Självklart är det dåligt att dessa män inte pratar om sina känslor, men vi lever samtidigt i ett patriarkat där män förväntas vara tuffa och kalla, och inte ha nära till sitt känsloregister.
Ha detta i åtanke nästa gång ni klagar på dem, tack.
Ja precis, och det är därför jag som feminist vill motverka sådana skadliga könsroller! Ingen man ska behöva lägga locket på sina känslor för att "en riktig karl" inte ska visa känslor. Det är destruktivt och sorgligt att den könsrollen lever kvar.
Ja precis, och det är därför jag som feminist vill motverka sådana skadliga könsroller! Ingen man ska behöva lägga locket på sina känslor för att "en riktig karl" inte ska visa känslor. Det är destruktivt och sorgligt att den könsrollen lever kvar.
Ja precis, och det är därför jag som feminist vill motverka sådana skadliga könsroller! Ingen man ska behöva lägga locket på sina känslor för att "en riktig karl" inte ska visa känslor. Det är destruktivt och sorgligt att den könsrollen lever kvar.
Fast nu handlade väl inte tråden om att inte visa känslor, utan om att inte prata om dem. En viss skillnad.
Fast nu handlade väl inte tråden om att inte visa känslor, utan om att inte prata om dem. En viss skillnad.
Men det är inte det s.k. patriarkatet som gjort att män förväntas vara tuffa och kalla, utan kvinnors sexuella preferenser och förväntningar på en man. En man som gråter placeras genast i facket "oattraktiv" och ses med förakt som omanlig av de flesta kvinnor. En man skall beskydda sin kvinna och måste därför vara stark, härdad och kontrollerad.
Lustigt att kvinnor skyller på patriarkat även när de själva format spelreglerna.
Män är ofta mindre verbaliserande än kvinnor, med mindre verbal förmåga, i synnerhet beträffande mjuka, luddiga abstrakta ämnen som känslor, som kan vara svårare att analysera och nyansera. Men de kan inombords känna lika mycket även om de inte analyserar det. Män är av naturen inte så yin, inåtriktade.
Istället har de lättare att prata om utåtriktade (yang) saker som politik, teknik, sport, med mera.
Vad menas med att "prata om sina känslor"? Vilka känslor? Ska man berätta ifall man är glad, eller irriterad, eller hungrig? De flesta män gör väl det?
Min känsla är att mycket behöver defineras och förklaras innan vi kan ha en diskussion.
Men det är inte det s.k. patriarkatet som gjort att män förväntas vara tuffa och kalla, utan kvinnors sexuella preferenser och förväntningar på en man. En man som gråter placeras genast i facket "oattraktiv" och ses med förakt som omanlig av de flesta kvinnor. En man skall beskydda sin kvinna och måste därför vara stark, härdad och kontrollerad.
Lustigt att kvinnor skyller på patriarkat även när de själva format spelreglerna.
Män är ofta mindre verbaliserande än kvinnor, med mindre verbal förmåga, i synnerhet beträffande mjuka, luddiga abstrakta ämnen som känslor, som kan vara svårare att analysera och nyansera. Men de kan inombords känna lika mycket även om de inte analyserar det. Män är av naturen inte så yin, inåtriktade.
Istället har de lättare att prata om utåtriktade (yang) saker som politik, teknik, sport, med mera.
Vad menas med att "prata om sina känslor"? Vilka känslor? Ska man berätta ifall man är glad, eller irriterad, eller hungrig? De flesta män gör väl det?
Min känsla är att mycket behöver defineras och förklaras innan vi kan ha en diskussion.
Vad menas med att "prata om sina känslor"? Vilka känslor? Ska man berätta ifall man är glad, eller irriterad, eller hungrig? De flesta män gör väl det?
Min känsla är att mycket behöver defineras och förklaras innan vi kan ha en diskussion.