Ett tredje barn eller inte?

Jag och min sambo är 26 år och har en dotter på 5 och ett halvt år och en son som blir 4 år i augusti. Nu är det andra gången vi funderar på om vi ska skaffa ett barn till eller inte. Senast var för ett år sedan vi hade tankar på det men inte gjorde verklighet av det. Nu är tankarna framme igen.

Då barnen börjar bli äldre och mer och mer självständiga funderar vi på om man ska orka börja om med blöjor, matning osv. Men samtidigt är ju allt det där mysigt oxå. Jag saknar tiden att få mysa med bebisen då jag hade väldigt tufft när andra barnet kom och inte hade så mycket glädje inom mig (en variant av förlossningsdeprission tror jag). Eller är det bara dax att låta barnen växa upp så man får mer tid till sig själva som par? Känner mig kluven. Men har ändå en liten inre längtan. Min syster fick barn för ca två veckor sedan och jag funderar på om det påverkar mig och att alla tankar släpper om ett tredje barn om några veckor. Någon som kan ge bra tips?

Det där kan bara ni avgöra. Prata med varandra om vilka fördelar och nackdelar ni ser, om allt från det praktiska till det känslomässiga.
Jag blev oplanerat gravid med ett tredje barn och vi bestämde oss för att vi skulle behålla även om det inte alls var något vi funderade på eller ens ville innan. Jag fick dock missfall men efter det väcktes de tankar du beskriver men efter flera diskussioner och om och men kom vi fram till att vi är riktigt nöjda där vi är idag. Jag får bebislängtan till och från men då är det just bebislängtan. Den kan väckas när vänner får barn som du beskriver men man bör vara realistisk och se längre.
Era barn är rätt små än så ta er tid att fundera och prata med varandra som sagt. Det måste komma från er. Någon som har tre barn ångrar sig mest sannolikt inte och någon som har valt att stanna vid två kan vara lika nöjd med det.

Avskyr CIO-metoder

Ett tredje barn eller inte?

INNEHÅLL