Har jag rätt att säga ifrån?

Klart ni båda får säga ifrån om någon inte följer hemmets regler. Det får barnet med såklart.

Sambon är väldigt kluven gällande regler. Ena stunden får barnet hoppa i soffan, andra blir han arg. Ena stunden får barnet springa, andra säger han ifrån.

Det är väldigt mycket dubbelmoral, trots att jag bett om att i soffan sitter man och man går inomhus. Hjälper tydligen inte

Det låter som din sambo är en inkonsekvent mes. Det är inte bra för något.

Du har rätt att säga ifrån men ditt stora misstag var att flytta ihop med en man med barn i bagaget.

Vissa saker kan du absolut säga ifrån. Far djuren illa eller blir stressade så säger du till.

Är soffan din eller delvis din, så säger du till. Bet han dig att slänga pappret så hänvisar du till papperskorgen. Dvs när det berör dig så.säger du till

Jag tycker det låter som att pappan behöver en avhyvling också. Ni måste ju ha samma regler båda två och båda vara vuxna nog att stå för dem. Ta en diskussion ikväll när barnet sover och kom överens om hur NI ska göra och vilka regler NI vill ha hemma. Håll er till fem-sex stycken och skriv gärna upp dem.
Du bestämmer alltid över dig själv. Vill du inte slänga skräpet åt barnet så säg ifrån.
Vill pappan inte att ni samarbetar och att du också ska kunna säga ifrån i DITT EGET HEM så får ni nog bli särbos alt göra slut.

Klart att du ska säga ifrån i ditt eget hem! Bor barnet med dig så har du rätt att säga ifrån.
Jag säger alltid ifrån till barn som är hemma hos oss, om de dummar sig.

Du och pappan måste ta ett snack om hur ni skall göra. . Antingen tar han allt med barnet och du ingen - men då får han se till att ta det också och du skall inte behöva hamna i situationer där du måste gå in och säga till (pappan måste alltså se till att era regler ni GEMENSAMT kommit fram till hålls). Eller så ger han dig fullt mandat att uppfostra hans barn tillsammans med honom.

För mig är alternativ två det enda tänkbara. Jag hade inte fortsatt att leva med en man och barn där jag inte var delaktig. I vårt hem måste våra regler gälla och hållas, inte bara mina och inte vara hans.

Sedan - vill pappan passa upp så är det ju upp till honom, så länge det inte påverkar dig. Dvs vill pappan slänga barnets skräp så är det pappans val. Gäller det dig däremot så säg att barnet kan slänga själv. Min äldsta son avskyr att skrapa sin tallrik. Det är tydligen såååååååå jobbigt :) Han måste oftast göra det själv men ibland kan jag självklart ta det. Tex om jag vet att vi gjort ngt som fått honom extra trött o känslig, då kan man behöva ett "break"... Eller som att jag ibland bara dukar av hans tallrik när jag ändå tar min. Det gör jag ju även för hans pappa ibland, så varför inte för honom ;)

Vad jag menar är att självklart skall barnet lära sig att göra saker själv, men att följa reglerna till absurdum "bara för att" när man själv gör undantag ibland tycker jag är fel.

Jag vill inte att våra barn skall springa inne, men ibland får vi frångå den regeln.. om det är skit väder ute och jag som förälder tex VÄLJER att inye gå ut så de kan springa av sig, ja då får jag kanske acceptera att energin ändå måste ut....