hur få mer självförtroende när man är känslig o osäker?

Dåligt självförtroende och låg självkänsla är som en ond spiral eller ett moment 22. En grundläggande sak (inte den enda eller viktigaste kanske) är ändå insikten om att andra faktiskt inte tycker och tänker så mycket om vad du gör. Och många av dem som ändå gör det, de gör det ofta av det skälet att de själva måste ha någon annan att trycka ner för att höja sig själva, och dessa idioter ska du inte bry dig om helt enkelt.

...men du kan ju göra samma sak, dvs titta på och tycka om andra (utan att säga något till dem och trycka ner dem). Så, titta på andra och se hur de misslyckas. De rökar framför sina barn, är osunda i sina kroppar, anlitar svart arbetskraft, betalar inte TV-licens, kör kukförlängare till bil osv. Var och var annan människa är sämre än dig på många sätt, så borsta av dig och gå rakryggad ut bland alla misslyckade idioter och känn dig stolt och glad för att du är den ödmjuka och hänsynstagande fina människa du är!

Tänk på vems åsikt som spelar roll för dig egentligen, på riktigt Jag kom själv på när jag var yngre att det nästan bara är vad jag tycker om mig själv som är viktigt, sedan kommer min familj och närmaste vänner. Vad folk som jag har noll respekt för tycker om mig rör mig inte i ryggen. Snarare är det så att bli ogillad av vissa är ett sundhetstecken :) Vem vill bli omtyckt av en elak och osympatisk person?

Jag tycker att du skall gå din egen väg, var så som du tycker att man skall vara och försök att strunta lite i andra. När man visar vem man är så hittar andra likadana dig, sådana som älskar just dina egenskaper.

Tack för era svar. Självklart bryr jag mig inte om vad tex mina grannar tycker om mig. För grannarna betyder inget för mig. Det som sårar mig är vad mina närmaste sagt till mig. O har dem en gång sagt nåt så får jag inte det ur huvudet på mig. Det är som ett band som spelar om o om igen. Visst det är inte bara en som gör fel när två bråkar men man kan hålla god ton o vara ödmjuk o förstående o lyssna åtminstone. Eller tex om jag presterar mindre bra på jobbet pga stessig situation så ser jag att arbetskollegaren reagerar stressigt, då sjunker självförtroendet ytterliggare.

När jag läser din trådstart och detta inlägg så är det som om det är jag som skriver.

Jag kämpar med samma problem som du men jag har kommit en bit på vägen till att bygga upp min självkänsla och självförtroende. Men det är ingen dans på rosor. Några steg fram och sedan plötsligt ett bakslag. Det gäller då att tänka på alla bra framsteg man gjort innan bakslaget så att man inte tappar fotfästet och faller tillbaka i gamla tankespår igen.

Försök hitta vem det är som "bor i ditt huvud" och som ältar/tjatar/tillrättavisar dig. Jag gissar att den som flyttat in i ditt huvud är den som också klankar ner på dig fast du vet att du är en bra människa och duger som du är. Försök att hitta vem du är. Lyssna inte till "hyresgästen" som ockuperat din hjärna för den är nu rädd för att bli "vräkt". Du måste sätt dig själv i första rummet. När du hittat dig själv kan du njuta av livet och ta de flesta motgångarna med en klackspark.

Hur gamla är ni? Jag har fått bra självförtroende genom att utbilda mig och att utsätta mig för situationer som känns jobbiga. Det går. Självkänsla är svårare för då handlar det bara om vem jag är till skillnad mot det jag gör. Där har jag fortfarande problem vilket tex leder till att jag låter män behandla mig som skit. Samtidigt går karriären bra och jag är oerhört respekterad. Fast för mig är det nog bara med männen det skiter sig. För när det gäller andra har det verkligen blivit så att the older I get the more everyone can kiss my ass.

Jag är ganska gammal, mellan 45 och 50. Jag har div. utbildningar och väldigt lång arbetserfarenhet. Men det har inte hjälpt mig så mycket eftersom jag alltid har haft väldigt dåligt självförtroende, d v s inte trott på mig själv eller trott på berömmet som jag fått av vänner och kollegor samt att jag alltid har haft väldigt låg självkänsla. Jag har haft (har det fortfarande) väldigt höga krav på mig själv. Jag har nästan under hela mitt liv undvikit situationer där jag känt obehag eftersom jag alltid känt att jag inte klarar reda ut eventuella bakslag eller kritik. Men detta har ändrats de senaste åren. Efter att blivit avdelningschef och fått en post i ledningsgruppen samt coaching-samtal och utsatt mig för obehagliga situationen så har mitt självförtroende ökat. Eftersom min självkänsla inte är så hög som jag skulle önska så faller jag ibland tillbaka och stampar väldigt hårt på mig själv och blir oerhört trött och arg på mig själv. Just denna "biten" av mig själv skulle jag vilja ha bort. Sedan underlättar det väl inte direkt "arbetet med mig själv" att jag är HSP (High Sensitive Personality).

...och det där med "höga krav på sig själv" är lurigt. Även jag är ju observant på vad jag gör och inser att jag inte alltid presterar 100%, men jag har kommit på att andra som inte har min kompetens eller insikt de har väldigt svårt att bedöma om jag presterar till 100% eller bara 75%. Ibland får man stora ovationer fastän man vet att man gjort något med vänsterhanden, och ibland när man är riktigt nöjd med vad man har åstadkommit så är det ingen som säger något eller klagar på sådant som var utanför min kontroll eller tillhörde de givna förutsättningarna. Nä, jag ser nästan inte något personligt längre och jag har sänkt ribban i nästan allt jag gör. Säger faktiskt ofta numera att "Äh, nu får det vara bra. Det är ju ingen altartavla", och folk fattar och respekterar det. Att försöka leverera 100% i alla lägen innebär att du lägger onödig energi på "skitsaker", och att viktigare saker måste göras under press när du är slutkörd. Du är inte mer än människa och det duger jättebra!

Det är ju inget man bara kan få utan vidare. Jag har aldrig haft dåligt självförtroende men småslängar tror jag alla får. Jag hade det stora nöjet att springa på Steve Jobs under en frukost i NYC en vecka innan han dog. Efter det började jag att varje morgon titta på hans berömda tal från Stanford universitet. Det är 15 minuter långt och ger en sååååå mycket inspiration. Du kan börja med det och bygga vidare. Jag kommer att skriva om mitt mycket speciella möte med honom i min blogg lite senare.

www.svenskaresebloggen.wordpress.com

Sätt en hårsnodd runt handleden och varje gång du tänker en "icke önskvärd" tanke så drar du upp snodden och släpper den med smärta som följd.

Efter ett tag kopplar hjärnan samman "icke önskvärda" tankar med smärta och slutar tänka dem.

Hej alla, titt som tätt får jag bakslag. Skitjobbigt o ledsamt. Idag är det en sån dag. Jag kan ingenting, jag gör ofta fel fast det inte är meningen,. Enligt andra. Min "ryggsäck" är fylld med andras åsikter o kommentarer, mesta dels de negativa. Men även positiva med, men plockar jag fram de positiva så finns det risk att jag blir ledsen o funderar varför det inte alltid kan vara så .Jättejobbigt när tankarna tar över, tappar lusten o motivationen .