Så jäkla osäker på mitt förhållande!

Har du prata med honom? Varför köpet du ny mat om han äter upp? Se vad som händer om du slutar. Ät inte hans mat, börja laga egen. Sexet är ju inte så kul när man inte är på samma våglängd :( Det gör inget om man inte har samma intressen, men man måste prata om det. Kan man inte prata så dör allt tillslut...

Det som händer om jag inte köper ny är att det inte finns mat för mig och min son. Sambon kan alltså äta upp all mat i hela huset och sen gå 2 dagar utan mat efter det. Så jag kan inte vänta på att han ska bli hungrig och handla ny. Vi har pratat om detta många gånger. Sen gillar inte jag när han handlar för han köper en massa skit. 

Jag vet inte om det inte gör något att man har samma intressen ... när vi träffades hade vi liknande intressen men inte längre. Vi har liknande värderingar osv, men har helt enkelt inte kul ihop.

Det med maten är dock inte bara hans "fel". Jag har ett extremt kontrollbehov när det gäller mat och delar helst inte med mig. Så det är jobbigt för honom också. Helst skulle jag vilja ha ett eget kök och eget kylskåp. Jag har haft liknande problem i alla mina förhållanden. Men jag har inget emot om min son äter upp maten, bara om min sambo gör det. 

Men ha separat mat och laga maten var för sig då.

Eller du kan ju bjuda honom på mat när du lagar om du vill. Men det är ju ingen som tvingar dig att äta hans mat.

Åh gud vad jag känner igen mig i det du beskriver. Min kille jag var tillsammans med (lämnade honom för två månader sedan) hade också dataspel som en hobby. Han kom hem från jobbet, vi åt, kollade tv i en timme och sen satte han sig vid datorn hela kvällen tills vi skulle gå och lägga oss. Jag HATADE det. Jag satt ensam om kvällarna för han satt i datorrummet. Jag har ingen speciell hobby eller något jag gillar att göra så det blev att jag satt framför datorn, pluggade eller gjorde något annat själv.

Vi hade också sjukt dåliga matvanor. Jag var alltid den som lagade maten, han hjälpte till med förberedelserna. Men när jag var trött och inte orkade laga mat någon kväll så blev det ofta att vi åt ute istället, typ mc Donalds eller pizza eftersom att han inte orkade laga mat och att han inte kan laga så många rätter.

Vi smågrälar också alltid om vi ska göra saker ihop. Jag vill ha det på mitt sätt och han på sitt och vi kan inte kompromissa utan att någon blir sur. Angående sexet så var jag den som inte ville ha sex medan han ville varje dag, han blev oerhört ledsen över detta men jag ville inte ha sex om jag inte var sugen, men fick ha det ofta då han blev ledsen/frustrerad över att vi inte hade sex.

Jag valde att lämna honom (efter nästan fyra års förhållande) eftersom att jag kände att vi inte var rätt för varandra. Vi har fortfarande umgåtts efter vi gjort slut och det har varit jättebra. Men nu i helgen bröt vi på riktigt. Alltså inte pratar eller någonting. Det är sjukt jobbigt för han har varit min klippa, jag flyttade även 40 mil från min familj/vänner för att bo med honom så jag har inga nära vänner här och ingen att umgås med nu efter att vi gjort slut då vi mestadels umgicks med hans vänner.

Kan ni inte prova på att vara särbos ett tag? Eller prata med honom om din osäkerhet och hör vad han har att säga om det. Är han villig att offra lite för dig och du lite för honom? Att ni gör aktiviteter tillsammans, vad som helst, en gång i veckan minst och försöker att inte bråka under den aktiviteten.. Hoppas att allt löser sig. Jag vet hur det är att vara osäker i ett förhållande och det är inte skönt, jag har lämnat honom nu men är sjukt osäker på det också. Jag har inget barn inblandat vilket jag förstår försvårar allt för dig. Hoppas tiden utvisar om jag gjort rätt eller fel val..

Särbo är kanske en bra relations- och boendeform för dig.

Låter tråkigt :( Känns väl lite som du börjar få nog... Vill han inte lyssna, kan du ju inte göra så mycket mer :( Du får skriva ner en lista på positiva och negativa saker... Och se om det här är något du kan leva med resten av livet?! Lycka till

Jag ser att du fått ganska hoppfulla svar. Själv tänkte jag spontant att ni passar helt enkelt inte ihop, lika bra att gå vidare (men jag vet att det inte är lika lätt som det låter). Min erfarenhet är att om man tvivlar och grubblar en massa är man ihop med fel person.