Varför är ni så känslostyrda?!?!

Du lär inte ha haft ångest. Det du gör är att jämföra att gå ut och jobba med träningsvärk jämfört med att göra det med brutet ben.

Ja du.... Tror alla med ångest önskade att de kunde göra som du. För det är helt rätt metod! Det är ju det KBT går ut på. Jag har oxå ångest för vissa saker och förklaringen till att jag inte gör som du är rädsla och panikkänslor. Som inte riktigt går att styra. Människan tar oftast den lätta vägen om hon kan.....

Haha!! Jag VISSTE att den kommentaren skulle koma ganska snart, men du kanske inser själv att den inte håller. . .

Bara för att jag klarar att jobba och har lyckats väl i livet betyder det inte att jag aldrig fått kämpa! Jag har tagit mig igenom svårigheter precis som alla andra , såklart! Skillnaden mellan mig och många andra upplever ag snarare ligger i en inställning och ett fokus. Det är därför jag vill veta mer om hur andra tänker eftersom jag uppriktigt inte förstår. . .

Du klarade att kämpa själv eftersom det inte var så allvarligt. För andra behövs medicinsk hjälp för att kunna kämpa. Däremot bör man kämpa men man kan behöva hjälp dit beroende på hur saker ha sett ut för en tidigare.

Och vad i hela friden vet du om det?! Snacka om att inte vilja se vad jag menar utan bara gå i försvarsställning.

Att låta ens historia / dåliga uppväxt styra är ungefär lika smart som att styras av ångest / depression, för övrigt. Historien är vad den är, men framtiden är alltid oskriven. Väljer man att ligga hemma och tycka synd om sig själv har man gjort sitt val.

Jag utgår från din beskrivning, inget annat.
Jag går inte i självförsvar utan visar förståelse för att personer är olika och behöver olika hjälp.

Visst kan en del behöva hjälp på traven, och det ska de så klart få.

Det jag verkligen vill förstå är varför så otroligt många (och siffran ökar lavinartat i Sverige) sitter hemma och inte tar sig för någonting, sjukar sig från jobbet och gräver ner sig på grund av känslor (ångest och depp i första hand) när hela förnuftet borde skrika om att "gör inte som du gör, det blir bara värre av det" (eller tror de här människorna på allvar att deras beteende och inställning kommer att hjälpa dem?).

Att agera på sin ångest och använda den som bas för sina handlingar är ett VAL man gör. Varför man väljer så är för mig obegripligt. . .

Är det skönt att bli tyckt synd om?
Tycker man synd om sig själv?
Är det lathet. . .dumhet / lågbegåvning?

Jag vet inte. . .

Jag håller faktiskt med dig helt. Och allvarlig ångestproblematik kommer oftast inte över en natt. Det börjar med oro som ger undvikande,om man tillåter det, och sedan blir det allvarligare ångest av det. Bli sjukskriven för ångest är faktiskt kontraindicerat då man bara blir sämre av det även om det kan upplevas skönt i början.

En anledning är att det är svårt att få hjälp och inte bara piller

En annan att monotona arbeten med arbetsledning försvinner till förmån för kreativa och självständiga jobb som inte alla orkar med

Ytterligare en annan är arbetstempot om man väl får jobb. På många ställen ses inte balans mellan jobb och fritid positivt utan man ska leva för jobbet

En till anledning är att man använde huvudet istället för kroppen för mycket i samhället i stort

Jag tror inte att det är varken dumhet eller lathet som styr utan mer hur mycket man lyssnar på sitt känslotänk.