Någon med erfarenhet av tidiga sammandragningar och livmodertappåverkan?

Åh fy din stackare! Jag fick sammandragningar i v 22+ under min andra graviditet, och ibland gjorde de ont, och jag hade ofta var 3e minut timmar i sträck, men det blev aldrig nån påverkan på livmodertappen. De pågick ända fram till 40+1 när vår bebis föddes. Jag låg still i två månader, hemma i soffan, i förebyggande syfte, och då googlade jag en hel massa. Läste vetenskapliga artiklar som menade att det fanns ett samband med bakteriell vaginos (överväxt av bakterier i slidan, ger dålig lukt) och tidiga samma dragningar med påverkan på livmodertappen. Jag hade bakteriell vaginos när jag blev gravid, så det kändes som ett möjligt samband. Läste också att inflammationer i kroppen, ex i tandköttet också kan ge sammandragningar. Förstoppning, urinvägsinfektion som du skriver är också utlösande faktor. Kan ju vara värt att kolla upp b. vaginos? Läkarna tog ett prov på flytningar så det var inget komplicerat. Sen får man antibiotikakräm om det visar positivt.

Hur som helst, när det hände i vecka 22 så pratade jag med en väninna som hade blivit inlagd tidigt i graviditeten pga samma problem som du har, om hur hon hade haft det. Hon beskrev samma tryckkänsla och smärta. Hon var inlagd i omgångar och fick sista veckorna av graviditeten ligga hemma och vila, men hennes bebis föddes i vecka 41 el 42 (minns inte vilket. Så det gick ju jättebra trots allt.

Sen vill man såklart inte tänka på det, men jag läste en undersökning som visade att svenska bebisar födda extremt förtidigt (innan vecka 27) inte alls blev funktionshindrade i den utsträckning som man tidigare har trott. Ungefär 75 procent hade inga eller bara lätta funktionsnedsättningar. Så även om bebisen kommer väldigt tidigt så är chansen att hon eller han klarar sig fint ändå stor (www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Nya-ron/2013/05/Ganska-god-prognos-for-mycket-tidigt-fodda-barn/)
. En jättestor kram till dig, varje dag och vecka som går är ett stort steg för lilla bebisen! Hoppas så att det ger med sig!

Fy vad jobbigt det låter! Lider verkligen med dig :/ jag började få sammandragningar i v 17 (1a graviditeten så rätt oväntat att det skulle sätta igång så tidigt). Mellan v 22-24 blev det värre, fick också som ett tryck neråt och kunde klocka mina sd. Då var tappen typ 2 cm men sluten så jag blev sjukskriven och ordinerad vila.

Något som jag tror har hjälpt mig är att stå i en yogaposition som kallas "polar bear position" som avlastar trycket på tappen. Tydligen har folk fått tappen att återbildas på det sättet och jag själv är nu i v 38, och ännu ingen bebis :)

Tack för erat stöd och era svar! Känns så bra att få dela med sig och höra hur andra har det.

Jag hade ett återbesök hos läkaren idag kl 10. Vaknade kl 5 i morse och gick upp och kissade. När jag senare gick upp kl 08 igen var det blött i trosan. Inte flytningar utan liksom vått. Jag satte mig på huk och krystade lite och då kom det flytade vätska. Jag blev livrädd och tänkte direkt att det var fostervatten. Vi åkte in och fick komma in direkt, där tog dom ett prov i slidan som skulle visa om det var fostervatten. Det visade inget sådant och läkaren kunde heller inte se att det kom vatten från tappen när jag krystade/hostade. Nu tror man att det är urinläckage. Jag har aldrig i hela mitt liv viljat att jag ska kissa på mig som nu ????.

Min sambo frågade hur säkert testet var och det skulle vara typ 99,5%säkert. Jag känner mig ändå så osäker, borde inte urin lukta? Det gör det inte hos mig.

Det som ör jättepositivt ör att tappen hade blivit längre sedan i torsdags, nu är den 4,5 cm ????. Jag känner även av minskade sd av bricanylen men kan, specielt på kvällarna känna av trycket och smärtan neråt. Jag tycker det är svårt att veta vilken typ av känsla/smärta man ska oroa sig för och vilka som är vanliga gravidgrejer.

Tror ni jag behöver oroa mig för fostervattenläckage eller ska jag vara trygg med testet?

Åh vad skönt att livmodertappen är så lång igen! 4,5 cm är ju hur bra som helst! Min var 3,5 och det tyckte de var jättebra.

Ang fostervatten så var jag med om precis samma grej, och jag åkte också in och kollade upp det och fick svaret att det inte var fostervatten. Om det är fostervatten så kommer du förmodligen fortsätta läcka, mitt vatten gick hemma med båda barnen och det slutar normalt sett inte rinna om det är fostervatten. Men, eftersom det visade negativt på sjukhuset så är det troligen kiss eller flytningar

För mig kom det när jag hostade/skrattade mm och det var också ofärgat och luktade inget. Men, efter ett tag lärde jag mig att man kan lukta på den intorkade vätskan, alltså efter några timmar, då luktade det verkligen urin tyckte jag. Så testa det?

Under min andra graviditet hade jag galet mycket flytningar också, vattniga, och det kändes lite som att jag kissade på mig när de kom. Men efter att ha varit med om en riktig vattenavgång med första barnet och sen en till när tvåan föddes så vet jag att det känns väldigt annorlunda. För mig iaf! Kram och hoppas du får lite lugn och ro nu, det är så oroligt att ha sammandragningar!

Förresten, att tappen har återbildats så bra trots dina SD är ju ett jättegott tecken, då är sammandragningarna inte så effektiva iaf! Till mig sa de att smärtan kan bero på foglossning också, kanske kan lite av din smärta förklaras så med?

Åh, tack Babymamma! Du anar inte hur skönt det är att höra att du hade samma! Jag har luktat men tycker inte det luktar urin någon gång. Å andra sidan hade jag inget synligt läckage idag på ef. Drog ner på vattenintaget för att se om det blev någon skillnad och det verkar ju så. Borde ju vara så som du sa att det skulle rinna lite hela tiden om det var fostervatten

Försökte dra ner på bricanylen med en tablett i går natt men på morgonen idag blev dom fler så jag får väl helt enkelt knapra på. Jag vill ju behålla mina värdefulla cm så länge som möjligt ????.

Jag går runt lite försiktigt här hemma men lägger mig ner så fort det pressar på eller om jag får sd. Gissar att det kommer få vara så i sommar. Man känner sig så värdelös och obra när man får överlåta allt till sambon bara. Han far runt som en virvelvind för att hinna med att ro runt allt och på kvällen är han helt slut. MEN han klagar aldrig och tar hand om mig på alla vis! Så där har jag tur iaf ????

Der var så lite så! Man behöver allt stöd man kan få när man går och oroar sig för sånt här! Förstår så himla väl hur du känner dig. Det är så fruktansvärt jobbigt att inte kunna leva som vanligt och behöva ta hjälp av andra hela tiden. Min man fick jobba hemifrån när mina sammandragningar var som värst då vår dotter inte gick på dagis.

Jag blev inte sjukskriven trots alla sammandragningar jag hade "för du är ändå hemma föräldraledig och kan vila". Ironiskt då det är allt annat än vila att vara hemma med en 1,5-åring. Jag ville inte riskera något så jag låg mer eller mindre på soffan hela tiden mellan vecka 22+ och 31+ då jag vågade röra mig lite mer som vanligt igen. Men jag hade turen att ha en man som kunde jobba hemifrån.

Jag tycker verkligen inte du ska känna dåligt samvete för att din sambo får göra det mesta hemma, tänk på vad alternativet är: att er bebis kanske kommer förtidigt. Det skulle innebära att ni båda troligen skulle vara tvungna att bo på sjukhus flera månader. Så du gör helt rätt! Det är så himla tufft att gå och vänta bara, jag kände att förra hösten aldrig ville ta slut, räknade ner dagarna till vecka 28+0 som var första delmålet, sen 32+0 och sist 37+0. Till min irritation jag jag sen över tiden, haha! Det var så frustrerande när man hade trott att man skulle föda barn i typ 20 veckor. Men tur för vår lilla bebis såklart! Tiden gick ju väldigt fort egentligen såhär i efterhand, men där och då sniglar dagarna sig fram. Du får sitta/ligga ute mycket i en solstol med en bra bok! :)