• Anonym (Ensamstående mamma)

    vårdnadsfunderingar

    Hej!

    Jag är ensamstående med 3 barn sedan tidigare. Ett av dessa har ganska grav funktionsnedsättning. Mitt yngsta barn fick jag för snart tre månader sedan med en annan pappa. Vi umgicks en del från början, men vi är oerhört olika och har stora svårigheter att diskutera saker. Under graviditeten slutade vi umgås helt och jag gick igenom den ensam. Jag umgicks mest med mina barn och han fortsatte med kroglivet som innan. Han har inga barn sedan förut och har heller inte haft några seriösa förhållanden trots att han är 40+.

    Han hälsar på sin dotter ibland hos mig, om det inte är på en tid man kan vara på krogen eller ligga bakfull vill säga. Det känns lite som att han fattar besluten, men behöver aldrig ta konsekvenserna. Han kan tex låta dottern sova i vagnen till 21 på kvällen och därefter lämna mig med vaknatten. Han vill inte heller ha några tider på besöken utan kommer när det passar honom, ofta "imorgon" dom kan bli om två dagar eller liknande.

    Mina barn sedan tidigare tycker det börjar bli jobbigt. Jag har svårt att göra och planera saker med dem då jag aldrig vet när "gubben i lådan" känner för att dyka upp. Mina barn ser han knappt när han kommer. Det kan jag förstå, men inte barnen. Det jag berättar, som om dotterns sovtider, tycks han inte höra alls. I övrigt är hans mamma och google hans bästa medhjälpare och de som verkligen kan allt, vilket jag ofta känner att han inte tycker jag kan. Även sjukvården misstror han, och litar mer på google.

    Nu ska vi skriva faderskapsbekräftelse. Jag har även bett att få ett samtal med familjerätten samtidigt. Då vi ej bor eller är tillsammans har jag ju idag ensam vårdnad. Jag vet inte hur jag ska göra med det... Vi har stora samarbetsproblem, och inget jag gör duger. Området jag bor i är inte nog fint, skolan är inte bog bra, dagis passar inte alls trots att mina äldre barn har kommit in och trivs bra här. Nån dom har några tips? Vad hade ni gjort? Tack på förhand.

  • Svar på tråden vårdnadsfunderingar
  • Anonym (T)

    Med tanke på att ni inte kan komma överens om något så skulle jag inte skriva på för gemensam vårdnad. Det blir mycket enklare för dig med ensam vårdnad, tex innebär det att du har tillräckligt många föräldrapenningdagar för att bara hemma tills barnet är ett år och får börja på förskolan.

  • Anonym (L)

    Faderskapsbekräftelsen kan du skriva på, bevisar bara att han är pappa så du kan få underhåll. Men känner du att han inte bryr sig direkt kan du ha ensam vårdnad, om inte annat tills han skärper sig. Umgänge hör ihop med föräldraskapet så de har han rätt till ändå. Vill han ta de vidare får det tas upp i domstol, anställa advokater osv. Om du känner dig säker på att han inte kommer ta de vidare så neka.

  • Anonym (S.S)

    Om han engagerar sig så lär du se en stämning inom ett par år, om du inte går med på ensam vårdnad.

  • Anonym (Roffe)
    Anonym (Ensamstående mamma) skrev 2015-05-10 14:18:38 följande:

    Hej!

    Jag är ensamstående med 3 barn sedan tidigare. Ett av dessa har ganska grav funktionsnedsättning. Mitt yngsta barn fick jag för snart tre månader sedan med en annan pappa. Vi umgicks en del från början, men vi är oerhört olika och har stora svårigheter att diskutera saker. Under graviditeten slutade vi umgås helt och jag gick igenom den ensam. Jag umgicks mest med mina barn och han fortsatte med kroglivet som innan. Han har inga barn sedan förut och har heller inte haft några seriösa förhållanden trots att han är 40+.

    Han hälsar på sin dotter ibland hos mig, om det inte är på en tid man kan vara på krogen eller ligga bakfull vill säga. Det känns lite som att han fattar besluten, men behöver aldrig ta konsekvenserna. Han kan tex låta dottern sova i vagnen till 21 på kvällen och därefter lämna mig med vaknatten. Han vill inte heller ha några tider på besöken utan kommer när det passar honom, ofta "imorgon" dom kan bli om två dagar eller liknande.

    Mina barn sedan tidigare tycker det börjar bli jobbigt. Jag har svårt att göra och planera saker med dem då jag aldrig vet när "gubben i lådan" känner för att dyka upp. Mina barn ser han knappt när han kommer. Det kan jag förstå, men inte barnen. Det jag berättar, som om dotterns sovtider, tycks han inte höra alls. I övrigt är hans mamma och google hans bästa medhjälpare och de som verkligen kan allt, vilket jag ofta känner att han inte tycker jag kan. Även sjukvården misstror han, och litar mer på google.

    Nu ska vi skriva faderskapsbekräftelse. Jag har även bett att få ett samtal med familjerätten samtidigt. Då vi ej bor eller är tillsammans har jag ju idag ensam vårdnad. Jag vet inte hur jag ska göra med det... Vi har stora samarbetsproblem, och inget jag gör duger. Området jag bor i är inte nog fint, skolan är inte bog bra, dagis passar inte alls trots att mina äldre barn har kommit in och trivs bra här. Nån dom har några tips? Vad hade ni gjort? Tack på förhand.


    Om ni bor samman eller ej har inte något med den juridiska formen gemensam vårdnad.
    Faderskapsutredning görs alltid med barn som är födda utomäktenskapligt. 

    Det finns alltid för och nackdelar med allting. Så även med enskild och gemensam vårdnad. Hade ni varigt gifta så är gemensam vårdnad en automatisk sak. Nu är det inte så och du bestämmer som mamma om du vill dela vårdnaden eller ej.

    Umgänge är nåt helt annat och umgänge är inte till för de vuxna. Umgänge är barnens rätt. Till för barnen.

    Sen tycker jag att du ska sätta upp gränser för vad som är OK i ditt liv och i ditt hem. Vill du bara ha pappan på besök under vissa tider och han prioriterar krogen och baksmälla så prioriterar han fel. Det finns ingen som kommer ställa krav på dig att DITT hem och DITT liv ska vara någon jourtid a la 27/7 när det passar pappans förmåga att tänka med röva! Någon jäkla broms i tramset får det väl ändå vara..

    Men börja ta reda på de olika begreppen och vad de står för. Så du inte blandar päron och äpplen...

    Sen är det bra om du ser till barnets bästa att få nära kontakt med pappan. Håller honom informerad i rimlighet när det gäller barnet och dess utveckling. Men inte till vilket pris som helst. O ditt hem och liv är inga svängdörrar efter pappans goda välbefinnande. 

    Ett bra ställe att börja läsa på är socialstyrelsens webbplats.
    En länk www.socialstyrelsen.se/hittarattmyndighet/skiljasmedbarn
    Är bara ett av många exempel som finns att läsa.
Svar på tråden vårdnadsfunderingar