• border1

    Jag fullkomligen, på riktigt, hatar att träna!

    Rubriken säger allt. JAG HATAR ATT TRÄNA!


    I minst tio år har jag aktivt försökt få det här med träning att bli en del av mitt liv, bli en livsstil för mig. Jag har testat alla möjliga träningsvarianter, på olika platser med mera. Jag har testat styrketräning av olika typer, spinning, jogging, Frisks och Svettis gruppträningar, yoga, aerobics, step-up, cykling, löpning, simning. Jag har tränat på gym och hemma, med andra och själv. Men ingenting verkar passa mig.


    Det första jag insåg var att jag inte ville träna på gym eller liknande. Så jag eliminerade gymträningen. Jag köpte träningsmatta, hopprep, hantlar och dylikt. 


    Nästa sak jag insåg var att det var stört omöjligt att träna utan hög, bra, peppande musik. Detta fixade jag också. Genom att göra spellistor med bara låtar som jag älskade och som hade ett lagom tempo. 


    Men ändå gick det inte. Träningen var ändå enbart negativ för mig, och jag började utreda vad det var den här gången. Jag läste på och skaffade mig mer kunskap kring träning och kost, och insåg att jag gick ut alldeles för hårt. Inte kunde lilla otränade jag träna på elitnivå från start.


    Därför skaffade jag mig en coach som noga lade upp ett träningsprogram som skulle passa mig. Jag skulle börja nästan löjligt lugnt med 30 minuter promenad i veckan. Jag klarade av att hålla träningsschemat längre tid än jag någonsin gjort tidigare. I tre månader. Men den sista månaden var det som om jag sakta men säkert bara blev mer och mer nedstämd bara vid tanken på att träna. Jag blev nästan deprimerad av träningen, och slutade. 


    Jag började på allvar fundera på varför inte jag klarade av det, när andra kan. Efter mycket om och men insåg jag en väldigt viktig sak: Jag klarar inte av att ha ett schema som jag ska träna efter. Inte ens om det så bara är ett tio minuterspass i veckan. 


    Jag bestämde mig för att sänka kraven kraftigt. I stället skulle jag bara träna när jag ville. Jag visste att det då skulle kunna bli väldigt oregelbunden träning, och lade upp träningen efter det. Jag ville träna hela kroppen varje gång. 


    Detta funkade inte heller. Jag blev mer och mer nedstämd och slutade igen.


    Nu senast bestämde jag mig för att åter igen bara träna när jag vill, och så länge jag vill vid varje tillfälle. Jag skulle inte räkna antalet repetitioner eller hur länge jag tränade. Det funkade bra till en början. Men sen föll jag igen. 


     


    Mina frågor är många! HUR gör man för att lyckas? Ingen träningsform passar mig. Många pratar om "den där sköna känslan" efter ett träningspass. Den får aldrig jag. Utan oftast känner jag mig sjukt nedstämd resten av den dagen. När jag slutar träna helt och hållet brukar det ta ungefär en vecka och sen mår jag psykiskt bra igen. 


     


     


    Ps. Tilläggas bör att jag har knäproblem och därför inte kan jogga eller utföra annan träning där knäna belastas. 


    The good thing about science is that it's true whether or not you believe in it.
  • Svar på tråden Jag fullkomligen, på riktigt, hatar att träna!
  • Pimpinellan

    Men lägg ner allt vad träning heter då och syssla med vardagsmotion bara. Glad  Räcker i kombination med vettiga matvanor för att hålla sig normalviktig och hälsosam. Skaffa en hobby där du rör på dig istället,trädgård,hund vad som helst. Varför ödsla tid på nåt man verkligen ogillar?

  • border1
    Pimpinellan skrev 2015-08-03 17:48:45 följande:

    Men lägg ner allt vad träning heter då och syssla med vardagsmotion bara. Glad  Räcker i kombination med vettiga matvanor för att hålla sig normalviktig och hälsosam. Skaffa en hobby där du rör på dig istället,trädgård,hund vad som helst. Varför ödsla tid på nåt man verkligen ogillar?


    Jag håller verkligen med dig till viss del. Saken är den att jag redan vardagsmotionerar minst en timme om dagen, och har sunda matvanor, men det räcker liksom inte. Jag är ändå inte i form över huvud taget. Eller, jo, klart att jag är i någorlunda form, men jag vill komma i ännu bättre form än vad jag är. 
    The good thing about science is that it's true whether or not you believe in it.
  • Pascal

    Såg en dokumentär om det där på tvn för ett tag sen (kommer tyvärr inte ihåg vad programmet hette) Iaf så sa läkarna/forskarna där att träning inte är för alla och att vissa faktiskt mår både fysiskt och psykiskt dåligt av det, även om det inte var så vanligt och att det då är bättre att låta bli för dom personerna. Du kanske hör dit? :)

  • border1
    Pascal skrev 2015-08-03 17:52:08 följande:

    Såg en dokumentär om det där på tvn för ett tag sen (kommer tyvärr inte ihåg vad programmet hette) Iaf så sa läkarna/forskarna där att träning inte är för alla och att vissa faktiskt mår både fysiskt och psykiskt dåligt av det, även om det inte var så vanligt och att det då är bättre att låta bli för dom personerna. Du kanske hör dit? :)


    Tack, snälla för ditt svar! Jag ska kolla upp om jag kan hitta någon info om det  
    The good thing about science is that it's true whether or not you believe in it.
  • Pascal
    border1 skrev 2015-08-03 17:53:42 följande:
    Tack, snälla för ditt svar! Jag ska kolla upp om jag kan hitta någon info om det smile1.gif  
    The good thing about science is that it's true whether or not you believe in it.
    Gör det, är inte helt säker men det kan ha sänts på SVT tror jag. Antingen 1an elr 2an :)
  • Pimpinellan
    border1 skrev 2015-08-03 17:51:37 följande:
    Jag håller verkligen med dig till viss del. Saken är den att jag redan vardagsmotionerar minst en timme om dagen, och har sunda matvanor, men det räcker liksom inte. Jag är ändå inte i form över huvud taget. Eller, jo, klart att jag är i någorlunda form, men jag vill komma i ännu bättre form än vad jag är. 
    Har du frågat dig själv varför du inte tycker du duger som du är? Vad är målet med att bli ännu mer i form? Andras krav? Självpåtaget krav? Viktnedgång? Alla måste inte vara trådsmala och supertränade och det är långt ifrån nödvändigt ur hälsoperspektiv. Tvärtom kan jag tänka mig. Tränar man mycket och sen lägger av går de flesta upp rätt mycket i vikt. Håller man det lagom håller man även vikten framöver när man inte orkar lika mycket. Glad
  • border1
    Pimpinellan skrev 2015-08-03 18:01:00 följande:
    Har du frågat dig själv varför du inte tycker du duger som du är? Vad är målet med att bli ännu mer i form? Andras krav? Självpåtaget krav? Viktnedgång? Alla måste inte vara trådsmala och supertränade och det är långt ifrån nödvändigt ur hälsoperspektiv. Tvärtom kan jag tänka mig. Tränar man mycket och sen lägger av går de flesta upp rätt mycket i vikt. Håller man det lagom håller man även vikten framöver när man inte orkar lika mycket. Glad
    Jo, jag duger absolut som jag är. Det är jag som vill bli vältränad. Men alltså, du har ju så himla rätt! Tack, snälla du.
    The good thing about science is that it's true whether or not you believe in it.
  • StevenDiese

    Jag känner igen mig i ditt problem. Försökte i flera år att få igång träning. Styrketräning klarade jag i ett år med bestämda tider och träningskompis. Gick hyfsat ända tills det inte funkade tidsmässigt för oss.

    Löpning har jag försökt med ett flertal ggr. Dock har min usla kondis gjort att jag gett upp.

    Men, för 2 år sedan gav jag det ett nytt försök. Till min förvåning hittade jag ett tempo där jag kunde springa i. Mycket långsammare än jag gett mig på innan. Jag blev så glad att äntligen kunna springa en bit utan att haverera. Det gick pinsamt långsamt men ändå!

    Jag har lyckats att fortsätta. Jag tror mycket beror på min inställning. Jag har slutat se träning som något nödvändigt ont. Numer är det min avkoppling. Med ett stressigt jobb och småbarn så är det skönt att komma ut o rensa skallen ett tag. Bara fokusera på att "ta mig i mål". Men du kanske saknar stress och liknande i ditt liv så du inte behöver den andhämtningen?

    Mina mål är blygsamma, jag fokuserar mer på genomförandet.

  • gaptoothbitch

    ATT TRÄNA ENSAM ÄR TRÅKIGT.

    Hej du! Jag simmar, 6 dagar i veckan, med mitt simlag. 

    Innan jag gick med i en simgrupp så gick jag till simhallen själv, och det var så jävla tråkigt. Det va så tråkigt att göra sina egna scheman, behöva tänka, dela bassäng med människor man inte känner.

    Det var tråkigt, tills jag gick med i en grupp. Jag lärde känna nya människor, vi pushar varandra, och det är kul med variationen av simsätten. Det är också skönt att inte behöva tänka, utan att någon redan har gjort ett schema.

    Jag orienterar också. Jag avskyr att löpträna runt ett spår. Men att leta efter tags och knäppa i papper runt ett skogsområde när man har ett lokalsinne som mig? DET ÄR SKITKUL!!

    Testa pilates också. :)

  • DickRex

    Jag tror inte att det hänger på vilken typ av träning du sysslar med (för du verkar ju tycka att allt är tråkigt), utan på vad som skulle trigga dig. Många människor triggas av tävlingsmomentet och andra av att se tydliga resultat eller att uppnå delmål. Jag själv har börjat träna på gamla dar igen, och det var inte lätt, men så hittade jag ett gym där de har maskiner som fixar något de kallar "negativ träning", och mina resultat började komma direkt, både utseendemässigt och i styrka. Detta triggar mig och jag är lite besatt nu


    Läs inte det du tror att jag skriver mellan raderna. ...och försök förstå istället för att missförstå.
  • MS

    Jag hatar också att träna. Men älskar att dansa! Och det är en perfekt motionsform! Testa bugg, rock'n'roll, salsa eller varför inte zumba?

  • border1

    TACK! Ni är grymma!! DickRex, tell me more!


    The good thing about science is that it's true whether or not you believe in it.
  • DickRex
    border1 skrev 2015-08-03 20:36:03 följande:

    TACK! Ni är grymma!! DickRex, tell me more!


    Jag vet inte så mycket mer än det jag sa. Gymmet (eller kedjan, det verkar lite rörigt) heter X-force, och det finns inte så många gym i Sverige. Utöver det på Surbrunnsgatan där jag går så... Äh, kolla här: http://www.x-force.se/gyms
    Läs inte det du tror att jag skriver mellan raderna. ...och försök förstå istället för att missförstå.
  • Hejhoppsan

    Det finns ju massor med saker som mer är en hobby/sysselsättning än träning, t.ex. dans, parkour, klättring och fäktning. Du kanske skulle prova nåt sånt? Då gör du ju nåt du tycker är kul, och får träningen på köpet.

  • sportpappa

    Jag tränar bara om jag har ett ordentligt träningsmål. Utan mål så tränar jag inte alls. Så jag anmäler mig helt enkelt till x antal tävlingar varje år. I snitt brukar det bli 5 tävlingar varje år, men jag har varit uppe i 10 som flest. Det är allt från lokala löptävlingar på 8 km till Vätternrundan och Vasaloppet och även tuffare tävlingar som Åre Extreme Challenge och Tough Viking.

    Redan nu har jag börjat planera vad jag ska köra för lopp nästa år. Om man ska köra några av de stora tävlingarna så gäller det att anmäla sig i mycket god tid. Till de lokala småloppen går det oftast att anmäla sig på plats, men det är lika bra att anmäla sig tidigt där också så att man har ett mål att träna mot.

  • dirty88

    Träna nånting du tycker om eller sluta träna.
    Det du gör nu är ju bara att upprepade gånger bli besviken på dig själv för att du vill bli något du inte är. Du har sett att dina kompisar på facebook tränar och då känner du dig sämre.

    Sluta vara som alla andra idioter här i världen

  • Clownensleende

    Vill man se ut som skit. Varsågod!
    Vill du däremot anstränga dig och börja träna kommer du ha många fördelar i ditt liv.

  • Paulina P P

    Om man hatar att träna, men måste röra på sig kan man dansa ju!

Svar på tråden Jag fullkomligen, på riktigt, hatar att träna!