extraordinary

Äldre 3 May 11:30

17 svar

Jag har pojkvän men mina föräldrar vet inte om det

Är ny här så jag vet inte riktigt hur gammal man måste vara, men jag går i gymnasiet (fyller 17 i juli). Just nu är det såhär att jag har stränga föräldrar som inte gillar tanken om att jag har en pojkvän. Jag har pratat om det här med min mamma men hon vill inte acceptera det. Enligt henne är det som en tabu att snacka om sex o killar med mig just nu och det är liksom inristat i en sten enligt henne och jag kommer aldrig lyckas övertala henne tills jag fyller 18.

Jag har dejtat min nuvarande kille sen i höstas 2014. Vi har varit tillsammans i 4 månader nu. Det känns bra att vara med honom och han har träffat mina föräldrar också såklart. Men för att vi ska få umgås oftare måste jag ljuga för mina föräldrar. Dom vet inte om att vi två är tillsammans, och om jag ska sova över hos honom måste jag säga att jag sover över hos min bästis istället. Det känns ju ganska segt att göra så, men det har blivit en vana för mig nu.

Det som oroar mig mest just nu är vad som kommer hända när jag fyller 18. Min killes föräldrar vet om att vi två är tillsammans och hur stränga föräldrar jag har. Så hur ska vi avslöja sanningen då? Eller ska man inte göra det? Ska man helt enkelt ''go with the flow'' och säga att man precis har blivit tillsammans så behöver det inte bli en stor grej av det, eller ska man berätta sanningen om att man har smugit i nästan 2 år? Uppskattar hjälpen!

AnnaZL

Äldre 3 May 12:57

#1

Ta inte ut problemen i förskott! Antingen kan ditt förhållande eller dina föräldrar ändrat sig tills dess.
Skriv igen om ett år!

extraordinary

Äldre 3 May 13:38

#2

AnnaZL skrev 2015-05-03 12:57:32 följande:

Ta inte ut problemen i förskott! Antingen kan ditt förhållande eller dina föräldrar ändrat sig tills dess.
Skriv igen om ett år!

Men mina föräldrar kommer inte ändra sig tills dess. Min mamma har sagt att jag får göra vad jag vill när jag blir 18, men så länge jag inte är myndig är det hennes regler som gäller.

extraordinary

Äldre 3 May 23:13

#3

behöver verkligen hjälp!

AnnaZL

Äldre 4 May 07:12

#4

Igen- oroa dig inte nu för vad som kanske kommer att hända om ett år- det kan du ta då! Om det fortfarande är aktuellt...

Ni är unga och har bara varit ihop 4 månader, det är inte alls säkert att ni fortfarande är ihop om ett år= problemet du oroar dig för försvinner.

Sedan beror det ju också på din situation. Ska du flytta hemifrån vid 18 eller bo kvar hos dina föräldrar? Flyttar du har de ju ingen makt över dig på samma sätt och du kan gott säga att ni varit ihop innan. Måste du bo kvar och är beroende av deras välvilja får du kanske frisera sanningen.

Eller så följer du dina föräldrars regler och bestämmer att ni bara är kk tills du blir 18- då kan ni bli ihop eftersom det var att ha en pojkvän som var förbjudet?

Tom Araya

Äldre 4 May 14:22

#5

extraordinary skrev 2015-05-03 11:30:43 följande:

Är ny här så jag vet inte riktigt hur gammal man måste vara, men jag går i gymnasiet (fyller 17 i juli). Just nu är det såhär att jag har stränga föräldrar som inte gillar tanken om att jag har en pojkvän. Jag har pratat om det här med min mamma men hon vill inte acceptera det. Enligt henne är det som en tabu att snacka om sex o killar med mig just nu och det är liksom inristat i en sten enligt henne och jag kommer aldrig lyckas övertala henne tills jag fyller 18.

Jag har dejtat min nuvarande kille sen i höstas 2014. Vi har varit tillsammans i 4 månader nu. Det känns bra att vara med honom och han har träffat mina föräldrar också såklart. Men för att vi ska få umgås oftare måste jag ljuga för mina föräldrar. Dom vet inte om att vi två är tillsammans, och om jag ska sova över hos honom måste jag säga att jag sover över hos min bästis istället. Det känns ju ganska segt att göra så, men det har blivit en vana för mig nu.

Det som oroar mig mest just nu är vad som kommer hända när jag fyller 18. Min killes föräldrar vet om att vi två är tillsammans och hur stränga föräldrar jag har. Så hur ska vi avslöja sanningen då? Eller ska man inte göra det? Ska man helt enkelt ''go with the flow'' och säga att man precis har blivit tillsammans så behöver det inte bli en stor grej av det, eller ska man berätta sanningen om att man har smugit i nästan 2 år? Uppskattar hjälpen!

Mest taktiskt för er skull är nog att hålla det hemligt.
När du fyllt 18 avslöjar du sanningen och ställer din mamma mot väggen och frågar varför hon inte kan prata med sin dotter om sådana viktiga saker?

dagon

Äldre 4 May 15:30

#6

Hejsan, trist att behöva ljuga!

extraordinary skrev 2015-05-03 13:38:53 följande:

Men mina föräldrar kommer inte ändra sig tills dess. Min mamma har sagt att jag får göra vad jag vill när jag blir 18, men så länge jag inte är myndig är det hennes regler som gäller.

Du bara presenterar honom och säger att ni är ihop och sen kommer dina föräldrar inte att fråga någonting om det.

Dom flesta brukar ju inte ha något emot att deras barn blir kära och blir ihop med någon även om en del vuxna kan ha svårt att prata om sex o samlevnad. Nu låter det ju mer som att dina föräldrar har vissa principer och inte att dom är generade av att ta i frågan. I princip så har du ju rätt till din sexualitet och ingen annan ska lägga sig i.
Tillhör dina föräldrar (och du) någon speciell grupp? Typ, smålänningar eller pingstvänner?

Vad är det som är viktigast för dina föräldrar i det här? Är det att du inte har sex eller är det att hålla upp en mask utåt?

extraordinary

Äldre 4 May 22:21

#7

dagon skrev 2015-05-04 15:30:17 följande:

Hejsan, trist att behöva ljuga!

Du bara presenterar honom och säger att ni är ihop och sen kommer dina föräldrar inte att fråga någonting om det.

Dom flesta brukar ju inte ha något emot att deras barn blir kära och blir ihop med någon även om en del vuxna kan ha svårt att prata om sex o samlevnad. Nu låter det ju mer som att dina föräldrar har vissa principer och inte att dom är generade av att ta i frågan. I princip så har du ju rätt till din sexualitet och ingen annan ska lägga sig i.
Tillhör dina föräldrar (och du) någon speciell grupp? Typ, smålänningar eller pingstvänner?

Vad är det som är viktigast för dina föräldrar i det här? Är det att du inte har sex eller är det att hålla upp en mask utåt?

Mina föräldrar kommer från Iran, men dom är absolut inte religiösa eller så (alltså har deras principer ingeting med religion att göra). Dom har helt enkelt vuxit upp med annorlunda regler/förutsättningar och kultur. Dock ser jag mig själv som svensk och tycker att jag har rätten att kunna leva/tycka/tänka som jag vill, vilket jag borde få göra egentligen menmen...

Enligt min mamma (jag har bara pratat med henne om det här) är det här något väldigt ovanligt för henne. Trots att jag fyller 17 snart så blir det fortfarande stelt när det kommer upp en sexscen på TV när jag t.ex. kollar på film tillsammans med mina föräldrar. Detta är ju bara fel... har i princip vuxit upp med att se sexuella saker som ''oacceptabelt'' och ''fel''.

Mina päron är bara för överbeskyddande och hindrar mig från att göra saker jag vill göra. Som att ha pojkvän t.ex. Jag tror att det här handlar om familjens rykte, om min släkt fick veta att jag hade pojkvän hade dom inte sett mig som en ''fin tjej'' längre. Ja, ni förstår hur jag menar. Det är mer som att hålla en mask för familjens rykte helt enkelt. Sedan har min mamma använt sig av det typiska argumentet att jag borde fokusera på skolan istället. Men då undrar jag, hur ska jag må bra och samtidigt göra bra ifrån mig i skolan? Det borde väl gå bättre när jag är glad, eller hur?

Jag vill känna mig självständig. Att mina föräldrar har varit så överbeskyddande har som sagt stoppat mig från att göra saker o ting som kan förbereda mig inför vuxenlivet. Vissa saker har även påverkat mig socialt (vad jag inte får göra/säga/tycka...)

dagon

Äldre 5 May 23:08

#8

extraordinary skrev 2015-05-04 22:21:03 följande:

Mina föräldrar kommer från Iran, men dom är absolut inte religiösa eller så (alltså har deras principer ingeting med religion att göra). Dom har helt enkelt vuxit upp med annorlunda regler/förutsättningar och kultur. Dock ser jag mig själv som svensk och tycker att jag har rätten att kunna leva/tycka/tänka som jag vill, vilket jag borde få göra egentligen menmen...

Jag förstår. Men jag har dålig koll på heder bland ...perser(?)
Har din kille en liknande bakgrund?

extraordinary skrev 2015-05-04 22:21:03 följande:

Enligt min mamma (jag har bara pratat med henne om det här) är det här något väldigt ovanligt för henne. Trots att jag fyller 17 snart så blir det fortfarande stelt när det kommer upp en sexscen på TV när jag t.ex. kollar på film tillsammans med mina föräldrar. Detta är ju bara fel... har i princip vuxit upp med att se sexuella saker som ''oacceptabelt'' och ''fel''.

Man kan ju lugnt säga att sverige skiljer sig från iran. Män o kvinnor i bastu tillsammans!?

Din mamma har en lång historia bakom sig och det är mycket hon inte har berättat för dig. Om du har skuldkänslor för det här med sex så tror jag det är rätt lätt att bota faktiskt. Det är bara att läsa på om allt om sex och följa trådar här.
Låna böcker i ämnet!

extraordinary skrev 2015-05-04 22:21:03 följande:

Mina päron är bara för överbeskyddande och hindrar mig från att göra saker jag vill göra. Som att ha pojkvän t.ex. Jag tror att det här handlar om familjens rykte, om min släkt fick veta att jag hade pojkvän hade dom inte sett mig som en ''fin tjej'' längre. Ja, ni förstår hur jag menar. Det är mer som att hålla en mask för familjens rykte helt enkelt. Sedan har min mamma använt sig av det typiska argumentet att jag borde fokusera på skolan istället. Men då undrar jag, hur ska jag må bra och samtidigt göra bra ifrån mig i skolan? Det borde väl gå bättre när jag är glad, eller hur?

Jag förstår hur du menar och tycker att du är väldigt klok. Det går absolut att ha pojkvän och plugga samtidigt.

extraordinary skrev 2015-05-04 22:21:03 följande:

Jag vill känna mig självständig. Att mina föräldrar har varit så överbeskyddande har som sagt stoppat mig från att göra saker o ting som kan förbereda mig inför vuxenlivet. Vissa saker har även påverkat mig socialt (vad jag inte får göra/säga/tycka...)

Ska du läsa vidare efter gymnasiet? Vad?

Har du pratat med kuratorn på din skola?

Ringa en tjejjour?
Dom har haft liknande ärenden och vet vad som gäller. Då kan du prata av dig med någon som förstår och om det behövs så vet dom var man kan gå vidare.

extraordinary

Äldre 6 May 20:12

#9

dagon skrev 2015-05-05 23:08:34 följande:

Jag förstår. Men jag har dålig koll på heder bland ...perser(?)
Har din kille en liknande bakgrund?

extraordinary skrev 2015-05-04 22:21:03 följande:

Enligt min mamma (jag har bara pratat med henne om det här) är det här något väldigt ovanligt för henne. Trots att jag fyller 17 snart så blir det fortfarande stelt när det kommer upp en sexscen på TV när jag t.ex. kollar på film tillsammans med mina föräldrar. Detta är ju bara fel... har i princip vuxit upp med att se sexuella saker som ''oacceptabelt'' och ''fel''.

Man kan ju lugnt säga att sverige skiljer sig från iran. Män o kvinnor i bastu tillsammans!?

Din mamma har en lång historia bakom sig och det är mycket hon inte har berättat för dig. Om du har skuldkänslor för det här med sex så tror jag det är rätt lätt att bota faktiskt. Det är bara att läsa på om allt om sex och följa trådar här.
Låna böcker i ämnet!Jag förstår hur du menar och tycker att du är väldigt klok. Det går absolut att ha pojkvän och plugga samtidigt.

extraordinary skrev 2015-05-04 22:21:03 följande:

Jag vill känna mig självständig. Att mina föräldrar har varit så överbeskyddande har som sagt stoppat mig från att göra saker o ting som kan förbereda mig inför vuxenlivet. Vissa saker har även påverkat mig socialt (vad jag inte får göra/säga/tycka...)

Ska du läsa vidare efter gymnasiet? Vad?

Har du pratat med kuratorn på din skola?

Ringa en tjejjour?
Dom har haft liknande ärenden och vet vad som gäller. Då kan du prata av dig med någon som förstår och om det behövs så vet dom var man kan gå vidare.

Nej nej, min kille är 100% svensk.

Han stör sig lite på persisk heder ibland och jag kan inte skylla på honom, för jag stör mig på det också!

Jag vill läsa till antingen Arkitekt eller högskoleingenjör. Och nej, jag har inte pratat med någon på min skola ännu (har pratat med kompisar dock). BRIS hjälpte inte så mycket heller...

Jag kan försöka kontakta tjejjouren isåfall, men jag tror inte att problemet kommer lösas ändå. Önskar bara att min mamma kunde vakna upp och inse att hon inte kan göra så här mot mig. Men det är väldigt osannolikt att hon gör så.

dagon

Äldre 6 May 23:27

#10

extraordinary skrev 2015-05-06 20:12:26 följande:

Jag vill läsa till antingen Arkitekt eller högskoleingenjör.

Ingenjör = jobb. Arkitekt är lite smalare och vad jag hört bitvis ganska flummigt. Men jag funderade själv på att läsa till arkitekt och blir lite avundsjuk... Jag har personligen bättre erfarenhet av Chalmers än KTH och arkitekthögskolan i Stockholm verkar inte toppklass. Men dom kanske har bättrat sig?

extraordinary skrev 2015-05-06 20:12:26 följande:

Och nej, jag har inte pratat med någon på min skola ännu (har pratat med kompisar dock). BRIS hjälpte inte så mycket heller...

Jag kan försöka kontakta tjejjouren isåfall, men jag tror inte att problemet kommer lösas ändå. Önskar bara att min mamma kunde vakna upp och inse att hon inte kan göra så här mot mig. Men det är väldigt osannolikt att hon gör så.

Med tjejjour tänkte jag att du fick någon prata av dig med. Det är bra att bara babbla av sig för att samla tankarna. I slutändan är det ju inte du utan dina föräldrar som har problem och det är dom som går miste om att få följa dig en bit på vägen.
Min morfar var jättekristen och använde hård uppfostran med aga på sina elva barn. Men egentligen var han en jättemjukis innerst inne som bara hade lärt sig att det var så man gjorde och ångrade sig bittert senare i livet. Det är trist att det är så mycket svårare att uppfostra vuxna än det är att uppfostra barn.

Om inte BRIS funkade så kanske Linnamottagningen är rätt för dig:
https://kvinnonet.wordpress.com/linnamottagningen-radgivning/
Jag tror hon som är verksamhetschef där är från iran också.

PS. Det i särklass snabbaste sättet att få din mamma att vilja få dig att träffa en kille är om du kan få henne att misstänka att du är lesbisk...

Är det för elakt?

extraordinary

Äldre 7 May 17:05

#11

dagon skrev 2015-05-06 23:27:24 följande:

Ingenjör = jobb. Arkitekt är lite smalare och vad jag hört bitvis ganska flummigt. Men jag funderade själv på att läsa till arkitekt och blir lite avundsjuk... Jag har personligen bättre erfarenhet av Chalmers än KTH och arkitekthögskolan i Stockholm verkar inte toppklass. Men dom kanske har bättrat sig?

extraordinary skrev 2015-05-06 20:12:26 följande:

Och nej, jag har inte pratat med någon på min skola ännu (har pratat med kompisar dock). BRIS hjälpte inte så mycket heller...

Jag kan försöka kontakta tjejjouren isåfall, men jag tror inte att problemet kommer lösas ändå. Önskar bara att min mamma kunde vakna upp och inse att hon inte kan göra så här mot mig. Men det är väldigt osannolikt att hon gör så.

Jo det är garanterat att få jobb om man blir ingenjör. Men jag har alltid velat bli arkitekt av någon konstig anledning men vi får se hur det blir! Om man har viljan och motivationen kan man ta sig igenom det där.

dagon skrev 2015-05-06 23:27:24 följande:

Med tjejjour tänkte jag att du fick någon prata av dig med. Det är bra att bara babbla av sig för att samla tankarna. I slutändan är det ju inte du utan dina föräldrar som har problem och det är dom som går miste om att få följa dig en bit på vägen.
Min morfar var jättekristen och använde hård uppfostran med aga på sina elva barn. Men egentligen var han en jättemjukis innerst inne som bara hade lärt sig att det var så man gjorde och ångrade sig bittert senare i livet. Det är trist att det är så mycket svårare att uppfostra vuxna än det är att uppfostra barn.

Om inte BRIS funkade så kanske Linnamottagningen är rätt för dig:
https://kvinnonet.wordpress.com/linnamottagningen-radgivning/
Jag tror hon som är verksamhetschef där är från iran också.

PS. Det i särklass snabbaste sättet att få din mamma att vilja få dig att träffa en kille är om du kan få henne att misstänka att du är lesbisk...

Är det för elakt?

Linnamottagningen ska jag kolla upp, verkar som att dom riktar sig mer till problem/begränsningar inom familjen?

Asså för att vara helt ärlig fick jag den idén en gång och även mina kompisar har skämtat om att jag ska använda den taktiken men jag tror att mina päron skulle se det som ett större hot än om jag hade pojkvän ;)

Anonym (Hur går det?)

Äldre 19 Jun 03:32

#12

Hur går det med pojkvännen? vilken del av Iran härstammar du ifrån?

Anonym (Hur går det?)

Äldre 19 May 16:22

#13

Dejtar persiska tjejer svenska killar?

Anonym (Du igen)

Äldre 19 May 16:45

#14

Anonym (Hur går det?) skrev 2018-05-19 16:22:30 följande:

Dejtar persiska tjejer svenska killar?

Läste du tråden alls? Hon skrev ju att hennes pojkvän är svensk.

Anonym (Hur går det?)

Äldre 19 May 16:49

#15

Anonym (Du igen) skrev 2018-05-19 16:45:15 följande:

Läste du tråden alls? Hon skrev ju att hennes pojkvän är svensk.

aha tack för att du hjälpte mig. Men är hon ett undantag?

Emma2018

Äldre 19 May 23:27

#16

Du är klok och framåt.

Du har inte gjort fel. Tvärtom!

Vad skulle hända om du berättade som det var? Mesigt nog kanske vänta tills 18 för din skull.

Är dina föräldrar religiösa? Kontrollerande? Har inte läst mer än ditt inlägg men skall läsa tråden.

Kram

Emma

Anonym (Hur går det?)

Tue 25 May 2021 18:22

#17

extraordinary skrev 2015-05-03 11:30:43 följande:

Jag har dejtat min nuvarande kille sen i höstas 2014. Vi har varit tillsammans i 4 månader nu.

Umgås du med samma grabb idag?

Jag har pojkvän men mina föräldrar vet inte om det

INNEHÅLL