Mår psykiskt dåligt av jobbet

En sak går i alla fall snabbt att konstatera, den här typen av jobb gör att du förr eller senare kommer "gå i väggen". Det är inte bara övertidstimmarna som är obetalda - även det psykiska lidandet motsvarar inte till närmelsevis vad du får i lönekuvertet. Jag tycker att du ska göra allt för att söka och hitta ett annat jobb och säga upp dig så snabbt det bara går.

Hade jag inte varit gravid hade jag nog försökt vänta ut tiden, det är ju bara 6 mån tills vikariatet går ut. Då kan man ha det på sitt CV och söka något annat bättre. Men eftersom du är gravid är det ganska självklart att du aldrig kommer att orka i den takten. Hur långt gången är du? Det kommer ju att bli tuffare och tuffare fysiskt (och psykiskt) ju längre du går. Kanske har du möjlighet att bli sjukskriven för graviditeten (högt/lågt blodtryck kanske?) för att slippa jobba sista anställningstiden. Det är ju antagligen lättare att förklara en sjukskrivning av fysiska orsaker för sådana chefer som du verkar ha, men går det inte så får du kanske överväga att sjukskriva dig för att du inte pallar mer. Utbränd, helt enkelt. Jag hade INTE sagt upp mig från vikariatet för sådant kan ju påverka föräldrapenningen. Bättre att vara sjukskriven då.

Tråkigt att höra om din situation :/ vad är du utbildad till?

Är så frustrerad så jag känner att jag behöver skriva av mig.. Jag är ganska nyexad och har ett vikariat sedan juni 2014 på ett företag (vi kan säga bemanningsföretag). Jobbet är ganska prestigefyllt och är ofta inget jobb man får direkt efter examen så jag blev jätteglad när jag fick det här vikariatet, som går ut i december 2015. Nu till mitt problem..

Företaget går inte jättebra vilket har gjort att de har gjort åtstramningar på kontoret vilket gör att bland annat jag är otroligt underbemannad. Jag jobbar för två personer. Det innebär minst 30 timmar övertid i månaden, men många gånger mycket mer övertid än så. Jag har rätt till en timmes lunch som således är obetald, men äter alltid vid skrivbordet eftersom jag har så mycket att göra. Vid ett tillfälle träffade jag en vän för lunch men mitt i lunchen ringer min chef mig och vill att jag ska komma tillbaka till jobbet då det "krisar". Jag får således avbryta min lunch och gå tillbaka till kontoret. Jag blir också ofta ringd av anställda på kvällar/helger då de behöver hjälp med saker och det förväntas av mig att jag ska svara. Mitt kontrakt ger mig ingen möjlighet till varken lön eller övertid för alla extra timmar jag jobbar. Jag har istället en extra semestervecka. Jag har heller ingen möjlighet att omförhandla då företaget hela tiden påpekar pengabrist..

Detta är inte mitt enda problem utan utöver detta så har företaget en riktigt rutten personalpolitik där man inte tar hand om sina anställda, varken på kontoret eller de som är ute "på fält" och jobbar. Mina chefer pushar mig ofta att göra avsteg från kollektivavtal gällande våra anställda för att tjäna in några kronor. Detta har gjort att jag flera gånger hamnat i tvister med facket där jag sen står som skyldig  och det verkar då som att jag har stor okunskap inom mitt område eftersom att jag ofta gör fel, vilket jag egentligen inte har. Jag tycker att det är jättefel att göra avsteg från kollektivavtalet och påpekar alltid för mina chefer att jag tycker att det är fel och att deras idéer bryter mot avtal, men de pratar alltid bort det och en gång sa de att "om du inte klarar av att göra det vi ber om så får vi väl göra det själva", vilket kändes så omyndighetsförklarande av mitt arbete. Jag gjorde såklart som de sa till mig. 

Jag hamnar ofta i konflikt med mina chefer då jag har svårt att ta deras skit när de trycker ner mig och förminskar min arbetsinsats. De pushar hela tiden för att jag ska hinna göra mer och tar ofta upp på möten varför jag ligger efter med jobb och att det inte är acceptabelt. Varje gång så svarar jag att det handlar om tidsbrist men då blir de irriterade, och här om dagen kallade de mig för "näsvis" för att jag sa emot dem och påpekade att jag tyckte att de satte alldeles för höga krav på en nyanställd person på kontoret som redan har berättat att hen mår dåligt över arbetssituationen. Det sista vi behöver är att hen säger upp sig för det kommer betyda att jag inte kommer kunna ta semester i sommar då jag kommer bli tvungen att göra personens jobb. 

Jag börjar må mer och mer dåligt av att gå till ett jobb där jag varje dag sliter för deras skull men där jag hela tiden får skit och där det jag gör aldrig är tillräckligt. Jag har precis blivit gravid vilket gör det lite svårt för mig att söka mig vidare. Jag är också rädd att företaget kommer ge mig dåliga referenser om jag bara slutar innan mitt vikariat är slut då jag kommer sätta dem i en riktigt jobbig situation där de kommer få lägga mycket pengar och tid på att hitta någon som kan vikariera de sista månaderna för mig. Det gör att jag inte vågar söka nytt för om jag får dåliga referenser så kommer jag aldrig kunna få ett jobb inom det området jag är utbildad inom och det vill jag ju. 

Detta går ut mycket över mitt mående och mitt privatliv. Jag har jättesvårt att släppa jobbet när jag kommer hem och ältar ofta saker och drömmer mardrömmar om utskällningar från chefer eller saker jag ligger efter med. Jag har gått upp mycket i vikt (innan jag blev gravid) eftersom att jag inte hinner träna, och äter nästan uteslutande frysmat/hämtmat både till lunch och middag eftersom att jag är hemma så sent på kvällarna så jag inte orkar ställa mig och laga mat. Många gånger när jag bestämt att göra saker med mina vänner så får jag ställa in då jag måste jobba över och min man hinner jag aldrig umgås med. 

Hur skulle ni göra? Har någon varit i liknande situation kanske?