föräldrar till barn med Asperger/autism!! Snälla se hit!!

Om skolan säger att allt är bra kan det i vissa landsting vara svårare att få en utredning, men om han inte kan cykla och simma så har han åtminstone svårt att klara målen i idrott, och idrott är ju det skolämne där väldigt många med autism/aspergers har problem. Så när du pratar med skolan och med BUP tycker jag att du ska trycka på detta.

Det är oxå bra att ta upp ärftligheten. Om det finns fler i familjen/släkten som har npf (eller andra psykiska diagnoser) är chansen större att bli tagen på allvar. Min man har bipolär sjukdom och BUP bekräftade att det innebär en högre risk för att barnet kan ha npf.

I vårt fall var det jag som tog upp med skolan att vi ville att skolpsykologen skulle skriva remiss till BUP. Skolan hade nog inte själva föreslagit det, men de sa inte nej till vår önskan. Vår son är duktig i alla skolämnen, men hamnar ofta i konflikt på rasterna. Vår son blev prioriterad i kön på BUP eftersom han var våldsam, både hemma och på skolan. Utredningen visade att han har autism och adhd. Han var 7 år när han fick diagnoserna.

Tack för svar! Jo jag ska prata med dom!! Dock trots att han lyckas med nationella proven är det ju absurt att gå efter dessa!

Han har stora problem i vardagen/livet!! Han kan inte gå ut å göra sig en macka...är hungrig är hans fras! Hjälper jag honom inte då ganska mycket eller helt gör åt honom så blir det för stressigt och han hoppar då över och väljer hunger!

Skolan har ändå tagit upp vissa saker såsom missförstår vänner och känner sig mobbad! Då han tar allt ordagrant! Vissa i klassen kan tycka han är jobbig då han blir sur (detta är ist för utbrott ilska och utåtagerande) men precis samma saker idag som triggar hans låsning som vid yngre ålder triggade hans utbrott! Armar i kors, vägran,totalt ignorerar och kör silence treatment,låsning! Grymt svårt att då få honom på annat humör eller förstå vad som gick fel! Tex regler i en lek "passar"inte honom! Gör inte morgonrutiner och iväg till skolan alls utan min närvaro och påstötning upprepande! Morgonomsorgen försvinner nu i fyran! Jag ska jobba då från 07!! Läxor har han inte gjort alls senaste tre månaderna!! På fritiden umgås han inte med skolkompisar! Har obefintlig empati förutom för djur!!Blir lätt intensiv/jobbig å förstår inte om kompisen vill att han slutar! ! Mår inte bra börjar redan bli klyftor bland kompisar! Är uttalat trött...skolan tar all energi då han plikttroget sitter tyst kämpar!!! Hur ska det bli när kraven höjs eget ansvar begärs... Han kan inte organisera planera utföra uppgifter på egen hand!!!

Men sålänge de nationella proven ser ok ut så är allt prima! Om barnet inte hörs...bråkar...är utåtagerande så är det ingen fara! Mår lika dåligt men hörs/syns inte....glöms!

Jag har förövngt adhd och min psykolog anser inte att skolan kan anta,besluta om det är ett märkbart funktionshinder som hindrar ett "normalt" liv baserat på nationellt prov! Gahhhhhh blir galen! Får kämpa på! Min son mår inte bra, ofta skamsen blick ner frenetiskt nervöst gnuggande med händerna av rädsla att göra fel!

Jag orkar inte se min dagdrömmande, kämpandes lille kille må såhär! Pratar oerhört fåordigt. Svarar ja nej vet inte ofta! Ja om han menar nej då han ej förstått!!

Men tack för ditt svar:)

Tyvärr är det vanligt att det är svårare för föräldrarna till de lugna barnen med autism att få gehör hos skolan. Men ring direkt till BUP och fråga om de tar egenremisser. På vissa håll gör de det, på andra vill de att skolan gör en basutredning. Men att banet inte har hamnat efter i skolan är inget som helst argument för att det inte skulle "vara något". De flesta skolor har väldigt begränsade kunskaper om autism och har inte rätt verktyg för att kunna avgöra om det finns problem eller inte.

Mitt barn fick utbrott varje dag i skolan så där var det mer uppenbart även för skolan. Iof gjorde skolan inte ett smack ändå men tack vare att barnet drabbades av annan sjuådom kom hen till specialistläkare som skrev remiss till autismutredning.

Jag känner ige mig mycket i det du beskriver från min son.Alla utbrott vid förändringar i rutiner, fåordigheten som att säja mest kanske och aldrig kunna bestämma sig. Det där med att hoppa över att äta om ingen serverar honom, fast äter ofta en knäckemacka till lunch osv.Jag sökte första gång hjälp hos psykolog hos BVC när ,in son var 3-4 år. ständigt kom bortförklaringar från sjukvården att allt är normalt för åldern, ni måste bara skapa bättre rutiner hemma osv. Min son är också en snäll och lugn kille och jag förstod inte själv att han kunde ha en diagnos. Oftadt tänker man kanske mer på utåtagerade barn som har svårt att sitta still, vilket inte stämmer in på min son. Utredning startades från skolans initiativ då sonen inte hade gjort något på ett halvår, han satt bara av tiden i årskurs två. tyvärr väntade läraren med att berätta just för att han var snäll, de hade många stökiga barn i klassen. sen följde två terminer av samtal med skolpsykolog och kontakt med specialpedagog. sen fick vi remiss till Bup och två år senare fick han sin autismdiagnos(när han var 11 år). Jag tycker att du ska stå på dig om en utredning hos Bup. Kontakta barnmedicin och gå den vägen annars. Om de missar en diagnos så missar din son den rätt han har till extrastöd i skolan. Egentligen skall inte diagnos behövas men i praktiken är det det som krävs för att få stöd. Min son klarar inte heller idrott och simning.  

Har inga svar eller lösningar, men måste ändå skriva några rader och berätta att du inte är ensam TS!

Har en dotter på 10 år som har stora problem, och vi har just varit i en första kontakt med skolläkaren om det. Hon har haft många av de svårigheter du skriver om, vilket påverkar både hennes och hela familjens liv väldigt mycket. Men när man är mitt i det så är det så svårt att se tycker jag. Vad är "normalt" och vad är "onormalt". Det är först nu när hon blivit äldre, och skolresultaten och sociala aktiviteter inte funkar som det blivit tydligt, både för henne och för oss föräldrar.

Skolan har haft lite antydningar tidigare, men löst det genom att anpassa undervisningen och lägga över mycket jobb på oss föräldrar. Nu när hon ska byte lärare till hösten känns det inte hållbart längre.

Det jag tycker är svårast är var man ska vända sig? Hur man ska orka? Vad man ska säga? Finns en skam i att vi inte uppmärksammat hennes problem tidigare, och en otydlighet om vems ansvar det är att hjälpa vår dotter. Ska vi gå via skolhälsovården eller BUP?

Tog en första kontakt med skolhälsovården och fick en snabb tid till skolläkaren, som satt igång en enklare utredning tillsammans med specialpedagogen. Har en planerad uppföljning till hösten, och därefter kan vi kanske komma vidare till skolpsykologen. Känns ändå lite "tomt" - en halvtimmas läkarbesök, där vi i princip fick veta att det antagligen inte var något stort problem eftersom hon inte är utåtagerande eller helt misslyckad i skolan, och att vi kommer så "sent". Att vi lägger alla dygnets vakna timmar på att stötta henne så att hon ska fungera så bra som hon ändå gör i dag, kändes inte som ett "problem" utan bara något som vi förväntades göra? Vet inte hur vi ska gå vidare? Jättelång kö till BUP, så det känns inte som något alternativ. På det här sättet har vi i alla fall fått skolan medvetna om problemen, och hon har fått tillgång till specialpedagog någon timme i veckan. 

Vi har i samma period gjort en omfattande utredning på vår yngre son, som på grund av andra funktionshinder redan är inskriven på HAB. Resultatet blev en förväntad autism-diagnos, som kommer att fastslås när han blir äldre. Har lärt oss mycket, och vi ser nu hans problem på att annat sätt. Men samtidigt har vi också fått upp ögonen på ett annat sätt för storasysters problem. Lillebror är ju den som är mest "normal" av de två!

Känns som om vi misslyckats totalt som föräldrar, och som vi står helt utan stöd när det gäller dotterns problem. Vet inte om vi orkar kämpa mer, när vardagen är så tung, eller om vi helt enkelt måste försöka härda ut, och hoppas att allt löser sig. Hur hittar man tid och energi att gå igenom alla utredningar och hjälpa sina barn, när vardagen tar all kraft? Vet att vi väntat för länge - men nu känns det som en situation som är omöjlig att lösa.

Först och främst tack för svar! Det känns mycket bättre bara genom att inte känna sig ensam!

Det är sorgligt att tex skolan är så lite påläst om NPF! Att om det inte syns eller är något störande problem för omgivningen så är det inget fel! Bara för att min son är "lydig" plikttrogen, lugn osv ändrar ju inte på hur han har det! Deras inre,tankar,kämpande,försök till att passa in (skaffa intressen som alla andra har) men inte egentligen vara ett dugg intresserad eller kunnig om det! Att ständigt bli "skälld" på...."nu får du sluta,du ser/hör väl att hon inte vill mer" "du som är så gammal kan väl fixa det" osv! När han då reagerar med "butter" min och ser skamsen ut:((( När vänner vill sitta å visa/kolla fräcka saker på datorn å han bara tjatar om kan vi inte spela nu istället....

Gör så jäkla ont i mig!!! Och ja samvetet att varför såg vi det inte förr eller vi har misslyckats! Vi har sett har väl tänkt han mognar....det är trots....ursäktat honom....förebyggt genom att innan kalas tala om för honom att nu får du lyssna,och vill inte dina kusiner nåt du vill lyssna då!!dels för han ska slippa känna sig ,dum,skamsen:(

Tankar som ja men han gillar väl inte att sjunga,vara med på samling osv! Blygheten går nog över osv osv osv!!!! Men nu är det mer tydligt! Speciellt bland jämnåriga! Eller hans lillasyster fem år yngre som är före honom i mycket....att verkligen inte kunna klara vanliga saker (påklädning,duscha,hämta macka, ja det mesta) utan min hjälp/påstötning i denna ålder!

Dessutom så änsålänge "funkar" skolresultat! Trots läxvägran som vi nu "slipper...! Men han tycker inte om nåt ämne...helt motivationslös gällande skola! Och att han dyker upp med sin väska,kläder på kroppen varje dag har krävt 100% Påstötning påminnelse,tjat här innan!

Hans trötthet/utmattning torra kliande ögon hans kisande som skolan själva tagit upp det berodde automatiskt på mig! Du kanske ska lägga honom tidigare.....bättre/mer frukost!! Mm visst!!! Tvinga i honom nåt annat än hans lilla portion flingor å mjölk å se hur det går!!! Han lägger sig tidigare än många i samma ålder, det går bra! Dock vaknar å går på toa varje natt...(sover ej i samma rum) men vid tillfällen som jag legat bredvid honom får jag inte en blund...han vispar runt,rör sig,inte som vanligt vändandes för andra utan mer mycket och ryck,orolig....ja lakanet ligger ju inte som det ska i hans säng på Morgan:)) Så hur djupt/bra sover han egentligen?!

Jag är en curlande,sjåpig,hönsmamma,släpp ansvar så lär han sig osv! Konstigt då om nu det är min uppfostran varför min dotter inte bortskämd,lat,nonchalant,trotsig osv!!

Vi är alla de bästa föräldrar till våra barn!!! Vi har till och med fått göra lite till.....oavsett...diagnos,utbrott,lugn,glada,ledsna,tillgivna,tillbakadragna så har dom i grunden lika svårt med vissa saker,och är inte som "alla andra" men lika underbara och fina Goa och bara fantastiska som alla våra barn!!!!

Skriv gärna,bolla lite mer......om vardagen,skola,utredning,osv!

Han fixade inte 4-årskontrollen på BVC, och där tog jag upp mina tankar om NPF. Sen blev det läkarbesök, en med sonen och en utan. Vidare till hab för samtal med kurator. Vi föräldrar och dagispersonal skattade honom för högt (och underskattade hur mycket vi faktiskt anpassar för honom), de poäng våra svar fick räckte inte för prioriterad utredning. Där stannade det av tills det blev hans tur och de kom ut på förskolan och tittade och såg hur stora svårigheter han faktiskt hade. Sen blev han väldigt prioriterad. Han blev färdigutredd under sommaren innan förskoleklass och fick en assistent två veckor in på terminen.

Min son stämmer in mycket på din beskrivning, men är inte lika "sluten" som din son verkar, men han medicinerar även för adhd, vilket ledde till en enorm skillnad. Som om vi pickat hål på glaskupan. Han har inte lika lätt när det kommer till skolresultat, vilket vi tror beror på hans stora koncentrationssvårigheter.

Har bokat tid till barnmedicin så får jag se hur det går! Har börjat punkts ner lite om hans/vårt liv från bebis till nu! Inte svårigheter utan allt!

Hoppas dom pratar och frågar honom lite....kommer märkas rätt fort hans korta svar eller inga alls..och hur han då pillar mer med händerna/röda kinder undviker deras blick!!

Detta har jag hört av utomstående.....tandläkare,läkare osv! Han har tex aldrig tagit röntgenbilder på tänderna än!!! Går inte...vägrar!

Tittar på mig å Jag får svara åt honom eller be honom svara till mig ist,,,,

Skönt att ni fick kommit igång och bli utredd! Innan skolan!

Precis det du beskriver att kanske anpassar jag för mycket för honom! Men har flertal gånger tex morgonen med förberedelser som tex flingor redan står framme,skål,sked,mjölken där han vet,å då inte stort fullt paket. Lagt fram kläder i soffan där han sätter sig på morgonen! Ställer larmet i hans rum på 07:00 ( det gör jag jämt ändå) det fixar han, går upp stänger av larmet å sätter sig i soffan,tills jag kommer upp!

Iallafall pratar med honom att imorgon ska detta göras av dig! Ställer mobilen på fler larm å skriver! 07:20 larmet ringer det står klä på......nästa tid äta....å ytterkläder gå osv! Fungerar ej! Han tänker/minns inte att när det ringer läs kolla vad den ringer om! Utan stänger av larmet bara å sitter kvar. Dessutom när han går upp lämnar han mobilen i rummet!

Han har liksom ingen tidsuppfattning hur länge han suttit där,oj kanske dax för skolan...

Anledningen till just morgonträningen är, nu efter sommarn börjar han fyran,fritids ändras till fritidsklubb som är på EM alltså ingen Morgonomsorg! (Då tioåringar överlag brukar klara detta) Stress.....då jag i augusti ska börja jobba igen efter sjukskrivning. Börjar 07:00!

Och enslingen har han inte lätt för skolan! Han presterar tillslut precis! Men tagit längre tid,ligger ofta efter i böcker....inte samma nivå på bok tex.....och (enligt läraren själv) har låsningar! Kan göra tre tal av tio som alla ska göra....å lägger sen bor pennan, och vill inte fler! Kan ibland då börja viska prata "störa"grannen. Läraren går då fram å försöker hjälpa motivera men nej! Fyrkantig vägrar! Dom låter honom då få börja med en annan sida eller ev läsa ist! Detta är ju jättebra att dom anpassar för honom, även att han fått dispans på läxor! Skitglad för det stödet MEN hur kan hon då säga till mig att vi tycker det funkar bra för honom som dom andra????!

Eller när hon mailade att sonen kommit fram till henne och bett henne fråga mig om att sälja majblommor! Hon skrev.....det var oväntat och roligt att han faktiskt självmant kom fram om ett önskemål.....och oväntat att han ville delta i något!!! Ja rätt! Men då ser och vet hon ju att han vanligtvis inte söker kontakt,ber om något, alltså vet hon just dessa svårigheter!!

(För övrigt var majblommor återigen något han ville för att alla ville) jag sålde, han gick ut en gång i 15 min och var duktig å vågade fråga och sålde! Sen vägra ville ej orka ej inte intresserad! Noga med att sälja alla då man får behålla väskan. Väskan hänger nu i hallen å han är inte intresserad av att ha den!

Han kan räkna......om uppgiften ser ut tex.12+13+2=

Om däremot samma tal men annan uppgift tex. Olle har 12 äpplen Kajsa 13 och Ida två hur många tillsammans? Då låser det sig! Ser ofta trött och hängig ut vid läxor! Varje uppgift tar tid å räknar länge,tappar fokus osv. Skriva/läsa är inget han frivilligt gör! Skrivuppgifter i skolan görs men korta berättelser för få rader för att uppnå början mitt å slut osv! Gör det fort slarvigt å få det överstökat! För mig är inte detta att han klarar skolan bra, elle att det funkar!hur ska det gå sen i högstadiet tex med mer krav,eget ansvar osv