Anonym (...)

Äldre 12 Jun 00:49

20 svar

Oskuld nästan 30

DETTA BLIR ETT LÅNGT INLÄGG!

Jag är en tjej som fyller trettio nu i höst och jag mår jätte dåligt. Jag är oskuld och det tar på mig varje dag, alla jag umgås med eller känner har familj och barn. Mina vänner blev av med oskulden när de var mellan 14-18 år och här sitter jag och söker råd.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till då jag känner ett press på mig att jag måste bli av med den. Jag läser nästan varje dag om unga 14åriga tjejer som tror att de kommer att dö oskulder. Jag vill bara skrika "Vänta tills du blir trettio" men jag vet att de kommer att vara elaka tillbaka.

Jag har haft en pojkvän och det var när jag gick på gymnasiet, det var underbart i början men sedan kände jag att något var fel. Jag gjorde slut och det kändes genast mycket bättre. Jag har sökt kärlek i alla år men när jag har träffat en kille så har han bara varit ute efter en sak och då har jag sagt hejdå. Jag känner att jag är mer värd än ett tillfälligt ligg.

Jag har alltid haft dåligt självförtroende då jag var mobbad under hela skolgången. Jag slapp den skiten den dagen jag tog studenten och jag känner mig långt efter mina vänner. Jag fick växa upp snabbt då jag har en syster med förståndshandikapp och två sjuka föräldrar.

När min mamma dog så var jag tonåring och fick ta på mig mammarollen för mina småsyskon och bli mer delaktig i min syster med sitt handikapp, Då även min pappa var sjuk så lade jag mitt liv åt sidan för att göra det så bra som möjligt för min familj. Min pappa dog för ett par år sedan och jag känner att nu är det min tur, jag behöver inte ha ansvar. Min syster bor på ett hem och hon trivs där. Mina äldre syskon har familjer och jag kan inte prata med dem om detta. Jag jämför mig hela tiden med dem.

Jag är överviktig och ska försöka ta itu med det i sommar, det har blivit en del tröstätande genom åren. Jag känner mig värdelös och vet att det är press på att vara kär, sambo och hela den biten. Men vem skulle vilja ha mig? Hur berättar man får någon man är intresserad av att man har noll erfarenhet?
Jag har tänkt mycket på detta under det senaste året och känner mig utanför på flera plan. När mina kompisar pratar om vad deras barn har gjort eller att de ska börja i skolan så sitter jag där tyst. De vet inte hur dåligt jag mår, när jag försöker att prata med dem så blir det "Stressa inte din tid kommer" jag känner att de ser ner på mig.

Ibland känner jag att jag borde åka till en annan stad eller annat land och supa mig så full att jag inte kan tänka och ta första bästa. Eller så skulle jag ta droger som gör att jag inte är medveten om vad jag gör och ta första bästa. Om jag är full eller inte vid medvetande så behöver jag inte tänka. Samtidigt som jag vill ligga med någon så är jag rädd, tänk om det gör ont, tänk om jag gör fel, tänk om killen lämnar mig och hånar mig efteråt? Alla tänk om ställer till det och jag tvingar mig själv att bli kär när jag möter någon.

Jag blir intresserad av killar men märker jag att det inte blir kontakt så känner jag inget mer. Tänk om jag aldrig kommer att bli kär igen? Tänk om jag inte hittar någon och så fyller jag 40 då kommer alla att tycka att jag är patetisk.

Vet inte vad jag ska skriva mer, känner att folk sitter och skrattar åt mig som läser detta. .......

Anonym (Inte åtråvärd)

Äldre 12 Jun 01:09

#1

Du är absolut inte ensam, TS! Jag är 34 år och fortfarande oskuld. Har en stark längtan efter både partner och barn, men det vill sig inte riktigt. Jag har testat alla former av dejting utan lyckat resultat och får bara höra att de inte har de rätta känslorna för mig. Vet inte vad jag ska göra längre.

Anonym (1234)

Äldre 12 Jun 01:12

#2

Ingen skrattar åt dig och inge skulle håna dig.

Kan du inte prova att söka kontakt med nån trevlig kille på en online site? en som är någorlunda seriös och inte bara in och ut och hej då. Bästa skulle ju vara om ni är ihop ett par veckor, kanske månader innan du blir av med oskulden, för att du inte ska känna dig som ett en gångsligg och för att då är han förhoppningsvis värd att satsa på.

Anonym (Ron Jeremy)

Äldre 12 Jun 01:12

#3

Du har mitt motsatta problem, alltså jag får mycket sex, men inget kärlek, och hittar aldrig kärleken för att tjejer tror alltid att jag är bara ute efter sex, och de går från mig utan att veta sannningen.

därför

Äldre 12 Jun 01:29

#4

Det är absolut inget att skämmas för att man är oskuld. Och det är inte heller nåt som du måste få gjort...
Det är nåt som kommer när det kommer med nån som bryr sig och nån du har förtroende för. Dvs så borde det vara.

j a d e d

Äldre 12 Jun 01:30

#5

Skrattar inte alls. Ingen skrattar.

Har ingen aning hur detta känns, men kan förstå att det är tungt. Hur ser det ut på jobbfronten, umgänge med andra singlar etc? Vad har du för intressen? Finns det manliga vänner?

därför

Äldre 12 Jun 01:37

#6

Du verkar vara förnuftig och intelligent. Det att supa sig full eller droga ned sig är ju inte precis några hållbara lösningar, men det vet du.
Finns det nån hobby du gillar? Nån förening som passar dig? Nån stans var du kan umgås med andra. Varför ej nåt frivilligarbete.

Dr Nail

Äldre 12 Jun 01:40

#7

Sup mer tänk mindre :)

Anonym (?)

Äldre 12 Jun 09:07

#8

Tänkte lite som förgående talare, fast utan "sup mer"!! Men tänk inte så mycket... Vad gör det om de bara är ute efter sex om det är någon du attraheras av? Du måste bara komma över tröskeln, ha du gjort det en gång så går det lättare nästa gång osv... Det är ju så att hur äldre vi blir desto kräsnare blir vi, desto räddare blir vi.. Om du inte vill vara oskuld längre ut och ragga, ta en ons... Tänk inte så mycket ;) Kärleken kommer när du minst anar :))) Ut och lek, ta det lugnt med alkoholen och skit i drogerna ;)

Anonym (Man)

Äldre 12 Jun 09:42

#9

Vad är viktigast för dig? Att bli av med oskulden, att ha ett aktivt sexliv, att ha familj och barn?

Anonym (Inte åtråvärd)

Äldre 12 Jun 12:03

#10

Jag missade att skriva att även jag är kvinna. (Jag är 34-åringen som är i samma sits.)

Anonym (singel man)

Äldre 12 Jun 12:06

#11

Anonym (Inte åtråvärd) skrev 2015-06-12 12:03:27 följande:

Jag missade att skriva att även jag är kvinna. (Jag är 34-åringen som är i samma sits.)

Trist att vara skuld i den åldern.

Anonym (singel man)

Äldre 12 Jun 12:06

#12

Anonym (singel man) skrev 2015-06-12 12:06:21 följande:

Trist att vara skuld i den åldern.

oskuld

Malajen1970

Äldre 12 Jun 12:25

#13

Anonym (...) skrev 2015-06-12 00:49:59 följande:

DETTA BLIR ETT LÅNGT INLÄGG!

Jag är en tjej som fyller trettio nu i höst och jag mår jätte dåligt. Jag är oskuld och det tar på mig varje dag, alla jag umgås med eller känner har familj och barn. Mina vänner blev av med oskulden när de var mellan 14-18 år och här sitter jag och söker råd.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till då jag känner ett press på mig att jag måste bli av med den. Jag läser nästan varje dag om unga 14åriga tjejer som tror att de kommer att dö oskulder. Jag vill bara skrika "Vänta tills du blir trettio" men jag vet att de kommer att vara elaka tillbaka.

Jag har haft en pojkvän och det var när jag gick på gymnasiet, det var underbart i början men sedan kände jag att något var fel. Jag gjorde slut och det kändes genast mycket bättre. Jag har sökt kärlek i alla år men när jag har träffat en kille så har han bara varit ute efter en sak och då har jag sagt hejdå. Jag känner att jag är mer värd än ett tillfälligt ligg.

Jag har alltid haft dåligt självförtroende då jag var mobbad under hela skolgången. Jag slapp den skiten den dagen jag tog studenten och jag känner mig långt efter mina vänner. Jag fick växa upp snabbt då jag har en syster med förståndshandikapp och två sjuka föräldrar.

När min mamma dog så var jag tonåring och fick ta på mig mammarollen för mina småsyskon och bli mer delaktig i min syster med sitt handikapp, Då även min pappa var sjuk så lade jag mitt liv åt sidan för att göra det så bra som möjligt för min familj. Min pappa dog för ett par år sedan och jag känner att nu är det min tur, jag behöver inte ha ansvar. Min syster bor på ett hem och hon trivs där. Mina äldre syskon har familjer och jag kan inte prata med dem om detta. Jag jämför mig hela tiden med dem.

Jag är överviktig och ska försöka ta itu med det i sommar, det har blivit en del tröstätande genom åren. Jag känner mig värdelös och vet att det är press på att vara kär, sambo och hela den biten. Men vem skulle vilja ha mig? Hur berättar man får någon man är intresserad av att man har noll erfarenhet?
Jag har tänkt mycket på detta under det senaste året och känner mig utanför på flera plan. När mina kompisar pratar om vad deras barn har gjort eller att de ska börja i skolan så sitter jag där tyst. De vet inte hur dåligt jag mår, när jag försöker att prata med dem så blir det "Stressa inte din tid kommer" jag känner att de ser ner på mig.

Ibland känner jag att jag borde åka till en annan stad eller annat land och supa mig så full att jag inte kan tänka och ta första bästa. Eller så skulle jag ta droger som gör att jag inte är medveten om vad jag gör och ta första bästa. Om jag är full eller inte vid medvetande så behöver jag inte tänka. Samtidigt som jag vill ligga med någon så är jag rädd, tänk om det gör ont, tänk om jag gör fel, tänk om killen lämnar mig och hånar mig efteråt? Alla tänk om ställer till det och jag tvingar mig själv att bli kär när jag möter någon.

Jag blir intresserad av killar men märker jag att det inte blir kontakt så känner jag inget mer. Tänk om jag aldrig kommer att bli kär igen? Tänk om jag inte hittar någon och så fyller jag 40 då kommer alla att tycka att jag är patetisk.

Vet inte vad jag ska skriva mer, känner att folk sitter och skrattar åt mig som läser detta. .......

Hoppas att det löser sig för dig att du hittar den rätta. Saknar någon själv i min närhet.

Anonym (kompisen)

Äldre 12 Jun 12:28

#14

Anonym (...) skrev 2015-06-12 00:49:59 följande:

DETTA BLIR ETT LÅNGT INLÄGG!

Jag är en tjej som fyller trettio nu i höst och jag mår jätte dåligt. Jag är oskuld och det tar på mig varje dag, alla jag umgås med eller känner har familj och barn. Mina vänner blev av med oskulden när de var mellan 14-18 år och här sitter jag och söker råd.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till då jag känner ett press på mig att jag måste bli av med den. Jag läser nästan varje dag om unga 14åriga tjejer som tror att de kommer att dö oskulder. Jag vill bara skrika "Vänta tills du blir trettio" men jag vet att de kommer att vara elaka tillbaka.

Jag har haft en pojkvän och det var när jag gick på gymnasiet, det var underbart i början men sedan kände jag att något var fel. Jag gjorde slut och det kändes genast mycket bättre. Jag har sökt kärlek i alla år men när jag har träffat en kille så har han bara varit ute efter en sak och då har jag sagt hejdå. Jag känner att jag är mer värd än ett tillfälligt ligg.

Jag sitter absolut inte och skrattar åt dig. Min kompis hade en bakgrundshistoria som är ganska lik din med mobbning och olika problem i familjen. Även om hon var ganska söt så var hon extremt blyg och vågade väl inte riktigt tro på att någon faktiskt skulle tycka att hon var attraktiv utan bara drev med henne som de hade gjort i skolan.

Det jag skulle börja råda dig att göra är att börja gå i terapi. Inte för att det är något fel på dig men jag tror det kan vara bra för vem som helst att bearbeta saker och trauman som har hänt tidigare i ditt liv och som kan ha påverkan på dina beteenden och självförtroende idag. Min kompis hade nog också behövt detta för när hon väl blev ihop med en kille så var hon fullkomligt livrädd för att förlora honom och det var väldigt mycket gräl pga av att hon var så svartsjuk och misstrodde honom hela tiden. Till slut orkade inte killen och gjorde slut, vilket bara bekräftade ännu mer den tesen som hon hade kört med i alla år att "alla killar är skit/är bara ute efter en sak". Så innan du själv hamnar där så tror jag att terapi kan vara ett bra sätt att komma underfund med liknande tankar och bygga upp ett bra självförtroende.

Anonym (Man)

Äldre 12 Jun 13:56

#15

Anonym (Inte åtråvärd) skrev 2015-06-12 01:09:57 följande:

Du är absolut inte ensam, TS! Jag är 34 år och fortfarande oskuld. Har en stark längtan efter både partner och barn, men det vill sig inte riktigt. Jag har testat alla former av dejting utan lyckat resultat och får bara höra att de inte har de rätta känslorna för mig. Vet inte vad jag ska göra längre.

Jobbig sits. Tror du att det är någon begränsning hos dig som gör att du inte har lyckats eller är det bara otur? Försöker du aktivt hitta någon fortfarande eller tror du att du kan acceptera att vara ensam?

Anonym (Inte åtråvärd)

Äldre 12 Jun 14:24

#16

Anonym (Man) skrev 2015-06-12 13:56:04 följande:

Jobbig sits. Tror du att det är någon begränsning hos dig som gör att du inte har lyckats eller är det bara otur? Försöker du aktivt hitta någon fortfarande eller tror du att du kan acceptera att vara ensam?

För att vara krass så är jag ful. På det där sättet som inte går att göra något åt utan omfattande plastikoperationer, och så långt är jag inte beredd att sträcka mig. Har både underbett, tunt hår och är lite sned på ena ansiktshalvan. Jag är medveten om att jag inte är någon skönhet och har även blivit mobbad för det under hela min uppväxt.

Jag tänker dock att det borde finnas någon även för mig, då jag inte ser till det yttre hos männen utan enbart de inre kvaliteterna. Men än så länge har männen inte velat inleda något. Jag har lyckats få till ganska många första dejter via nätet tack vare foton i fördelaktiga poser (från sidan exempelvis, och i helfigur gör jag mig bra eftersom jag försöker överkompensera ansiktet med att hålla mig i bra form). Tyvärr är min upplevelse att även män som är lite fulare är utseendefixerade och vill ha en vacker kvinna vid sin sida. Naturligtvis kan det vara rena tillfälligheter, men så har det sett ut för mig.

Jag har iaf inte gett upp.

MikNis

Äldre 12 Jun 14:44

#17

Anonym (Inte åtråvärd) skrev 2015-06-12 14:24:34 följande:

För att vara krass så är jag ful. På det där sättet som inte går att göra något åt utan omfattande plastikoperationer, och så långt är jag inte beredd att sträcka mig. Har både underbett, tunt hår och är lite sned på ena ansiktshalvan. Jag är medveten om att jag inte är någon skönhet och har även blivit mobbad för det under hela min uppväxt.

Jag tänker dock att det borde finnas någon även för mig, då jag inte ser till det yttre hos männen utan enbart de inre kvaliteterna. Men än så länge har männen inte velat inleda något. Jag har lyckats få till ganska många första dejter via nätet tack vare foton i fördelaktiga poser (från sidan exempelvis, och i helfigur gör jag mig bra eftersom jag försöker överkompensera ansiktet med att hålla mig i bra form). Tyvärr är min upplevelse att även män som är lite fulare är utseendefixerade och vill ha en vacker kvinna vid sin sida. Naturligtvis kan det vara rena tillfälligheter, men så har det sett ut för mig.

Jag har iaf inte gett upp.

Tja en fet sugga har inga problem att hitta ett ligg...

Det handlar isåfall mera om ens attityd mot omgivningen....

Däremot kan en ful man ha svårare att få till det..

summerhunter

Äldre 12 Jun 18:27

#18

Hej!
Ett tips som jag skulle vilka ge dug är att bry dig inte om din övervikt, för när jag läser din text får jag känslan att du använder den som en sköld "jag ska bara... Innan...."

Och släpp på spärrarna! Ja om killarna bara vill en sak, vill inte du samma? Dvs bli av med oskulden? Det kanske ger dig lite mer självförtroende att veta att du är åtråvärd?

Anonym (tycker)

Äldre 12 Jun 19:17

#19

Kan det vara så att din tidigare så betungande livssituation ställer till det? Att det därigenom blir svårare att hitta förståelse dig och killen emellan? Att såren är svårläkta?

Du behöver inte oroa dig det allra minsta över att du är överviktig, oskuld och oerfaren. Släpp det! Vänd på det. Se det som en tillgång och sluta se så negativt på dig själv. Jämför dig inte för mycket med andra. Det finns många killar därute som uppskattar fylliga kvinnor, liksom oskulder och skulle vilja ha dig, mer än för bara ett ligg. Gäller bara att identifiera dem. Du är ung, värdefull, har fortfarande dina bästa år framför dig.

Se till att inte fly undan och göra något dumt mot dig själv! Det vore inte rätt mot din framtida kille, som du tids nog kommer få.

Anonym (...) Trådstartaren

Äldre 12 Jun 19:55

#20

Tack för alla kloka råd och tack för alla svar.
Jag tar till mig det ni skriker och börjar tänka mycket på det som står här. Ibland behöver man en utomståendes syn på saker och ting. Det tog lång tid innan jag fattade mod att skriva det första inlägget och det känns skönt att många är stöttande. Världen och internet kan vara en elak och jobbig plats.

Ska börja med att jobba upp självförtroendet och ska gå med på en dejting site. Jag har inte så många vänner. De jag har har varit med genom många jobbiga händelser och jag ska fråga om de känner någon som kanske vill ses eller om de tror att jag kan bli vän med någon,

Då jag har mycket erfarenhet av att folk sviker och vänder mig i ryggen så vill jag inte gå för fort fram. Jag vill bygga en vänskap med den personen jag ev kommer att bli tillsammans med. Jag vet att det inte alltid är bra att ta första bästa som är ledig.

Ska även jobba på att acceptera mig själv i spegeln. Jag må vara överviktig men det är inte hela jag. Jag kanske gömmer mig bakom den då jag är van att ha den som sköld. Då den är en sköld så behöver jag inte testa nya saker. Men det kanske är det jag behöver, jag har klarat mig så här långt utan alkohol och droger. Jag har ångest och kan få dippar men jag skadar mig inte själv och jag ber om hjälp när jag känner att det börjar bli för jobbigt. Då kan det räcka med att någon sparkar mig så att jag kommer utanför dörren.

Ska skriva ner det ni har skrivit i en Må bra bok som jag ska ha med och läsa när jag känner att självförtroendet spökar. Ibland behöver man lite ris för att kunna se rosen.

Tag hand om er där ute <3

Oskuld nästan 30

INNEHÅLL