När jag jobbade på vc kom barnen ibland med just pga barnvaktsproblem. Det var helt okej men som läkare var jag rätt tydlig med att det var den vuxne som var i fokus och att tiden skulle användas på det. Gav gärna barnet nån leksak som jag hade på kontoret men om barnet ville ha kontakt med mig log jag och forsatte prata med föräldern, för att använda tiden effektivt. Om barnet ville ha kontakt med föräldern var det inget problem men igen fortsatte jag med det jag skulle efter kort paus, så det liksom blev ordnat. Det kan läkaren fint hantera. Om barnet blir hysteriskt får föräldern så klart möjlighet att trösta men yttersta konsekvens kan ju bli att barnet får skrika medan man överröstar det för att få klarat problemet, eller får föräldern välja att gå därifrån med oförrättat ärende. Jag skulle iaf aldrig säga nej eller kasta ut nån för lite skrik, det bekommer mig inte, och ingen förälder har känt att de hellre gick än stannade kvar medan barnet skrek, men jag hade utan vidare gett en ny tid om någon hade föredragit det!