Utebliven fruhippa

Jag är en kvinna på 50+. Min chef säger att jag är omtyckt och uppskattad av mina kollegor på min arbetsplats. Jag trivs med mitt arbete och mina arbetskamrater. Jag har deltagit i både möhippor och fruhippor. Och när något ordnats för de som fyller jämt försöker jag också vara med. Tycker det är roligt att träffa kollegorna utanför jobbet och på så sätt lära känna dem bättre. Förra året gifte vi oss min sambo och jag. Jag blev lite förvånad men framförallt besviken när ingen varken ordnade möhippa eller fruhippa för mig. Samma sak när jag fyllde jämt, då var det ingen från mitt arbete som firade mig.

Många har nog blivit besvikna och kan känna igen känslan. En känsla av att vara oinbjuden i gemenskapen och att de andra inte tycker att man är värd besväret.

Känner igen mig i vad du skriver, ända sen jag flyttade 15(!!!) minuter från min hemort har mina sk vänner slutat höra av sig, jag gick alltid på mina vänners stora grejer jag blev inbjuden till men min födelsedagsmiddag var det inte en jävel som dök upp på eller ens svarade på inbjudan, andra evenemang har jag accepterat att ingen kunde/ville komma till men just min födelsedag var droppen. Efter att middagen ägt rum, timmar och dagar senare fick jag en massa lama ursäkter som resulterade i att jag sa bestämt till några väl utvalda svikare att tyvärr har jag inte tillräckligt med energi över att spendera på någon som inte vill/orkar vara en riktig vän.

Verkar som att många inte känner till det här med att ge och ta eller ta hand om vänskaper, fattar inte folk att vänskap är som en blomma och behöver "vattnas" för att hålla sig levande och växa?

Utebliven fruhippa

INNEHÅLL