om man går attachment-teorin så söker man sig- tydligen, till det man är van vid. Eller snarare sättet man blir behandlad på. Om man har blivit bemött med kyla och avståndstagande som barn, är man van vid den behandlingen och söker sig till "isdrottningar".
Eller fastnar för en emotionellt otillgänglig partner (i mitt fall, till exempel) och blir grymt attraherad just för att han är så otillgänglig. Att man liksom måste tämja honom för att få honom dit man vill, i alla fall lite (en av få ggr när jag f.ö. har känt sinnessjukt stark, verklighetsförändrande kemi). Bara för att det ska visa sig att killen faktiskt ÄR otillgänglig och har betydligt fler issues än jag trodde från början, och helt enkelt inte fungerar ihop m mig, som gärna vill ha stabilitet. och barn som jag måste tänka på.
Typ.
Lyckligtvis knyter vi an till fler personer under vår uppväxt och får fler "Modeller" att ta efter, både bra och mindre bra, vilket kan leda till att vi till slut fastnar för rätt partner, som vi fungerar ihop med.
Men det kräver lite jobb och lite självinsikt.
Jag rekommenderar varmt egil linges och dan josefssons bok "Hemligheten", som handlar om hur och varför vi väljer det vi väljer.