En ganska öppen fråga. Tanken här är inte att starta en jämnställdhetsdebatt på något sätt. Jag är man och vet hur det är att vara det. Därför undrar jag hur det är att vara tjej? Hur identifierar ni er i ert kön? På vilket sätt känner ni av att ni är kvinna? Vad tror ni skiljer er från män?
Jag är tjej och kan tycka att det är jobbigt med smink och hårfix.. Det är såklart ett val man gör, men jag ser bäst ut så, vilket gör att jag "måste". Tänker att jag som man aldrig hade börjat med de och sluppit det.
Även stor skillnad på hur man "får" bete sig. Att fisa/rapa högt som kvinna skulle jag aldrig göra.. Mycket är tabu som tjej! Vrider till och med på kranen HEMMA då jag kissar så det inte ska låta.. Som man har jag nog inte brytt mig.
Hur som helst trivs jag faktiskt jättebra med mitt kön och är faktiskt glad att jag blev just tjej! :)
Jag är tjej och kan tycka att det är jobbigt med smink och hårfix.. Det är såklart ett val man gör, men jag ser bäst ut så, vilket gör att jag "måste". Tänker att jag som man aldrig hade börjat med de och sluppit det.
Även stor skillnad på hur man "får" bete sig. Att fisa/rapa högt som kvinna skulle jag aldrig göra.. Mycket är tabu som tjej! Vrider till och med på kranen HEMMA då jag kissar så det inte ska låta.. Som man har jag nog inte brytt mig.
Hur som helst trivs jag faktiskt jättebra med mitt kön och är faktiskt glad att jag blev just tjej! :)
Jag känner av det mycket på grund av skönhetsidealen/-kraven gentemot kvinnor. Exempelvis är det jobbigt att på sommaren känna sig tvungen att välja mellan att dölja sina ben eller raka dem (jag hatar att raka och ha rakade ben). Oftast brukar jag gå med långbyxor hela sommaren och bli supervarm... Är avundsjuk på killar som kan gå med bara, orakade ben och dessutom bar överkropp när det är varmt.
Jag känner också av det i att det ses som naturligt att tjejer är mindre värda och sämre än killar genom exempelvis "skämt" på kvinnors bekostnad.
Det är ett par av grejerna i alla fall.
Jag känner av det mycket på grund av skönhetsidealen/-kraven gentemot kvinnor. Exempelvis är det jobbigt att på sommaren känna sig tvungen att välja mellan att dölja sina ben eller raka dem (jag hatar att raka och ha rakade ben). Oftast brukar jag gå med långbyxor hela sommaren och bli supervarm... Är avundsjuk på killar som kan gå med bara, orakade ben och dessutom bar överkropp när det är varmt.
Jag känner också av det i att det ses som naturligt att tjejer är mindre värda och sämre än killar genom exempelvis "skämt" på kvinnors bekostnad.
Det är ett par av grejerna i alla fall.
Intressant fråga och svår att besvara då man inte provat båda.
I början av tonåren hade jag fått för mig att tjejer var sämre och ville vara kille. Det gick över senare och jag hittade även kvinnliga förebilder.
Jag jobbar i ett mansdominerat fält och det kan hända att jag inser att jag är enda kvinnan i rummet och då bli väldigt självmedveten och få för mig att alla tittar på mig och bedömer mig. Försöker jobba på det.
Jag identifierar mig inte med många saker som anses feminina. Mest märker jag av att jag är kvinna vid uttryck av sexism såsom busvisslingar ute, öppen diskriminering på arbetsplatsen och objektifierande affischer på gymet. Egentligen vill jag inte att kön/genus ska vara en särskilt stor del av min identitet, men det gör sig påmint. Dock har jag låtit mig påverkas av könsroller vad gäller att inleda relationer.
Så sammanfattningsvis: kluvet.
Det finns ideal för kvinnor som det finns ideal för män och jag tror att båda könen ibland känner press eller frustration över att behöva leva upp till dem (beroende på vilka man umgås med samt sammanhang).
Är det frågan om dom yttre kvalitéerna så förväntas nog kvinnan att göra mindre väsen av sig, sitta fint, skratta blygsamt, inte släppa ifrån sig kroppsljud eller -lukter, ha dämpad tonläge och visa sig glad med ett brett och vackert leende.
Hennes uppgift är till största delen att ta hand om hushåll, barn och gäster. Hon ska vara representativ för mannen och vara familjens och släktens ansikte utåt, se till att allt är rent, pyntat och trivsamt. Det ska kännas välkomnande att besöka ett hem med en kvinna i huset.
Hon ska vara lyssnande, förstående och tröstande. Hon förväntas att peppa sina vänner och närmaste, agera som en extramamma vid personliga kriser och ta hand om alla de känslomässiga bitarna i en relation. Hon ska uppfattas som mjuk, känslosam och fager. Är hon dessutom vacker så fyller hon kriterierna för den perfekta kvinnan.
Nackdelen är att man aldrig får möjligheten att ärligt be någon att dra åt helvete eller försvara sig om det skulle behövas. Det är mannens uppgift...