Angående att dela dagar FK
Försäkringskassan lade igår ut en kommentar om att den bästa presenten att ge mamman var att man skulle dela lika på föräldrapenningdagarna eftersom det annars påverkar mamman negativt längre fram. Allt enligt den statistik som finns, man tipsade också om att man kan kolla själv hur lite det egentligen skiljer även om det finns inkomstskillnader.
De uppdaterade och förtydligade sitt inlägg idag igen.
Det är nu hundratals negativa kommentarer.
Jag blir lite mörkrädd när jag ser detta.
För det första har man rätt att vara hemma hur länge man vill, bara man kan försörja sig själv och sina barn.
För det andra så är föräldrapenningen till för att den DELVIS ska täcka upp den inkomstförlust som uppstår i samband med att man är hemma med barnet när det har som störst behov av det, Regeringen gjorde väl detta ganska klart när man lade in spärren att man bara får spara 96 dagar efter att barnet fyllt 4 år för barn som är födda från 2014.
Med andra ord, dom som snålar in och tar föräldrapenning bara några dagar i veckan gör det säkert av olika anledningar, kan vara att man själv känner ett stort behov av att vara hemma och ledig länge, men vill säkra så att man ändå ska få stå kvar på en SGI som i praktiken innebär att man har möjlighet att få full ersättning om man tex blir sjuk eller vabbar. Det kan vara att man kanske vill säkra så man får ledigt vid de mest attraktiva ledighetsperioderna som jul, sommar osv.
Detta är en möjlighet, som en del har råd att använda, alla har inte råd att använda den möjligheten, livet är inte alltid rättvist.
Det man själv kanske ska tänka på innan man visar sin korttänkthet och sin enorma lust att slippa arbetslivet så länge som möjligt helt öppet på Facebook kanske är att man i många fall själv skapar sin vardag och sitt liv. Det innebär att om man inte har haft ork tid eller lust att studera och skaffa sig en grund att stå på innan man skaffar barn så får man inte samma möjligheter som de som gjort det.. det tycker jag är rättvist. Då får man helt enkelt mätta munnen efter matsäcken och inse att man inte har råd. Det är inte staten det är fel på i detta läget, det är man själv som har skaffat sig för höga kostnader, för dåliga förutsättningar, för liten buffert osv man har helt enkelt för höga förväntningar.
Jag är medveten att det kan hända saker som kan kasta omkull allt, sjukdomar, arbetslöshet, finns det en förälder som arbetar heltid hemma, så har man råd att vara föräldraledig, det är bara det att man inte kan bo så dyrt, man kan inte åka på långa eller korta resor de första åren innan man återigen arbetar tex, man får helt enkelt acceptera att det är som det är... så länge staten = vi skattebetalare ska stå för kakan, så är det staten som bestämmer hur länge du kan få föräldrapenning.
Kort sagt, börja planera i tid, kratta manegen innan och skaffa saker i rätt ordning och har du inte tid lust och ork eller tålamod till det sluta klaga eller skaffa någon som kan försörja dig, så kan du vara hemma så länge du och den andre vill.