Fyrkantiga människor

Det blir då alltid att mindre fyrkantiga människor tvingas anpassa sig och ha tålamod och ändra sina rutiner för deras skull.. Men fyrkantiga människor (enligt min erfarenhet) fattar inte alltid det.

Ironin i det hela är att om du inte själv hade varit en aning fyrkantig så hade du inte ens reagerat på att det var du som tvingades anpassa dig.

Jag är nog en smula fyrkantig i många lägen. Jag begär dock aldrig att folk ska anpassa sig efter mig, det är helt ok för mig att "hoppa över" aktiviteter som inte passar. Folk som vill umgås med mig får anpassa sig en del, men de har alltid valet att inte umgås (utan att jag tar illa upp).

Dvs kan inte båda acceptera de förhållanden som vi ska umgås under så blir det inget, det måste väl gälla i alla lägen??

Jag kan säga samma sak om alla dessa impulsiva människor. Man kommer överens om en sak, ordnar och fixar och när dagen kommer så har de impulsiva plötsligt ändrat alla förutsättningar (utan att meddela alla inblandade) och där står man med skägget i brevlådan.
Skitkul!
Jag har en gång(tillsammans med femtio andra förvånade gäster) blivit bussad i långklänning och högklackat till en sommarstuga på 60 kvadrat, utan el och rinnande vatten för att värdinnan glömt meddela att hon ändrat sig angående festens tema (formell middag var tråkig, hon ville hellre ha lite beach party).
Asroligt!
Som tur var vädret bra, och man kunde ju gå barfota, men långklänningen mådde inte bra av sanden eller spillet från maten som tillagades på öppen eld samt grillar (svårt att inte spilla är man balanserar en papptallrik i knät).
Jag tror att alla hade varit lite mer avslappnade och haft lite roligare om de varit mer passande klädda.
Men det är klart.
Jag är en fyrkantig, tråkig j-l som gärna vill ha lite framförhållning.

Upprinnelsen är att jag spenderade en helg nyligen med några människor som totalt saknade smidighet och flexibilitet. Det gnälldes eller kommenterades att saker inte var precis som hemma (stanna hemma då om allt ska va som hemma, tycker jag..).

Allt skulle sen planeras in i minsta detalj innan nåt kunde göras vilket gjorde att allt tog extremt lång tid.

Sen eftersom dagarna var så sönderplanerade så gick det ju inte att hålla planeringen sen när verkligheten kom och hälsade på. Då blev det tjafs och en massa surande på varandra!?!? Syndabockar skulle utses m.m.

Ingen smidighet fanns. Inte heller den minsta mentala beredskapen för att planera om eller improvisera..

Sånt där gör vem som helst sur, det är naturligtvis totalt inte OK. Det tycker inte jag heller..

Men att inte kunna ta att oförutsedda saker som ingen kan rå över inträffar utan att man tar ut det på andra i omgivningen, det tycker jag är omoget.

Ni vet när vädret gör att en planerad aktivitet inte går att genomföra, eller när man är utomlands och någon buss inte dyker upp, eller en viss maträtt på någon restaurang inte finns för att nåt är slut..

Är väl mäst 40- och 50-talister som är sådär fyrkantiga som du beskriver. De generationerna är lyckligtvis på väg bort nu.

Mestadels ja!

Men ibland blir man chockad över att även yngre kan va så..

Vad menar du med fyrkantig samt när det verkligen behövs?