Anonym (Xet) skrev 2015-05-04 00:01:34 följande:
Det jag vill med brevet är att han ska komma ihåg att vi hade det så himla bra tillsammans. Att han ska försöka inse hur mycket jag faktiskt kämpar för honom och hur mycket jag faktiskt tycker om honom. Han har velat fram och tillbaka det senaste och senast idag skickade jag en fråga till honom men inte fått något svar. Tror han ignorerar mig vilket är supertrtråkigt då jag har försökt närma mig väldigt sakta framåt och inte bombat honom med sms.
Åka hem till honom skulle varit en ide för jag vet om att han inte skulle ha mage att shasa mig där ifrån utan han skulle varit gullig och släppt in mig. Men jag vet forfarande inte om jag vågar. Jag vet att vi pratar mycket bättre face to face än vi gör på sms eller om vi pratar i telefon. Åh detta är så svårt, borde nog bara lägga ner detta och låta han vara men det känns också som jag bara har förlorat istället för att kämpa.
Några tips?
Helt ärligt vet jag inte vad jag ska säga.... Utan att säga för mycket.
Dessutom vet vi ju inte vad som hänt och sagts i ert förhållande.
Men någonstans måste du ta ett kliv tillbaks och försöka vara lite objektiv, även om det kan vara svårt.
Litar du fortfarande på partnern?
Har partnern redan egna planer för framtiden och därför är avståndstagande?
Kommer ni ärligt verkligen kunna respektera _varandra_ om ni nu lyckas lappa ihop det här?
Var går din gräns för hur mycket du ska försöka, utan att bli efterhängsen?
Absolut ska man försöka kämpa, men det är ju en svår balansgång på när "enough is enough" och den kan ju bara du känna.
Men att hålla på och skriva avskedsbrev i efterhand är nog bara att röra upp en massa känslor i onödan.
Göra slut, om det nu är det du tänker på, gör man ansikte mot ansikte.
Antog/antar att det var för att fortsätta någon slags relation du skulle skriva?