Missfall - ilska!
Jag fick ett MA i vecka 14, graviditeten kändes inte helt bra, även om det var första så kändes det inte helt ok i kroppen, därför blev jag inte förvånad när det hände. Men självklart ledsen. Just nu har jag många omkring mig som har eller väntar barn.
När jag hälsar på mina kompisar kan de klaga på att "åhh det är så svårt att få bort gravidkilona" då vill jag säga att jag skulle göra vad som helst för att ha gravidkilon att gå ner och att jag gärna skulle vilja att de håller käft...
Jag skulle liksom vilja ha mer förståelse, samtidigt som jag inte vill bli nån martyr, jag är kluven till min egen inställning och vet inte hur jag ska förklara problemet riktigt. För på samma sätt som missfall är aktuellt i mitt liv just nu så är ju gravidkilon och småbarnsblöjor aktuellt i deras...
Någon som känner igen sig? Hur förhåller ni er till de här känslorna?