Det är jättehemskt att man ska behöva ha dåligt samvete över sina egna, privata tankar. Men bara så du vet, hur hemska de än är så gör det dig absolut inte till en dålig människa.
Det är så himla svårt att veta hur folk har det på barnfronten tills man öppet pratar om det, och knappt ens då. Har stött på väldigt mycket olika reaktioner, en del som jag inte gillat alls. Nu för tiden har jag lärt mig att uttrycka hur barnlösheten får mig att må och att jag absolut inte vill få ett endaste tips utan bara förståelse för att jag mår väldigt dåligt och kanske drar mig undan i vissa sammanhang.
Som sagt är jag och kusinen väldigt nära varandra. Hon fick missfall med det barnet som den här konflikten uppstod med, och även med nästa försök. Nu är hon istället en av de människor som förstår min situation bäst, för hon har också ont. Känner inte din svägerska alls, men ibland har livet en förmåga att svänga runt när man minst anar det. Ibland hjälper det jättemycket att vara öppen, ibland gör det en bara mer sårbar.
Kanske kan din sambo/man prata med sin familj? Jag stenvägrade prata med dem, men samtidigt behövde de veta när vi inte ville umgås med dem under IVF-behandlingarna. Kanske kan han framföra vad du/ni behöver från hans familj för att en dag kunna gå vidare? Det kanske tar pressen från dig att du inte vet om ni någonsin kommer kunna träffas igen. En bra reaktion så kanske ni kan det redan nästa vecka. En dålig så kommer du kanske inte känna minsta lilla dåligt samvete över att ni inte träffas mer igen.
Jag lever med en fot på varje sida, känns det som. Vi gjorde vårt sista frysförsök i maj med blastocyst, och det var en tålig liten rackare. Jag är gravid i v. 11 (10+1), men är livrädd för missfall, så jag tar ingenting för givet än så länge. Men jag har sett hjärtat två gånger, senast i veckan som gått, och även en massa sprattel. Så förhoppningsvis är det vår tur den här gången.
Tycker att det låter bra att komma bort, även om du kommer börja gråta när som helst. När det är som värst i det här tycker jag att varje liten sekund man blir distraherad är underbar. Hemma är det svårt att tänka på annat, men på resan kanske du kan få små stunder av vila i alla fall.