Skäller på ungarna...och känner mig maktlös

Har du läst boken "fem gånger mer kärlek"? Många handfasta råd om hur man kan aktivt jobba med olika problemsituationer, lägga fokus på det som är viktigt att sätta gränser kring och komma undan från tjat och gnat, ge mer positiv uppmärksamhet och bryta negativa mönster

Du är en perfekt mamma vad du än tycker om dig själv just nu. Alla vi mammor blir sådär trötta och uppgivna ibland och allt känns hopplöst. Men dina barn tycker ändå att du är världens bästa mamma. Jag har småbarnsåren bakom mig, är både mormor och farmor, men jag minns småbarnsåren och känslan av otillräcklighet. Varma stödkramar.

Åh förlåt, glömde nämna att jag är pappa till dessa barn. Hoppas dina varma ord även gäller pappor????

Kramar tbax

Det gäller alla föräldrar

Jag känner igen mig mycket i det här. Jag tror det handlar om att det ska testas gränser, se vem som bestämmer och hur mycket denne någon bestämmer. Bara att bita ihop och gå igenom.

Sen, fast detta gäller mina även om det kanske funkar med dina med, det brukar funka bättre att snacka med dem enskilt. Då lyssnas det mer.

Alla barn testar sina gränser den åldern. Man får vara stenhård och inte ge efter för då visar man dom att det lönar sig att tjata. Var konsekvent och ge inte efter så fixar du det.

Tack för uppmuntran. Ja, det där med att stå emot är nog viktigt. Jag är väldigt rädd för att de skall uppfatta det som att jag "kör över" dem och är onödigt auktoritär. Det handlar mycket om ett slags maktlöshet som jag tror att jag kände som barn mot mina föräldrar. Vill inte utsätta dem för det. Kul ironi att det resulterar i att man blir driven till vansinne istället????

???? skulle vara smiley...

Det framgår inte riktigt här, men säger du och din sambo samma sak? Eller går det att spela ut er mot varandra?

Jag har mina på egen hand. Men där har varit lite klabb med grabben i skolan så vi har suttit med extra föräldramöten och så. En av de saker lärarna sa till oss var att det ska var samma regler hos båda föräldrarna. Det är det naturligtvis inte. Men grejen är att min före detta vill inte rucka på något hos sig, jag ska helt anpassa mig till hennes regler (vilket jag naturligtvis inte vill men det är en annan diskussion). Det där utnyttjar mina ungar till max. Nu bor vi väldigt nära varandra, så ögonblickligen är de på väg till henne när de inte får som de vill hos mig, och jag har titt som tätt besök hos mig där det ska beklagas sig över hur hemskt det kan vara under veckan hos exet... Så det där är något att tänka på att det är samma besked från båda föräldrarna.

Vissa 6-åringar testar extra mycket. Har så med mitt sista barn.

De två första gick bra.

Men denna.. Lilla speedo :P ska bestämma , testar allt, kan allt..

Driver mig till vansinne ;)

Jag andas, förklarar.

Det räcker inte. Idag skulle det sovas på golvet. För att något inte gick som det önskades.

Både jag och min sambo har samma typ av konflikter med dem men givetvis är vi olika känsliga för de olika ämnena som det grabbas om. Visst spelas det ut lite olika register beroende på vem de gnabbar med men jag och sambon är nog överens om vilka situationer som bränner mest.

Läggning på kvällen: tar sällan mindre en 1,5 h från det att det på påbörjas till att de somnat. (det skall bråkas om sagor, drickas vatten, kissas, kivas osv)

Iväg på morgnarna: Det sölas, är omständigt osv.

Komma till matbordet: måste sägas till 17 ggr

Sittplats i bilen: bråkas om "min plats" osv.

Tjat om tv-spel eller att man har tråkigt. (Vi är relativt aktiva med mycket utflykter, vara hos kompisar, aktiviteter, göra saker tillsammans i allmänhet.)

Det här är ju inga "allvarliga" problem givetvis. Man kan ju på ett sätt vara tacksam givetvis sett ur perspektiv. Men det är oerhört dränerande att ständigt behöva kämpa med dessa grejor - antagligen för alla. Jag känner att det är skitlätt att hamna i ett slags battlemode. Jag låter inte ens konflikten blossa upp utan har ett slags "obeveklig attityd" som försvar. Jag känner mig otrevlig och som att alternativet till det är att bli uppäten av omöjliga krav och gnäll.