11-åring som inte kan cykla

Har absolut inte kompetens för att säga om det där är normalt eller inte...

Men för att delvis lösa problemet kanske du kan prova en Halv-cykel? En så kallad "tag-along". Då håller du balansen men han får cykla.

Kanske kan få honom att haja balansgrejen efter ett tag?

www.studioldesigns.com/hur-du-koper-en-tagalong-bike/

Det var ett bra tips så vi alla fall kan komma iväg allihop! Undrar bara om han inte är för lång för en sådan ... han cyklade på en sån för 3-4 år sedan och det var rätt tungt att parera för mig (han hade alltså ingen balans alls och jag fick "hålla emot" hela tiden) för att kunna hålla balansen på cykeln. Men det var ett väldigt bra tips! Jag ska kolla upp det.

Har ni märkt något i övrigt som inte riktigt "stämmer" på honom som yngre?
Något med ögonrörelserna?

Vår son är motoriskt sen. Han har dålig balans. Han är klipsk och smart men är alltid efter jämnåriga rent motoriskt. Han har fått en diagnos: Cogans ocular motor apraxia. OMA. (okulär motorisk apraxi på svenska. Dock finns knappt information om det på svenska) En väldigt ovanlig diagnos. Vuxna som har diagnosen syns det knappt på. Då har man oftast hunnit ikapp och lärt sig hantera sina rörelser. Men som barn är man motoriskt sen i och med att det handlar om ögon och balans. 

Dock är det tydligt att ögonen inte riktigt hänger med när de är små babysar varför jag frågade om det. Vår son är fem nu och mellan varven får han skaka på huvudet för att få fokus men mycket, mycket färre gånger nu än förr. Han har helt bra syn än så länge. 

Balanscykel/springcykel används av många för att lära barn att hitta balansen på en cykel. Kanske om du monterar bort pedalerna på hans cykel så får han träna med den tills han kommer på det.

Problemet med en tag-a-long är nog att han är så pass stor (30-40 kg?) så att hela ekipaget välter om han tappar balansen.

Det finns ju både cyklar och sparkcyklar med tre hjul, men det beror ju på om han själv tycker att det är pinsamt att ha en sån:

www.blocket.se/gavleborg/Skeppshult_trehjuling_cykel_60096018.htm&w=2

www.blocket.se/vasterbotten/Bekvam_Trehjuling_60393302.htm&w=2

www.blocket.se/vasterbotten/Sommarspark_60143528.htm&w=2

Finns ju trehjuliga stora cyklar så ni kommer ut

www.monty.se/cyklar/citybikes/trehjulingar/trehjulig-cykel-608-svart-i-aluminium

Han väger som tur är bara 24 kg så det kan funka med en tag-a-long. Han tyckte själv det var en bra idé nu när jag frågade. En trehjuling kan nog vara tveksamt att han vill ha ... särskilt om vi ska cykla där vi kan råka på kompisar.

www.sportfritid.se/monark-trehjuling-p-184-c-114.aspx

Hmm ja kanske inte är poppis om kompisar ser. Jobbigt läge.

Vi har en tandem-cykel. Kompisarna tycker bara det är hel-häftigt! :)

I övrigt kan jag verkligen rekommendera spring- (balans-)cykel. Att använda stödhjul gör bara att barnet lär sig helt fel teknik för att hålla balansen och svänga, när man tar bort stödhjulen måste de lära om sig. Men springcykeln lär de sig i stället just hur man balanserar på cykeln.

Vår äldsta tyckte det var supersvårt att lära sig cykla. Hon hade haft stödhjul. Oj vad vi kämpade...
Samma med nästa barn. Det gick bara inte. Tills vi tog rätt på en skrotcykel, monterade bort trampor, kedja osv och så fick hon sparka sig fram på den. Det tog väl ett par dagar så cyklade hon.
Yngsta barnet har en cp-skada, så jag trodde aldrig han skulle kunna lära sig. Han fick aldrig stödhjul, utan en liten sparkcykel. Vid 4 års ålder så cyklar han! Eller rättare sagt, han har balansen och kan cykla en bit, men orkar inte riktigt. Därav tandemcykeln.

Nej, det har jag inte gjort. Han är förvisso född prematurt ("bara" fyra veckor dock) och sov dygnet runt sina första 4 månader, han vaknade inte ens för att äta. Då kände jag stor oro för honom, men allt eftersom har han ju kommit ikapp på många punkter. Jag ska läsa lite om OMA.

Jag tycker absolut att ni ska kräva att få hjälp från sjukvården. En sjukgymnast kan säkert hjälpa till med tips och övningar.

Något beror det ju på att ha ligger såpass efter jämnåriga och värsta fall har ni gått flera år utan rätt hjälp.

Jag reagerade på att han sov mkt som bebis. Vilket mina barn gjort. Typ hela dygnet första månaderna, men gansk mkt sedan också.

Mina barn har en mitokondriell sjukdom. Det som sällan kommer fram om den sjukdomen är att den kan vara lindrig och då bara visa sig som små svårigheter.

Tyvärr är det inte många läkare som är kunniga på just Mitosjukdom. Det tog mååååånga år innan vi fick diagnos.

De svårigheter mina barn har är just balansen och lite svaga muskler, el framförallt att de blir trötta i musklerna fort, så cykling går inte. De har gjort alla motoriska framsteg lite senare än andra, men annars utvecklats normalt

Sedan tar det oftast längre tid för dem att återhämta sig från sjukdomar.

Jag har inga tips att komma med förutom att stå på dig och se till att åtminstone få en ordentlig undersökning.

Kram

Jag har läst lite om mitokondriella sjukdomar, men när man läser om det verkar man ju ha ganska stora besvär. Men då kan det alltså vara lindrigare...

Han sover ju fortfarande mycket, kan gärna ta en middagslur och har inte så stor uthållighet när det gäller fysisk aktivitet. Jag jämför ju framförallt med syskonen som har en helt annan energi än vad han har. Och vad gäller återhämtning efter sjukdomar så är han väldigt sällan sjuk, men när han blev sjuk för 2,5 år sedan var han otroligt sjuk och det tog lång tid innan han blev frisk. Vi förlorade nästan honom pga en helt vanlig halsfluss i kombination med svinkoppor.

Hur kommer de fram till att man har en mitokondriell sjukdom? Vad gör de för tester? Och hur lyckades du få dem att testa dina barn för det? Jag har som sagt upprepade gånger frågat diverse läkare om detta sedan han var bebis.