Om man är för olika sexuellt?

Svårt att svara på...

Har ni barn?

Ja vi har barn men det var samma innan vi skaffade barn.

Vi har själva 3 barn och jag vill oftare en min fru men jag får anpassa mig då barnen är små och hon är förmodligen tröttare en mig då hon tar mer arbete med dom..

 

Här kan det bli allt från 2-3 gånger i veckan till 2-3 gånger i månaden men jag anpassar mig efter vad hon vill och orkar med...

Har ungefär samma problem. Ungefär samma frekvens också. Min fru har dock fattat galoppen och ställer upp nästa så mycket jag "behöver". Snällt, omtänksamt och ett sätt för henne att visa kärlek. (Jag är omtänksam tillbaka och vi har ett mycket bra och kärleksfullt förhållande) men problemet är inte där har jag märkt, jag älskar att prata om sex på olika sätt, inte dirty talk men att dela fantasier, önskemål och att utforska tillsammans. Jag har en och annan böjelse som hon absolut inte delar eller vill förverkliga.

Problemet är att det inte blir bättre av att hon ställer upp, jag behöver att hennes huvud är med och att hon går in med sin själ men efter mer än 20 år så känns det fortfarande som jag inte riktigt vet vad hon vill.

Vi älskar varandra mest av allt men sexet funkar fan bara sådär. Skitjobbigt. Jag håller på att gå sönder lite inuti då jag inte vill utforska min sexualitet på egen hand och hon vill inte vara med på resan med mig. Vet faktiskt inte riktigt hur jag ska göra.

Detta bar av i en annan riktning än jag tänkte från början, sorry att jag kapade din tråd TS, men vad jag ville få fram är att det inte alltid är barra själva liggandes som är det viktiga. Det krävs mer än så, i varje fall för mig.

Gör absolut ingenting att du skrev av dig för det skulle kunna varit mina egna ord upptäkte jag.

Det blir ju inte bra om någon ställer upp även om hon gör det för att tillfredställa dig.
Och att hon gör det av kärlek och omtänksamhet hon får antagligen inte ut något av ett sådant ligg och då förstår jag vad du menar med att huvudet inte är med.
Det är ju samma om hon t.ex skulle ge dig en handtralla eller så.
Skönt att komma osv. men det handlar ju om att attraheras av varandra om att vilja 
ha varandra som är det som jag söker och saknar från min fru.

Jag vill inte vara den som påminner om att jag vill ha sex utan jag vill känna att vi dras till varandra och längtar efter att njuta tillsammans.

Kanske tär småbarnen på förhållanden och äktenskap många gånger men skulle man verkligen vilja så går det att lösa.

För oss händer det ibland att vi får smyga ifrån barnen och ha sex även om det är sällan men det är den känsla jag tror skulle behövas lite oftare för att kittla och locka oss till varandra.

Din fru har fel. Alla killar vill inte oftare än tjejer. Jag har dessvärre varit dålig på att välja rätt män i mitt liv när det gäller sexdrift, övriga egenskaper hos dessa män är inte intressant för ts fråga. Med ett enstaka undantag har jag haft starkare lust och varit mer road av variation etc. Suck.

Jag är kvinna och vill helst ha sex 2-3 ggr/vecka (har passerat 40 och har två små barn), förutom under mensen.
De flesta av mina kvinnliga vänner är lika.

Hur ofta man vill och hur stor sexdrift man har är ju något som i alla fall i mitt fall visar sig först efter något halvår och då är det ju svårt att bryta upp för hur vet man då om det är tillfälligt eller permanent.

I början av ett förhållande är väl de flesta som kaniner och då får man ju inte direkt något facit på hur det blir om 1, 2, 5 eller 10 år.

Visst önskar jag ibland att jag valt en kvinna som vill ha mig ofta och mycket och gärna då också hade velat bli slickad ofta för det älskar jag att göra men min fru vill det aldrig vi har försökt några gånger men hon gillar det inte.

Ni tjejer som vill ha sex oftare gillar ni oralsex?

Själv älskar jag när hon suger på mig och det gör hon kanske var tredje gång vi har sex. så det kanske blir någon gång i månaden.

Jag låter som världens gnällpelle just nu men nu är det ett tag sen igen och jag är kåt som bara den.

 

Vi har som sagt ett långt förhållande, 20+ år. Självklart så knullar man inte som kaniner då, inte som när man var nykär. Det accepterar jag och det är jag egentligen inte intresserad av heller.

Men. Jag känner att det finns en lust som ligger under ytan och som skulle kunna släppas loss, jag vet bara inte hur. Jag resonerar lite som så att om vi skulle gå skilda vägar och hitta andra så hade vi båda varit i full gång och knullat och experimenterat med liv och lust. Vi är ju trots allt 40 och vet båda hur man tar för sig.

Varför skulle vi då inte kunna hitta denna lust tillsammans? På något sätt måste det gå men jag tror att det behövs något omvälvande för att kickstarta det igen. En affär till exempel, men det är lite risky med tanke på barn och familj.

Som ett följdproblem av detta så har jag klara problem att få och hålla den uppe när det ger sig. Inte fysiskt, den funkar som den ska men jag blir helt enkelt inte upphetsad tillräckligt. Det ligger helt på det psykiska planet. Har piller som hjälper men borde inte behöva dem. Detta gör att min fru tar på sig skulden för det, hon lyssnar inte när jag bedyrar att så inte är fallet, och det hjälper absolut inte till.

Kört fast liksom.

I min nuvarande relation vågade jag för första gången ta upp detta och förmedla att jag mår dåligt av det svaga och oengagerade sexlivet. Min fru älskar mig över allt annat och tog åt sig av informationen. Hon ändrade sitt engagemang lite (det blev lite avsugningar och avrunkningar extra) och tyckte att det löste problemet. Hon verkar tro att det handlar om mer sex rent fysiskt och att lösningen är att hon ställer upp.

Det är värdelöst att ha någon form av sex med någon som egentligen inte vill så "ställa upp" fungerar inte. För min del blir det faktiskt bara värre, jag avstår hellre från den där avsugningen eller det där krystade samvetssexet.

I vårt fall blir det extra jobbigt då min fru har ett ganska "vilt" relationsliv bakom sig. Hon har haft många pojkvänner och utforskat alla aspekter av sitt sexliv medans jag är raka motsatsen.

Att nu leva med henne och verkligen känna hennes nuvarande ointresse för sex och sexuell utveckling är väldigt påfrestande för mig. Särskilt påfrestande blir det när jag fortfarande får vissa inblickar i hur hennes tidigare liv varit. Lusten hon känt, saker hon upplevt med andra män men inte alls vill göra med mig - den sk "mannen i hennes liv".

Jag tror att det till viss del går att prata och resonera fram ett mer aktivt sexliv. Frågan är dock om det egentligen spelar någon roll? Det som egentligen saknas är ju den rena lusten och den går troligtvis inte alls att väcka genom prat.

Jag har kommit fram till att min fru och jag är en overkligt bra match socialt, ekonomiskt, intressemässigt, lika värderingar, politiska åsikter och alla andra mjuk aspekter av ett förhållande. Vi älskar och respekterar varandra till 100% och jag är övertygad om att jag inte kommer kunna känna lika starkt för någon annan kvinna under mitt liv. Dock så fungerar vi inte alls sexuellt och för min fru verkar inte detta vara ett problem. Det kan låta väldigt märkligt men det känns som "hon är klar med sex i sitt liv".

Det är dock ett stor problem för mig och det går troligtvis inte en dag utan att jag någon gång funderar på om jag ska välja kärlek eller satsa på ett självförverkligande sexliv medans det fortfarande finns tid.

Detta hjälp så klart inte er men jag ville att ni ska veta att det finns fler i er situation.