Vad är så hemskt med att kolla mobilen när man är med barnen?

Det är nog inte det där sneglandet vi reagerar över. Utan att vissa föräldrar ibland sitter och är fullständigt uppfyllda av sin mobil och har noll koll av barnen. Kan också reagera när jag ser en mamma (oftast) med barnvagn. En liten tvååring sitter i sittvagnen och försöker förtvivlat få kontakt medan mamman babblar och babblar och babblar i telefon med väninnor. Ingen ögonkontakt med ungen, inte ett leende, ingenting. Och ärligt, jag begriper inte varför mobilen skall vara framme hela tiden om man inte verkligen har något viktigt att säga. Vilket aldrig händer på FB.

Ja, en del glömmer både tid & rum när de håller på med mobilen. Väldigt irriterande när man nästan håller på att krocka med en barnvagn på grund av den som kör vagnen inte styr ordentligt. 

De flesta tillbringar inte mycket tid alls med sina barn.

När andra föräldrar måste hjälpa ditt barn för att du sitter med telefonen då borde du få mobilförbud. Händer faktiskt och jag tycker så synd om de barnen.

Därför att mobile tar din uppmärksamhet, nästan hela tiden, det fungerar så.
Små barn behöver massor av uppmärksamhet, det är på barnet du skall ha din uppmärksamhet när de är riktigt små.

När barnen är store tillbringar de flesta föräldrar så lite tid med dem att det blir ännu värre när de inte är kontaktbara på grund av mobilerna.

Igår såg jag på Lindex en liten flicka på 6 - 7 år som försökte få kontakt med sin mamma. Mamman market ingenting, hon höll på med sin mobil, gjorde väl någon statusuppdatering eller svarade på mail. Hon hade till och med två mobiler i handen!!

 När jag sen skulle betala var det en annan mamma som också var helt okontaktbar bade för sitt barn och för expediten, trots att hon var först i kön skulle hon just då göra något viktigt med sin mobil!!!

Detta pågår hela tiden,detta är bara två exempel.

ts: Jag ser ofta detta fenomen på öppna förskolan. Främst är det pappor som är ouppmärksamma på sina små telningar och då pratar jag om barn runt året som nyss lärt sig gå och "attackerar" andra barn. Jag hade med bebisen som sov i liften på golvet så nära målarrummet, där mina andra barn sitter, det går. Medan jag ger dem färg lägger detta barn en bil i ansiktet på min bebis. Min kompis som också är i målarrummet reagerar medan pappan är djupt försjunken i sin mobil och inte gör ett smack, jag tror inte ens han är medveten om att det inträffade. Ungen kunde lika gärna petat i ögonen. Då satt pappan i soffan ungefär 2 meter ifrån. Så där skiljer väl sig en närvarande förälder mot en frånvarande. Den närvarande föräldern är med barnen på golvet och sitter inte i soffan med mobilen utan kontakt med barnen. Sedan visst kan man svara på ett sms eller så, men det tar ju bara några minuter innan man kan lägga undan mobilen igen. Mina äldre barn är så stora att de sällan skapar konflikter så dem har jag väl inte fokus på hela tiden utan kan prata med andra föräldrar,men jag har ju ändå öronen öppna för att höra om de vill något.

Hemma är jag väl slarvigare och sitter mer vid datorn för det är smidigt att göra något medan jag ammar och bebisen ändå har slutna ögon, men jag finns ju ändå närvarande och hör mer, vad barnen i rummet intill gör, än sambon som är absorberad av teven tre meter bort.  På natten spelar jag på mobilen för att hålla mig vaken vid amningarna. Han kräks oftast mycket, så det har inte blivit någon regelbunden liggamning ännu. Så visst jag är ingen perfekt förälder på något vis, men jag är medveten om vad jag gör.

Ja det verkar vara en himla hysterik kring mobiltelefoner. Det är som du säger en sak om man stirrar sig blind i mobilen och inte riktar nån uppmärksamhet till barnen. Då har man verkligen gått för långt

Men att man inte ens kan titta i mobilen med ett barn runt sig ska dra till sig blickar är ju sjukt.

Förr i tiden satt folk med en tidning, idag läser vi tidningen i mobilen. Nästan allt sker i mobilen men man ska inte prioritera mobilen före barnen tycker jag.

Men klart man ska kunna få sitta med mobilen en stund utan att folk ska glo

Det är ganska frigivande att inte hålla på med mobilen hela tiden faktiskt. Men äsch, att snegla lite (LITE!) är det väl inget fel med, en annan sak att släppa uppmärksamheten helt från barnet eller sitta försjunken i Instagram eller liknande. Att svara på nåt sms/mail eller kolla Facebook en snabbis tycker jag är helt ok!!

Jag lyssnade på radion för någon dag sedan där barnpsykologer pratade om risken med mobiltelefon och frånvarande föräldrar. Den jämställde det med liknande situation som när en förälder är psykisk sjuk. Barnet söker kontakt från föräldern men det får ingen respons. Om barnet är känsligt så kan det ge upp och dra sig undan. Detta såg de allvarligt på då det finns studier som visade att det i värsta fall kan leda till att barn utvecklas långsammare psykiskt samt att de får fler depressioner när de blir äldre. Ett riktmärke var att om man sitter 30 SEK och sen klarar att lägga undan sin telefon och fokusera var det ok. Men om man sitter 30 min oavsett om det är mobiltelefon eller dator är det inte bra. Tänkvärt tycker jag,