• Anonym (Ensam)

    Vi har inga vänner

    Jag känner mig så ledsen.

    Min man och jag har två döttrar ihop, vi bor i ett nybyggt område med massa barnfamiljer. Vi hejar på de flesta, barnen har kompisar etc men som familj har vi i princip inget umgänge alls. Ser på Facebook hur många äter middagar, åker iväg på semestrar etc ihop med andra par/familjer och blir så avundsjuk.

    Vi är nästan aldrig bortbjudna nånstans, har provat flera ggr att bjuda in andra och jag tycker det varit trevligt men tillbakabjudna blir vi inte.

    Nu känner jag att mitt självförtroende vad gäller sociala aktiviteter är lika med noll. Jag orkar inte försöka mer känner jag. Vet inte vad jag vill med inlägget men kände att jag behövde få ur mig detta när jag för femtielfte gången hör grannar som sitter och skrattar ihop...sitter som en ledsen klump i magen.

  • Svar på tråden Vi har inga vänner
  • Anonym (Äpple)

    Försöker man för mkt skrämmer man bort folk.

    Men förstår vad du menar har samma problem jag får sån ångest av folk.

  • Anonym (Ensam)

    Ja men om man bjuder och den andra svarar ja Gud vad trevligt, vi kommer så himla gärna! Sen kommer dom, och stannar länge, men bjuder inte tillbaka...jag bjuder inte in igen då.

  • Anonym (O)

    Tror det är svårt att bli vänner bara för att man är grannar. Vissa blir det, men de har nog ett enormt självförtroende och är väldigt sociala. Ni kanske är en annan typ? Kanske kan det funka bättre genom nån form av intresse, föreningsliv etc. Jag förstår er!

  • Tow2Mater
    Anonym (Ensam) skrev 2015-06-17 13:58:20 följande:

    Ja men om man bjuder och den andra svarar ja Gud vad trevligt, vi kommer så himla gärna! Sen kommer dom, och stannar länge, men bjuder inte tillbaka...jag bjuder inte in igen då.


    Prova bjud in igen en gång och se vad som händer. Det där med "varannan-gang-bjudning" känns mycket krystat, jag undviker det som pesten själv.
  • Captain Obvious

    Jag förstår inte riktigt, varför skulle man vilja umgås med folk på den typen av vänskaplig nivå bara för att man råkar bo i samma område? Är det nån sorts social konvenans som jag har missat? Jag umgås med mina vänner för att jag tycker om dom som personer, och inte för att dom råkar bo i ett visst område. Den sociala arenan är liksom inget som bara serveras på ett bräde, det handlar om sociala kontakter som man odlar och vårdar.

  • Anonym (&)

    Förstår vad du menar... Jag har många vänner, men min man har nästan inga bra vänner... Vi slutade dricka för några år sedan och då blev vi helt plötsligt inte bjudna mer... Vi blev tråkiga helt enkelt ;)... Så nu försöker man se om man jan få kontakt med nya vänner, det är inte det lättaste. Man kan vara lite fräck och bjuda in sig själva ;)

  • Anonym (abc)

    Det där är jättesvårt. Jag är glad att vi bor i ett nybyggt område för då finns det många i samma situation. Jag. Har lyckats hitta 2 familjer vi umgås med och det har framförallt varit genom mer spontana inbjudningar som vi har blivit vänner. Lite sådär att bjuda in att stanna kvar och dricka lite vin efter födelsedagskalaset för barnen typ. Och också medvetet "siktat in mig" på personer som faktiskt verkar intresserade av ett umgänge. Har en tredje familj på gång att börja umgås och där har jag faktiskt frågat rent ut hur de känner med vänner i området och lyckats lära känna många och fått svaret att de önskar att de kände fler. Och mer eller mindre bestämt att eftersom att jag känner samma sak så kan vi ju umgås med varandra.

  • Mijjan

    Har ni inga andra intressen/aktiviteter som ni är intresserade av? vi är väldigt aktiva i vår kyrka och stor del av vårt umgänge kommer därifrån. Mannen är musiker och umgås gärna med likasinnade... Själv hänger jag lika gärna med granntanten och pratar odlingsprojekt tror mycket gemenskap ändå bygger på gemensamma intressen och bara för att man bor i samma område betyder inte att man har mycket gemensamt. Sen vi skaffade hund blev det också en "dörröppnare" lycka till!

  • Raggarbrud

    Var bor ni, TS? Om ni bor i eller närheten av Enköping så hör gärna av dig.

  • Anonym (123)
    Anonym (Ensam) skrev 2015-06-17 13:58:20 följande:

    Ja men om man bjuder och den andra svarar ja Gud vad trevligt, vi kommer så himla gärna! Sen kommer dom, och stannar länge, men bjuder inte tillbaka...jag bjuder inte in igen då.


    Hur snart tycker du att du borde bli bjuden igen? Inom en månad? Ett halvt år? Många upplever att tiden bara rusar iväg, och det att du inte blir bjuden igen så snart som du tycker att vore lämpligt behöver inte betyda att du aldrig kommer att bli bjuden.

    Dina grannar kanske inte har samma behov av att få nya vänner som du har. Om du med tiden börjar bemöta dem ovänligt för att den inbjudan du väntar på aldrig kommer, så kanske de upplever att de inte har något behov av att försöka lappa relationen med dig.

    Äkta vänskap för inte bok över vem som bjuder in när, och om det är dit du vill komma så har du inte råd att föra så noggranna räkenskaper som du gör. Om du gillade grannarna som var på besök och vill träffa dem igen, så borde det inte få spela någon roll att det är du som tar initiativet även till träff nummer 2.
  • Anonym (Uppsala)

    Känner mig så väl in er situation.

    Vi vill så gärna bli vänner med andra, bjuder och bjuder, men ingen bjuder tillbaka.

    Likadant med telefon, vi ringer, men ingen ringer oss .

  • Anonym (*)

    Samma här... Jag och fästmannen känner inga som man bjuder över och bjuds över till... Blir också avundsjuk på alla familjer som verkar ha jättemycket vänner att umgås med :(

  • Lugna sig

    Vilken tråkig spiral ni verkar ha fastnat i... Men jag tror att ni kan komma ur den om ni bara ändrar ert tankesätt litet. 

    Jag har flyttat och bytt stad flera gånger under mitt liv, alltid till städer där jag inte känner en kotte, och lyckats bygga upp det sociala ändå. Det jag har lärt mig är att det ofta krävs ett antal träffar, innan "bjuder igen" syndromet hos svenskar kommer igång. Istället för att lägga så mycket energi på att "ingen bjuder igen", lägg din energi på att bjuda, bjuda dem igen, och igen, så ska du se att det lossnar på andra hållet också. Så länge det är trevliga människor som ni vill umgås med, strunta i vem som bjuder vem och slappna av istället, så ska du se att det kommer fler inbjudningar. :)  

  • Lugna sig

    Just det, kom på en sak till: 
    Jag gillar att laga mat och när jag bjuder över folk så vill jag alltid bjuda på något gott och ofta blir det 3 rätters.... Jag fick mig en liten näsbränna av en nyvunnen bekantskap en gång, om att "när du bjuder såhär flådigt vågar ju en inte fan bjuda igen". Vet inte om det kan vara sant för er, men ibland blir folk nervösa att bjuda igen om man själv bjuder för mycket.... Lagom är bäst, i sann svensk anda... 

  • Anonym (M)
    Anonym (Ensam) skrev 2015-06-17 13:58:20 följande:

    Ja men om man bjuder och den andra svarar ja Gud vad trevligt, vi kommer så himla gärna! Sen kommer dom, och stannar länge, men bjuder inte tillbaka...jag bjuder inte in igen då.


    Att inte bjuda tillbaka när man blivit bjuden hem till någon tycker jag är oartigt. Då har man liksom snyltat utan att bjuda igen. Även om man inte gillade de som bjöd så bjuder man tillbaka och "står ut" med det. Kanske är "gammalmodigt" men det är fan i mig ohyfast att snylta hos folk. Gillar man inte de som bjuder så tacka rman nej. Men folk verkar gilla att få gå bort och äta och dricka gratis utan att behöva prestera något själva. 
  • Raggarbrud
    Anonym (Uppsala) skrev 2015-06-29 20:32:57 följande:

    Känner mig så väl in er situation.

    Vi vill så gärna bli vänner med andra, bjuder och bjuder, men ingen bjuder tillbaka.

    Likadant med telefon, vi ringer, men ingen ringer oss .


    Med tanke på ditt nick antar jag att ni bor i Uppsala.....skriv gärna pm om du vill - vi bor inte sååååå speciellt långt bort = Enköping.

    Vi = jag & min man 45 år, dotter 12 år och son 15 år.
Svar på tråden Vi har inga vänner