Hade ett underbart förhållande med en kanon man.Men det gick inte att fortsätta pga en massa saker.Men lider verkligen av sorg efter detta. Får tryck över bröstet och mår åt helvete. Vaknar och kan knappt andas. Hur har ni gjort för att gå vidare.Vet att med tiden blir det bättre.Men just nu skär det knivar.;(
Jag blev dumpad igår av mitt livs kärlek. Har gråtit hela natten och kräkts av ren ångest. Jag är så söndergråten att jag kan knappt öppna mina svullna ögon. Det gör fysiskt ont i hjärtat och det känns som om det faktiskt har gått sönder. Allt känns overkligt men tyvärr på samma gång alldeles för hjärtslitande verkligt.
Ja fy fan jag vet precis. Svårt med allt jusr nu. Gör ont. Mina vänner säger ut med dig. Vill gärna.Men orkar inte riktigt. Gör för ont och är förlammad. Har som du kräkts och haft tryck över bröstet..;(
Enda trösten just nu är att jag har mått så här förut över en annan kärlek för ett antal år sedan och att det gick över. Jag visste inte hur jag skulle överleva den sorgen då men när jag tänker tillbaka på det nu gör det knappt ont längre. Tiden är mitt hopp (men hur fan står man ut under tiden?).
Hur länge sedan var det ditt förhållande tog slut?
Antar att det bästa är att försöka aktivera sig, träffa vänner, ut o springa... känns bara helt omöjligt just nu. Förlamad av sorg :( Och alla dessa tankar... om jag hade gjort så istället, om jag bara kunde vara mindre si eller så... De där orden han sa som gjorde så ont... Det där jag sa... så mycket jag önskar osagt och ogjort.
Skippa alkohol, ta en skogspromenad istället (hep hep), slå och sparka så hårt du kan en talljävel.
Hur fan kan en känsla göra så fysiskt ont?
Berätta gärna mer om du tycker det hjälper dig, olyckssystrar emellan :) Jag vill inte dra ner dig ytterligare med mitt elände men ibland kan det kännas skönt att prata med någon i samma situation.
Vi bröt för en månad sen.Men hade en relation på två år. Nä dricker inget just nu. Även om det skulle döva skönt. Försöker träna. Men man är som lam så kroppen orkar inte riktigt med. Gör vad jag kan. Jo har varit med förr och vet att det gör ont. Men just när det sitter i är de som jävligast. Träffar vänner osv. Men tankarna får mig att inte vara riktigt närvarande. Gått ned i vikt rejällt. Saknat matlust. Men köpt cykel. Tänkte det skulle vara skönt att trampa ut i intet..
Jag är i liknande sits, mår så dåligt att jag kräks, vaknar med ångest efter en massa mardrömmar och det känns som jag håller på gå i bitar. Det är fruktansvärt jobbigt just nu och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag har ångest och ont i hjärtat av hjärtesorg. Men jag är i ett förhållande. Det är inte slut. Men distansen mellan oss som skapas när vi inte ses är skrämmande lik den känslan av att ha förlorat någon.
Jag håller på att bli tokig. Hon och jag kan inte ses så ofta och när vi inte setts på ett tag, typ en vecka eller så så kommer ångesten, rädslan för att det ska ta slut och jag mår så otroligt dåligt över avståndet och distansen. Gråter just nu. Grät igår. I förrgår.
Har inte berättat för henne hur dåligt jag mår för situationen vi befinner oss i just nu går inte att göra någonting åt. Därför gör det nog bara mer skada att dra upp mina känslor. Det skapar mer problem tror jag.
Så jag lider i det tysta. Och gråter mig till sömns.
Distans är inte lätt. Mitt ex bodde i Malmö. Vi höll på att åka fram och tillbaka. Men svårt i längen då ingen kunde flytta .Vi har verkligen haft det bra.Men det fungerar inte i längden med avstånd. Älskar honom djupt och gör så jävla ont. De skär inombords. Samt ångest och kräkningar. Vidrigt när det pågår. Önskar de bara kunde ta slut.
Vaknade nu 06.02. Gör så jävla ont. En riktig tomhet. Hoppas verkligen jag tar mig förbi detta. Önskar jag kunde göra det . De kommer med tiden Men nu hugger det i hjärtat och kroppen. Vill inte dricka. Men hur dövar man det utan ..:(?
Jag lider verkligen med dig:-/
Denna smärta håller på att äta upp mig inifrån, vet inte vad jag ska ta mig till? Bor fortfarande under samma tak och det är ohållbart. Det känns som om jag måste försöka flytta nu snarast, smärtan är outhärdlig när jag vet vad han tycker och känner för mig men ändå vill att jag bara ska acceptera och stanna kvar för barnen med en man som avskyr mig som person. Hur kan han vilja att jag ska klara av att vara kvar när han inte har några känslor kvar?
Från att ha haft ständig kontakt till totalavgrund är hemsk. Vill ringa honom. Men gör det inte för att vi måste nu ha distans mellan oss. Men denna smärta hoppas jag ger sig och man kommer förbi det. För just nu bara gör det ont och man blir som sagt handlings förlamad. Gick i går till några vänner. Kan tyvärr inte ha kul. Försöker. Känner mig avklädd och blottad. Fy fan.Lust och skrika.För att få stop pådet.