Har jag borderline eller anknytningsproblem ?

Hej. Vill du beskriva dina anknytningsproblem?

Så fort jag kommer in i en relation får jag ångest..hittar massor fel på tjejen. Gör allt för att hon ska göra slut

Om tjejen inte visar riktigt intresse springer jag efter henne som fan tills jag får henne sen tappar jag intresset igen..

Har enorm seperationsångest också..

Beklagar min svenska

anknytningsproblem har ju ofta sitt ursprung i barndomen. Hur ser din relation till föräldrarna ut nu och som barn?

Haft ingen relation alls mamma pappa var mycket unga när de fick mig. Fick aldrig kärlek omsorg. Tex mamma har aldrig sagt hon älskar eller kramat mig någonsin..

Lider av ångest depression..

Fattar inte skit.. Vill ha baraden rätta hjälpen..

Borderliner har väl också svår uppväxt barndom ?

Borderline kan ju innebära anknytningsproblem, men det innebär också att man är självdestruktiv över lag. Det kan mycket väl vara så att du "bara" har anknytningsproblem och en låg självkänsla som ställer till det. 

Det kan vara så att anknytningsproblemen är en grundorsak till ditt mående idag. Borderline har ju också ofta anknytningsproblem i grunden. 

Vad är det som skiljer borderline ? Alltså måste man skada sig själv för att överhuvudtaget ska misstänkas för sjukdomen ?

Har en bra självkänsla ordnat liv. Klarar bara inte av nära relationer. Blir oftast deppig efter relationen tar slut. Får skuld känslor och ånger..

Det är vanligt med problem i nära relationer. De borderline jag känner till är väldigt beroende av sin partner och skulle absolut "dö" om h*n blir lämnad. Beroende överlag är vanligt, alkohol, tobak, droger, sex, spel... Ett svartvitt tänkande förekommer nästan alltid. Endera höjer man någon till skyarna, för att i en annan stund svartmåla den personen helt. Man är osjälvständig och har sällan en bra självkänsla. 

Va är det ni rekommenderar hur ska jag må bättre då ? Lästen bara en bok (hemligheten ) där känner jag igen mig mycket väl !

Finns någon terapi form för mitt problem ?

Ska jag kräva en ordentligt uträdning ?

Just kommer jag till psykologen och bara snackar av mig känns skönt men kommer jag hamna skiten igen !

Generellt kan man säga att psykoterapi ofta är att rekommendera. Det kan fungera på så vis att man får just de erfarenheter som man saknade. Nämligen av att en annan människa ser en, speglar en och att man på så sätt långsamt kan bygga upp både en starkare personlighet och större tillit till omvärlden. Man kan också behöva träna sina färdigheter, exempelvis i hur man närmar sig andra.
Det behöver alltså vara en långvarig terapi, med en terapeut du känner att du verkligen kan börja lita på. Regelbunden terapi under lång tid.

Hur ska jag ta upp detta med pysikologen ? Vad ska jag säga ? Eller vart ska jag vända mig.. Hon tycker nog att boken tillräckligt å bra hjälp för mig

Mår jätte dåligt vaknar med ångest varje dag trött på ensamheten har ingen livslust

Stark rädsla att bli övergiven.
Störd, förvriden eller instabil självbild.
Återkommande känsla av tomhet.
Kraftig pendling mellan olika känslolägen.
Stark irritation, ångest eller nedstämdhet som kan vara några timmar, till som mest några dagar.
Stormiga relationer som pendlar mellan intensiv beundran och extrem nedvärdering.
Intensiv vrede som inte står i proportion till vad som väcker den.
Kortvariga överdrivet misstänksamma föreställningar eller övergående upplevelser av overklighetskänslor.
Impulsivitet som till exempel missbruk av droger, sex, mat eller pengar.
Självskadebeteende, självmordstankar, återkommande självmordsförsök eller hot om självmord.

Här har du kriterierna, de kan variera etc.
Ställ inte någon form av självdiagnos, gör en ordentlig utredning isåfall.
Emotionell instabilitetsstörning tas tyvärr inte alltid på allvar av läkarkåren men stå på dig och kräv en ordentlig utredning.

Dialektisk beteendeterapi brukar ofta rekommenderas vid borderline.

Säger som ovanstående. Diagnosticera inte dig själv, utan be om att det görs en ordentlig utredning. 

Tack så mycket ska kräva en uträdning !! Ska träffa psykiatriker också nästa vecka. Utredning görs av psykologer eller psykiatriker ? Eller båda och ?

Psykologen gör utredningar, men psykiatern ställer diagnos.

Jag har borderline personlighetsstörning. En störning som är tuff att leva med och som innebär så mycket mer än anknytningsproblematik. En person med borderline behöver inte (som jag såg ovan) ha haft en dålig uppväxt. Det är en myt.

Jag håller med de som skrivit ovan om att du inte ska självdiagnostisera. Det är aldrig bra. Det finns flera andra tillstånd som påminner om borderline, så som bipolär sjukdom, adhd och ptsd. Viktigt att komma ihåg är att borderline är en personlighetsstörning och därmed måste man först uppfylla kriterierna för personlighetsstörning och sedan 5 av 7 under borderline, för att få diagnosen...