vårdnadsfunderingar
Hej!
Jag är ensamstående med 3 barn sedan tidigare. Ett av dessa har ganska grav funktionsnedsättning. Mitt yngsta barn fick jag för snart tre månader sedan med en annan pappa. Vi umgicks en del från början, men vi är oerhört olika och har stora svårigheter att diskutera saker. Under graviditeten slutade vi umgås helt och jag gick igenom den ensam. Jag umgicks mest med mina barn och han fortsatte med kroglivet som innan. Han har inga barn sedan förut och har heller inte haft några seriösa förhållanden trots att han är 40+.
Han hälsar på sin dotter ibland hos mig, om det inte är på en tid man kan vara på krogen eller ligga bakfull vill säga. Det känns lite som att han fattar besluten, men behöver aldrig ta konsekvenserna. Han kan tex låta dottern sova i vagnen till 21 på kvällen och därefter lämna mig med vaknatten. Han vill inte heller ha några tider på besöken utan kommer när det passar honom, ofta "imorgon" dom kan bli om två dagar eller liknande.
Mina barn sedan tidigare tycker det börjar bli jobbigt. Jag har svårt att göra och planera saker med dem då jag aldrig vet när "gubben i lådan" känner för att dyka upp. Mina barn ser han knappt när han kommer. Det kan jag förstå, men inte barnen. Det jag berättar, som om dotterns sovtider, tycks han inte höra alls. I övrigt är hans mamma och google hans bästa medhjälpare och de som verkligen kan allt, vilket jag ofta känner att han inte tycker jag kan. Även sjukvården misstror han, och litar mer på google.
Nu ska vi skriva faderskapsbekräftelse. Jag har även bett att få ett samtal med familjerätten samtidigt. Då vi ej bor eller är tillsammans har jag ju idag ensam vårdnad. Jag vet inte hur jag ska göra med det... Vi har stora samarbetsproblem, och inget jag gör duger. Området jag bor i är inte nog fint, skolan är inte bog bra, dagis passar inte alls trots att mina äldre barn har kommit in och trivs bra här. Nån dom har några tips? Vad hade ni gjort? Tack på förhand.