Som rubriken lyder..
Om ena föräldern har varit hemma med bebisen på heltid och ammat..hur gör man då sen när det är dags att byta, alltså när mamman exempelvis ska börja jobba och pappan va hemma istället när han och barnet inte varit så mycket själv med varandra tidigare och barnet är väldigt beroende av mamman?
Hur gör ni? Man måste väl ge någon typ av "mjukstart"? Hur har ert upplägg sett ut?
Vi gjorde en mjuk övergång. Jag var hemma 5 mån på heltid, sedan var vi hemma en månad tillsammans när maken hade semester (sommar) och sedan jobbade vi halvtid i 4 månader innan maken sedan var hemma på heltid i 4 månader. Sista månaden innan vi fick plats på fsk delade vi tillsammans med mina föräldrar så vi tog någon/några dagar var varje vecka. Maken tog inskolningen sedan.
Vårt barn var inte så pigg på att börja äta vanlig mat, så vi var lite stressade. Men hen åt välling och gröt. Så i början pumpade jag (även på lunchen på jobbet) så att maken kunde värma hemma och varva med välling och gröt. Jag ammade morgon och em/kväll. Barnet vande sig väldigt snabbt och började också nästan direkt att äta vanlig mat någon måltid också så det gick kalasbra!
Allt beror ju på vilken bebis man har och hur man agerar som föräldrar samt när man ska byta.
Med första barnet började jag sommarjobba efter 6 månader. Då vi visste om detta i förväg, så introducerade vi gröt och smakportioner sakta från 4 månader. När jag skulle börja jobba räknade jag med att få pumpa en del, men hon vägrade att ta mjölk som inte kom direkt ur bröstet, så hon fick äta mer gröt och mat istället. Sedan ammade jag precis innan jobbet och när jag kom hem. Hon åt också väldigt mycket på natten. Ersättning fanns också hemma om det skulle köra ihop sig.
Sedan jobbade jag oftast inte så långa pass då jag var inom äldreomsorgen. Så ofta 5-timmarspass på morgon eller kväll och ibland uppåt 6-8 timmar. På jobbet fick jag ofta mjölka ur efter 3-4 timmar om jag inte skulle få för spända bröst. Efter 2 månader var jag hemma på heltid igen. Det värsta för oss var väl oron över att sambon inte alltid fixade att vara föräldraledig utan fick panikångest när han väntat för länge med maten och bebisen var för arg för att vilja äta. Annars var bytet inga bekymmer, kan ju vara värre om man prickar separationsfaserna.
Vi var hemma tillsammans en månad sen tog han över föräldraledigheten. Inga problem. Inskolningen delade vi på.
Vi bytte när barnet var 9 månader och jag upplevde det inte alls som något problem. Vi bytte vid jul så då hade vi ju i och för sig varit hemma tillsammans i ca 2 veckor. Men det kan ju också vara för att pappan i det här fallet spenderade väldigt mycket tid med barnet så fort han var ledig från jobbet och jag som var hemma på dagen fick lite andrum och fixade med mat, tvätt och ärenden. Vårt barn som nu är 3 år har aldrig varit varken mammig eller pappig.