När/hur vet man att det är dags att gå isär?

Hur länge har det varit så här? Har han alltid varit dålig på att prata ?

När du känner att du har gjort det du kan utan att få hjälp... Man kan inte dansa tango själv!!! Har du sakt vad du vill ha? Vi kvinnor tror ofta att mannen är tanke läsare. Om han bara skriker, skriv sms, mail det du känner. Föreslå familje rådgivning. Ni har en skyldig het mot era barn och er själva att få det att fungera, men då måste ni vara två!!! Ut och börja date igen, hitta tillbaks till det som gjorde er kära ;) Små barn är ju lite av en passion dödare ;)... Så länge det fins kärlek går allt att fixa!!!! Lycka till :)

Lite frågor att besvara och tänka över: 

*Var ni överens om att skaffa barn? 
*Tar ni gemensamt ansvar över barnen?
*Tar ni gemensamt ansvar över hushållet? 
*Prioriterar ni tid som vuxna och fixar barnvakt? 
*tar ni gemensamt ansvar för att förhållandet ska fungera och gå framåt?  (ge o ta i sexlivet, respekt och hänsyn till varandras behov, att uppfylla varandras behov, osv) 
*När problem uppstår, löser ni de gemensamt eller hur gör ni? 
*När större bekymmer måste avhandlas, hur gör ni då? Som tex jobbiga känslomässiga frågor, svartsjuka, känslan av att inte räcka till, känslan av att inte duga som partner osv 
*LYSSNAR ni på varandra? 
*PRATAR ni med varandra? 
*SER ni varandra? 

Sätt dig ner och fundera lite på dessa frågor och svara gärna på dom här i tråden. , dessa tankar och frågor kan ge dig en fingervisning ganska snabbt om vad som gått snett i ert förhållande och vad som kan fixas till och vad som inte kan räddas.. 

Du skriver att ni inte kan prata med varandra. Det är inte ovanligt att män har svårare att uttrycka sig verbalt när det gäller känslor. Och i vissa förhållanden har kvinnan övertaget när det gäller verbal kommunikation. Om han alltid "förlorar" när ni pratar om problemen kommer han inte att försöka igen.

Kan ni hitta en annan taktik ? Skulle ni kunna skriva till varandra ? Chatta på Facebook ?

Skulle han gå med på att förklara hur han känner sig om du lovar att bara lyssna ? Ni skulle kunna turas om. Den ena gången pratar han och du bara lyssnar. Nästa gången pratar du och han lyssnar.

Men syftet måste vara att nå tillbaka till varandra. Inte att vinna, såra, skuldbelägga.

Min fru och jag gick till en väldigt bra parterapeut som lärde oss att bryta vårt mönster. Mönstret bestod i att den ena påstod något och den andra försvarade sig. Ingen lyssnade till den andra. Ingen såg den andras smärta.

Terapeuten förklarade för oss att i alla relationer finns det episoder - små händelser - som är som öppna sår som aldrig läker. Oftast är den andra parten i förhållandet inte ens medveten om en sådan händelse. 

Låt oss säga att han flörtade med hennes väninna på en fest någon gång och hon kände sig sårad, otillräcklig, förkrossad. Det kanske väckte minnet av ett liknande händelse från ett tidigare förhållande. Han kanske sade något i stil med "Det var inget. Jag flörtade inte alls" och glömde helt bort händelsen. 

För henne finns händelsen kvar och gör ont varje gång hon tänker på det. Han har glömt det för länge sedan. Han minns knappast att det har hänt.

Om man kan komma så långt att den ena kan berätta om sådana öppna sår och den andra kan lyssna utan att försvara sig - bara lyssna och förstå smärtan hos den som berättar - kan man komma vidare. 

Allt blir inte omedelbart bra, men man är på väg att nå fram till varandra.