Styvbarn

Mommy1986

Äldre 28 May 20:19
11 svar

Citera Visa endast Anmäl

Styvbarn

Jag är lite nyfiken hur andra får familjeförhållanden att fungera med styvbarn som har växelvis boende.

I vårt fall är jag styvmamma och vi har en tretton åring. Både styvpappan och jag har funnits i bilden i elva år. Det fungerade bra hos båda familjer till en början, jag tog hand om honom som om han varit mitt eget barn.

Problemen hemma hos oss började när vi fick ett gemensamt barn för sex år sedan. Det började med att om vi lämnade styvbarnet och bebis (runt åtta månader då) ensamma i ett rum för en kort stund ifall man gjorde saker runt i hemmet, då började bebisen alltid gråta. Till slut märkte vi att han nypte bebisen.

Därifrån eskalerade det till slag, knuffar, bitas, spottas, stryptag, riva i håret är saker vårt gemensamma barn fått utstå av sin storebror.

I dagsläget är det inte lika mycket fysisk våld, men det sker fortfarande när vi inte ser, men det är muntligt och hur han beter sig mot vårt barn. Han låser ut vårt barn när han försöker ta kontakt med storebror. Ingen syskonrelation alls. Ifall någon hälsar på oss är han skötsam mot vårt barn.

Styvbarnet är egoistisk med sina saker, medan han förväntar sig att den andre ska ge och dela med sig. Det fungerar inte båda vägarna.

Det är likvärdigt hos hans mamma var han har två små syskon. Han är där med för våldsam mot dem. Alla inblandade har gång på gång påtalat att det är fel osv.

Genom åren har jag mer och mer tappat greppet om honom, han skiter fullständigt i vad jag säger. Jag måste prata med pappan och gå den vägen i stället. Jag känner att han är respektlös även med vissa av mina saker i vårt hem, även om jag påtalat att jag tycker inte om det och hur skulle det kännas om någon gjorde så mot honom.

Hos hans mamma hade han sagt till styvpappan nyligen rakt ut att han lyssnar inte på honom alls, han skiter i det.

Till sin pappa sa han häromdagen att han önskar att han styvpappa flyttade bort eller att han ska dö. Där sa han något jag känt från honom, att han önskar nog bort mig med. Plus alla hans syskon, han avskyr dem.

Jag har kommit till den punkt att veckorna han är här är sjukt jobbiga och så mycket skrik och fula ord från hans sida. Jag orkar inte, men jag vill inte separera från min man pga ett barn.

Alltså är det bara vi eller finns det andra som har det liknande? Vi är ju inga styvföräldrar som nyligen kommit in i bilden, vi har funnits sedan han var två år gammal...
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Styvbarn
Långbenopluto

Äldre 28 May 21:10

#1

Citera Visa endast Anmäl

Har ni sökt hjälp? På BUP, soc eller vart som helst?
Mommy1986

Äldre 11 Jun 20:47

#2

Citera Visa endast Anmäl

Tines skrev 2015-05-28 21:10:11 följande:
Har ni sökt hjälp? På BUP, soc eller vart som helst?

Nej, men jag har sagt till sambon ifall inte pojken förstår allvaret med vad han försöker uppnå, måste man vända sig nånstans för att få hjälp med situationen.
Otroligt många som läst vad jag skrivit, tråkigt med så få svar.
mammalovis

Äldre 11 Jun 21:09

#3

Citera Visa endast Anmäl

Jag är förvånad över att ni inte har agerat tidigare. Om storasyskonet inte kunnat hantera sin svartsjuka mot lillsyskonet i 6 år och varit fysiskt våldsam anser jag att det är något son inte stämmer hos pojken. Dessutom om han fick syskon vid 7 år. Hade det varit vid 3-4 år hade det varit mer förståeligt då de inte har språk nog att reda ut sina konflikter, utan tar till knuffar och dylikt för att ha leksakerna ifred.

Vi har en bonusdotter på 10 år och hon är snäll mot sina 2 småsyskon. Visst händer det att hon ger igen när 4,5-åringen luggas eller rivs/slåss när hon blir arg, men det är ju inte så att 10-åringen gör det oprovocerat. Hennes pappa tycker att det är okej, jag är väl mer skeptisk till bådas beteende.

Hur funkar det i skolan med kompisar och att hantera press där?

I mina öron låter det som ni behöver ha hjälp med gränssättning och att storasyskonet behöver ha professionell kontakt med kurator eller dylikt. Det låter ju som ett stort problem på båda ställena, stackars småsyskon.
Mommy1986

Äldre 12 Jun 07:35

#4

Citera Visa endast Anmäl

mammalovis skrev 2015-06-11 21:09:03 följande:
Jag är förvånad över att ni inte har agerat tidigare. Om storasyskonet inte kunnat hantera sin svartsjuka mot lillsyskonet i 6 år och varit fysiskt våldsam anser jag att det är något son inte stämmer hos pojken. Dessutom om han fick syskon vid 7 år. Hade det varit vid 3-4 år hade det varit mer förståeligt då de inte har språk nog att reda ut sina konflikter, utan tar till knuffar och dylikt för att ha leksakerna ifred.

Vi har en bonusdotter på 10 år och hon är snäll mot sina 2 småsyskon. Visst händer det att hon ger igen när 4,5-åringen luggas eller rivs/slåss när hon blir arg, men det är ju inte så att 10-åringen gör det oprovocerat. Hennes pappa tycker att det är okej, jag är väl mer skeptisk till bådas beteende.

Hur funkar det i skolan med kompisar och att hantera press där?

I mina öron låter det som ni behöver ha hjälp med gränssättning och att storasyskonet behöver ha professionell kontakt med kurator eller dylikt. Det låter ju som ett stort problem på båda ställena, stackars småsyskon.

Visst har vi agerat, men inte tillräckligt. Det har diskuterats med pojken osv osv, men det har ju inte gått hem hos honom.

Lite syskonbråk säger vissa är ok, men jag kan inte relatera det för vi har inte bråkat hemma som små.

I skolan har han nu på senare år haft problem med klasskompisar, varit en del bråk och han har påstått att han blir mobbad. Det visade sig att alla inbladade var lika skyldiga och just nu har det varit lugnt på den fronten.

Vi har nu en dotter på åtta månader, varför är beteendet annorlunda mot en syster än en bror? Han är gullig mot henne och raka motsatsen till brorsan? Det retar gallfeber på mig, för båda två är lika mycket syskon till honom.
mammalovis

Äldre 13 Jun 21:07

#5

Citera Visa endast Anmäl

Det kan ju vara så enkelt att han faktiskt har blivit äldre, det har ju ändå gått 6 år sedan han fick syskon sist. Så han kanske kan se att det inte är en konkurrent, utan någon han kan tycka om. Så jag tror inte könet behöver spela någon roll.

Att han inte lyckas ändra relationen till lillbrorsan tror jag mer handlar om att det är svårt att ändra ett etablerat beteende och där behöver han få er stöttning, så de kan lyckas göra bra och roliga saker ihop, trots åldersskillnaden.
Mommy1986

Äldre 14 Jun 07:58

#6

Citera Visa endast Anmäl

mammalovis skrev 2015-06-13 21:07:26 följande:
Det kan ju vara så enkelt att han faktiskt har blivit äldre, det har ju ändå gått 6 år sedan han fick syskon sist. Så han kanske kan se att det inte är en konkurrent, utan någon han kan tycka om. Så jag tror inte könet behöver spela någon roll.

Att han inte lyckas ändra relationen till lillbrorsan tror jag mer handlar om att det är svårt att ändra ett etablerat beteende och där behöver han få er stöttning, så de kan lyckas göra bra och roliga saker ihop, trots åldersskillnaden.

Klokt skrivet, det är nog så.

Jag är bara så trött och less, återigen börjar en vecka med alla under samma tak glida mot sitt slut. Varit bråk mellan dem, sen åter ser man ändrat beteende när någon hälsar på och undrar varför det inte kan vara så hela tiden, sambon och jag har bråkat för att han till en viss del försvarar honom. Och så ligger en tvätt pojken skulle ha tvättat i början på april kvar, känns rätt äckligt så jag måste tydligen ge vika i den historien. Känner mig som världens surkärring..
Annelie 76

Äldre 14 Jun 08:28

#7

Citera Visa endast Anmäl

Det känns som att ni alla skulle behöva hjälp. Båda föräldrarna, styvföräldrarna och pojken. Kontakta bup på måndag så ni kan få professionell hjälp så snart som möjligt. Ni är några år sent ute men bättre sent än aldrig.
Och en annan sak. Han upplevde sig inte mobbad, han var mobbad. Det är själva upplevelsen som är kriteriet. Att han gav igen tar inte bort det faktumet. Hoppas det verkligen är ok nu och han inte bara döljer allt för er. För det är lätt att göra om man inte får ordentlig stöttning när man blir mobbad.
Mommy1986

Äldre 14 Jun 09:32

#8

Citera Visa endast Anmäl

Annelie 76 skrev 2015-06-14 08:28:03 följande:
Det känns som att ni alla skulle behöva hjälp. Båda föräldrarna, styvföräldrarna och pojken. Kontakta bup på måndag så ni kan få professionell hjälp så snart som möjligt. Ni är några år sent ute men bättre sent än aldrig.
Och en annan sak. Han upplevde sig inte mobbad, han var mobbad. Det är själva upplevelsen som är kriteriet. Att han gav igen tar inte bort det faktumet. Hoppas det verkligen är ok nu och han inte bara döljer allt för er. För det är lätt att göra om man inte får ordentlig stöttning när man blir mobbad.

Det beror nog på hur man ser på det, till en början berättade han endast vad den andre gjorde och sa att han gör ingenting. Det var båda två som var elaka mot varandra, men nu är det kompisar.
Lärare, rektor, kurator och föräldrar var till slut inbladade. Jag hoppas med att det tog slut där.
Mommy1986

Äldre 14 Jun 09:37

#9

Citera Visa endast Anmäl

Och det verkar som att det är bättre nu med den saken, med tanke på att kompisen har varit här senast denna vecka som varit..
mammalovis

Äldre 14 Jun 17:05

#10

Citera Visa endast Anmäl

Mommy1986 skrev 2015-06-14 07:58:51 följande:
Klokt skrivet, det är nog så. Jag är bara så trött och less, återigen börjar en vecka med alla under samma tak glida mot sitt slut. Varit bråk mellan dem, sen åter ser man ändrat beteende när någon hälsar på och undrar varför det inte kan vara så hela tiden, sambon och jag har bråkat för att han till en viss del försvarar honom. Och så ligger en tvätt pojken skulle ha tvättat i början på april kvar, känns rätt äckligt så jag måste tydligen ge vika i den historien. Känner mig som världens surkärring..
Varför ska DU ge vika, han har väl en pappa som kan tvätta eller avkräva sin son att ta tag i det??? Du är ingen städerska.

Sedan är det nog så med barn överlag att de skärper sig i andras närvaro. Var tacksam för att det ändå funkar då och beröm barnen när de verkligen funkar ihop. Det är tyvärr svårt att vända en negativ spiral, men det börjar med att man ser det positiva. Sedan får man vara glad för de små framstegen.
Mommy1986

Äldre 14 Jun 19:33

#11

Citera Visa endast Anmäl

mammalovis skrev 2015-06-14 17:05:33 följande:
Varför ska DU ge vika, han har väl en pappa som kan tvätta eller avkräva sin son att ta tag i det??? Du är ingen städerska.

Sedan är det nog så med barn överlag att de skärper sig i andras närvaro. Var tacksam för att det ändå funkar då och beröm barnen när de verkligen funkar ihop. Det är tyvärr svårt att vända en negativ spiral, men det börjar med att man ser det positiva. Sedan får man vara glad för de små framstegen.
Ja, men det var en uppgift som var tilldelad honom för att han möjligtvis ska förstå att inte skapa tvätt i onödan, vilket han hade gjort. Det åkte runt i hans rum två veckor innan det ens hamnade i tvättkorgen och det gjorde det inte heller förrän det påtalades till honom, tonåringar. :P
Han tyckte att det inte är en big deal att tvätta, men ändå struntar han i det och säger att han glömt.
Jo jag brukar berömma honom när han är snäll mot lillebror. Det kan vara t.ex om lillebror kommer i hans rum när han inte vill det, oftast får lillebrorsan en hård knuff ut från rummet och dörren smälls igen framför näsan. Och det blir cirkus av det. Ibland sköter han det på ett smidigt sätt, han kan bara han vill och är jag där och ser det brukar jag säga att det där skötte han väldigt bra, smart tänkt.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Styvbarn

Styvbarn

INNEHÅLL