vill inte dö, men orkar inte leva
Jag skriver mest för att jag inte har någon att prata med.
Jag ser längre inte något ljus i mitt liv, allt bara rasar bit för bit,
ingen som bryr sig ifall jag försvann förutom min son, försöker i mitt huvud gå igenom olika senario där han skulle kunna ta min död på ett bra sätt.
Är en dålig mamma, orkar inte finnas till, hur jag än gör är det fel iallfall.
Jag är en belastning för alla , de skulle ha det så mycket bättre om jag dog.
Imorgon ska jag till min psykolog, vet inte om det är någon idee att ta upp med honom om mina känslor, han kan ändå inte hjälpa mig, han skulle nog tycka det va skönt om jag sluta där, jag är mest till besvär.
Åren går och inget blir bättre,
nu har de gjort massa utredningar och ställt diagnoser som inte är till någon hjälp, allt tar sån tid. Det är som om dom väntar på att jag ska ta livet av mig istället så de slipper mig.
jag hatar allt med mig själv finner inget bra med mig.
Passar inte in någon stans, deta liv va inte för mig
