Två misslyckade ivf

IVF-försök är jobbiga, både psykiskt och fysiskt, men jag har hela tiden resonerat att alternativet är jobbigare. Jag ser det inte som om vi har något val än att gå vidare. Ge det minst 3 försök innan ni funderar på andra banor! ca 70 % lyckas inom 3 försök. Tyvärr så visar ju inte statistiken när det är er tur, bara sannolikheten att det lyckas och ni har inte haft statistiken på er sida än.

Det jag har tänkt hela tiden (för att orka gå vidare) är att det vi går igenom är ingenting mot känslan att ha en framtid utan barn och en känsla att man inte har gjort allt man kan för att få ett.
Vi har gjort 7 IVF:er, varav de 3 sista resulterat i missfall, och har nu gått vidare till äggdonation i Riga. Från egen erfarenhet kan jag bara säga att min längtan efter barn har varit min drivkraft som jag har hämtat energi från, för tanken på ett liv utan barn ger mig panik! Det är bara att bita ihop och kämpa vidare. Man orkar mer än vad man tror, men man kanske inte kan förvänta sig ett liv som är rosenrött under tiden tills man lyckas!

Beklagar verkligen din sits :( Det är sjukt tufft med alla misslyckanden, och jag kan tänka mig att det svider än värre när man inte ens hittat någon förklaring till varför det inte fungerar. 

Jag förstår hur du känner med hopplösheten. Jag och maken har en diagnos (få och dåliga spermier) och har aldrig plussat alls på egen hand. I augusti förra året påbörjade vi IVF (ICSI). Första gången misslyckades. Andra gången misslyckades. Tredje gången fick vi vårt första plus någonsin. Det blev dock ett tidigt missfall (förmodligen v. 4 eller 5), men bara att ha plussat gav mig en enorm boost. Jag började tro på att behandlingarna kunde fungera. Fjärde gången tog sig också, imorgon går jag in i v. 12. 

Mitt bästa tips är att försöka ha ett liv utanför barnlösheten så den inte blir ditt allt. Det är tungt att hänga upp livet på något du inte kan påverka och som är så tungt som barnlöshet. Det är förstås lättare sagt än gjort, men för min del har varje sekund jag sluppit tänka på barnlöshet varit ren meditation för själen. 

Sen gjorde det sitt att plussa en gång och få det bevisat att tekniken fungerar och att jag kan bli gravid. Det gjorde mirakel. Att aldrig få minsta lilla kvitto på att det kan fungera är sjukt tufft, så jag förstår att din situation är fruktansvärd. 

Man tål enormt mycket mer än man tror. Ibland kan man inte göra mycket mer än att bara låta tiden passera. Det kommer bättre dagar. Man har sina svackor, och det är ok. Du överlever dem, hur smärtsamma de än är, och varje dag är ett steg närmare ditt barn. För ibland är det bara det som behövs - att tiden får gå. 

Styrkekramar!!! 

Man orkar för att man inte har nåt val. Vill man ha barn kämpar man vidare. Jag ska påbörja min13:e behandling nästa vecka,8:e insättningen och 6:e ED:n. Ta en dag i taget är mitt råd! Tänk vare sig bakåt eller framåt för då blir man tokig. Det som varit har varit= inget grubbla över för inget går ändra. Framtiden har du inte sett så det går inte ta ut nåt där heller. Lycka till!