När livet känns tungt....

Jag vet egentligen inte vart jag ska börja. Inte heller vad som egentligen är fel. Jag vet bara att jag nästan jämt är trött, orolig och ganska ledsen.

Jag lämnade mitt yngsta barns pappa för 2 år sedan och har träffat ett par killar - och nu är jag särbo sedan 1 år med en kille som kan vara både underbar och konstig.... Han är oftast snäll mot mig men kan säga saker som är småtaskiga ibland. Det gör mig ledsen. Han är ofta ironisk och ibland hånfull mot mina barn- och det gillar jag inte!! Har sagt ifrån till honom om det- och det är bättre men inte bra. Han har själv en son som är lika gammal som min äldsta, men min son vill inte umgås med honom alls och tycker han är enbart jobbig. ( Det är han på många sätt). Jag ser inte fram emot när de ska komma längre och jag vill knappt åka dit. :( Min särbo har fina sidor men jag känner mig stressad ofta tillsammans med honom.... Älskar endel av hans sidor men inte andra ... Vad gör man då? Barnen gillar inte alltid det han gör heller...