Jag och min man har beslutat efter flera års problem att vi ska skiljas och separera. Vi är båda överrens om detta och vi är inte osams. Hur talar man om detta med barnen på ett bra sätt och hur har era barn reagerat? Jag och min man mår dåligt över att behöva svika barnen och berätta för dom. Barnen är 10 och 11 år.
Ingen har nån erfarenhet alltså?!
jo
du berättar sakligt och så.. att ni inte är kära och kan bo ihop att ni mår bäst av att bo isär och att det inter beror på barnen
jag fick berätta och hon var rätt tyst
ena barnet var inte överrraskad .. och dom tog det bra .. till skillnad från exet..
Separerade med mitt x (varit ett par i 18 årk) som vänner i mars. Talade om för barnen ett par veckor innan jag skulle flytta ut. De är 8 och 3 år. Vi förklarade att man som mamma och pappa skall vara bästisar och dessutom tycka så mycket om varandra att det blir varmt i hjärtat och gnistrar om en.... Gör det inte det och man är lite osams så är det bättre att man är vänner och bor i var sitt hus.
Jag var livrädd och hade stor ångest inför att vi skulle tala med dem vilket visade sig vara helt onödigt.... De tog det hela med ro och har inte fällt en tår eller över huvud taget visat någon sorg.
Vi gjorde redan innan separationen en hel del separat med barnen så omställningen för dem har inte varit så stor.
Fokuset nu är att barnen går först. Vi åker på utflykter tillsammans, äter middag och badar i poolen ihop hemma hos x:et.
Tror att nyckeln till framgång just är prioriteringen - barnen först. Samt att man som vuxen sväljer sin stolthet, ilska, bitterhet och aldrig någonsin kastar skit på sitt x inför barnen.
Var vuxen, ta ditt ansvar och låt dina barn gå oskadda, oskyldiga och trygga ur er separation hur ilska ni än må vara på varandra. Skuld och ilska skall inte drabba dem. Någonsin.
Lycka till.