Några nyexaminerad/erfarna sjuksköterskor här?

Har jobbat i 12 år som ssk. Skriver snabbt nu för jag ska sova strax.
Det är jobbigt i början, men det blir bättre! Du måste kunna släppa harmlösa misstag som det där formuläret. Om du inte gör det, utan ältar en massa kommer du gå under! Tänk istället på att nu har du lärt dig det, och kommer aldrig göra den missen igen.
Man måste få vara ny och lite rädd. Viktigt att fråga om man är osäker. Annars är risken för riktiga missar stor!
Lycka till!

Hej idis!
Tack för svaret, ska snart själv sova. Du har sant om att inte älta, har (vad jag vet) inte gjort samma misstag två gånger hittills och har alltid lärt mig av det jag gjort fel eller missat. Skönt att läsa att det blir bättre, betyder väldigt mycket! :) 

Det är alltid förvirrande att börja som ny ssk efter man är färdigutbildad (jobbar inom kirurgi) och tyvärr glömmer många detta när nya kommer. Men ge dig själv en chans, lär dig vilka kollegor du kan fråga om hjälp (tänk på att uskorna kan väldigt mycket de också) och gör inte om samma misstag två gånger. Alla (alla!) nya sjuksköterskor gör misstag i början, det äg helt okej och så man lär sig. Det är vanligt att man känner sig värdelös men ge inte upp för tids nog vänder det. Lycka till :)

Jättevanligt och till och med sunt. Jag blir lite rädd när nya sjuksköterskor kommer och inget frågar eller verkar påstå och mena att de inte behöver så mycket hjälp.
För det gör man i början, man kan inte kunna allt!

Gud jag räknade strecken på sprutorna och överräknade varenda mmol innan jag tordes ge något, mina kopplingar till droppen tog för alltid att göra. Jag tappade saker, jag missade saker, jag blev fumlig för jag var nervös.
Men det som är bra, det blev ganska snart bättre och bara efter någon månad kände jag mig ganska varm i kläderna.

Nu 15 år senare och med en narkosvubb i ryggsäcken arbetar jag med bland annat utbildning i Landstinget och träffar massa nya sjuksköterskor som berättar precis det du skriver.

SÅ; det kommer bli bättre. Jag lovar! 

Tack så himla mycket för era svar! 

Känner att det är lite bättre idag, känns mer okej att inte kunna allt i början av ens karriär ändå. Gick runt igår på arbetet och kände för första gången att jag hade koll på alla mina patienter iallafall och vad som behövdes göras samt när. Har bestämt mig att saker får ta sin tid (exempelvis läkemedel) för det är mitt ansvar och jag vill göra rätt! Kommer återvända till tråden och läsa vad ni skrev igen efter en dålig dag. 

Är man ny så tar alltid. Man kan inte alla rutiner, namn på alla läkemedel eller alla prosedyrer i huvudet men man lär sig med tiden. Som ny ska man fråga och man ska vara nogrann. Det är mer skrämmande med en ny som aldrig frågar än en som hela tiden frågar.

Men kära du, ta det lugnt! Låter som om du jobbar på jättebra tycker jag. Första året/åren ÄR tufft och det är massor av saker man inte vet. Dina kollegor måste ju ha lite tålamod med att du är ny. Det är ett bra tecken att du frågar mycket, värre med nya som tror de kan allt och inte frågar om råd. Det är då det kan bli riktigt tokigt.

Jag har jobbat som ssk i 9 år och behöver ofta läsa på om saker i vårdhandboken ändå. Jag jobbar i kommunen och ibland dröjer det länge mellan gångerna då jag t.ex. ska lägga om en piccline. Då kan jag dra ut information och ta med mig till patienten och läsa så det verkligen blir rätt. Jag skäms inte ett dugg över det att man kan bli osäker på vissa moment utan det är bara mänskligt. De viktigaste är att det blir rätt och patientsäkert och det låter verkligen som om du anstränger dig för att det ska bli det när du jobbar TS. Sedan går det ju saktare då man är ovan men så måste det få vara.

Lycka till!

Hej! Måste bara kommentera att jag känner igen mig i allt du skriver! Jag har en termin kvar på sjuksköterskeprogrammet och känner att jag i stort sett inte kan någonting, saker jag lärt mig under utbildningen har jag glömt osv... det brukar gå bra att vara ute på praktik men det är så otroligt krävande att känna att man ställer dumma frågor och att man inte är bra nog. Får en känsla av att min kunskapsnivå ligger långt under var den borde vara. Extremt skönt att läsa att andra känner liknande, ska försöka bära med mig det och försöka att inte vara alltför hård mot mig själv, men usch vad svårt det är! 

Och- såg nu att den här tråden är från 2015- kan man få en uppdatering hur du känner nu och hur allt går?