(Tillåter anonyma svar) Alkohol och tonåringar, vad har ni för tankar kring detta?

Jag tror inte att det är nästan 100% eller att man ska förutsätta att ens tonåringar vill/kommer/planerar att dricka. Det kan bli som att införa lördagsgodis trots att barnen inte ens visat något intresse för godis; lite som att det är något som man ska göra.

Visst de flesta gör det i slutändan men jag tror inte att man ska utgå ifrån det.

Jag har själv ingen tonåring än men jag tänker mig att det, som alltid, är viktigt med en bra kommunikation och att sätta tydliga gränser.

Vill man inte att barnen dricker alkohol så säger man det. Det är inte konstigare än att säga nej till rökning och annat som är självskadligt.

Det är ju bara att se tillbaka på sin egna ungdom. Inte hade man varit spiknykter till 18 års ålder bara för att föräldrarna vill det. Att tro något dylikt som förälder tror jag är att lura sig själv, när ungarna är 15-16-17, så är det i min värld inte ett dugg onaturligt att börja lära sig hantera alkohol.

Bättre att de får dricka i en trygg miljö, hemma, än att de ränner ute på stan. Bättre att de får i sig det jag ger, än att de går och köper smuggelsprit eller hembränt.

Jag "fick" väl dricka första gången när vi hade gått ut högstadiet. Då fick vi ett varsitt sexpack med folköl tror jag (eller två, något sådant). Folköl är bra, låg alkoholhalt, svårare att dricka sig redlös på.

Öl i övrigt, mellanöl/starköl och så, är ju också att föredra. Det är mycket lättare att drabbas av "alkoholen oväntade klubba" i bakhuvdet om man halsar whisky eller en riktigt stark grogg, i jämförelse med mellanöl.

Man blir lätt så "mätt" på öl, att det förhindrar i alla fall alkoholförgiftning. Visst kan man bli redigt berusad, men då får man i regel dricka en hel del öl (jämfört med vin och sprit).

Det är ju bara att se tillbaka på sin egna ungdom. Inte hade man varit spiknykter till 18 års ålder bara för att föräldrarna vill det. Att tro något dylikt som förälder tror jag är att lura sig själv, när ungarna är 15-16-17, så är det i min värld inte ett dugg onaturligt att börja lära sig hantera alkohol.

Bättre att de får dricka i en trygg miljö, hemma, än att de ränner ute på stan. Bättre att de får i sig det jag ger, än att de går och köper smuggelsprit eller hembränt.

Jag "fick" väl dricka första gången när vi hade gått ut högstadiet. Då fick vi ett varsitt sexpack med folköl tror jag (eller två, något sådant). Folköl är bra, låg alkoholhalt, svårare att dricka sig redlös på.

Öl i övrigt, mellanöl/starköl och så, är ju också att föredra. Det är mycket lättare att drabbas av "alkoholen oväntade klubba" i bakhuvdet om man halsar whisky eller en riktigt stark grogg, i jämförelse med mellanöl.

Man blir lätt så "mätt" på öl, att det förhindrar i alla fall alkoholförgiftning. Visst kan man bli redigt berusad, men då får man i regel dricka en hel del öl (jämfört med vin och sprit).

jag skulle aldrig köpa ut till tonåringar och ingen av mina föräldrar har gjort det heller.

annars är det nolltollerans, visst det kommer säkert att ske men det ska inte passera som om det regnade.

Jag tror man ofrånkomligen blir färgad av sin egen alkoholdebut och sina vanor och hur nöjd/missnöjd man är med dem. Jag själv drack inte förrän jag var 18 och det på eget bevåg, drack en period för att sedan upphöra helt. Idag räknar jag mig som nykterist.

Jag är både nöjd med att inte dricka och med min egen alkoholdebut då jag kände att jag lärde mig mycket på att känna på hur det var att vara full.

Därför skulle jag antagligen pusha för samma sak hos min tonåring. Prova för all del på men var alltid medveten om att det är skadligt, beroendeframkallande och ett socialt stöd som man helst bör lära sig att klara sig utan.

Jag tror att alla hämtar mycket från sina egna erfarenheter och det är det som gör att alla har så många olika perspektiv på sina barns alkoholvanor.