Vare sig dom vill eller inte

Ska till läkaren nästa vecka och jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta allt jag vill säga vid ett enda tillfälle, men jag vill spotta ut det jag inte sagt någonting om under hela den tid jag haft kontakt med psykiatrin då jag uppenbarligen skäms för mitt eget bristande omdöme i det förflutna. Det är den sista pusselbiten för att han ska se min situation lite mer klart och sluta prata om diagnoser som inte är verkliga, dvs. inte finns mer än vad som synes på ytan då jag "spelat ett spel" i ren självbevarelsedrift innan jag tagit mig samman, bitit ihop och berättat. Jag har turen att ha en lyssnande läkare och han är min enda chans för att få upprättelse från alla märkliga teorier kring min person i journalerna. Det finns inte en chans att jag på annat vis skulle kunna arbeta emot eller arbete mig genom den babelns torn dom skrivit till min journal. Är den boken öppen ska det banne med även stå mer relevant vetande i den. Tröttas av alla är jag på syrror, skötare och läkare som skriver dagbok i mitt namn.