Vill inte klippa naglarna

Klipp dom när hon sover?

Klipp naglarna efter badet när de är mjuka.

Klipper ni med sax eller nagelklippare? Själv verkligen avskydde jag att klippa naglarna när jag var liten, men det gällde då fingernaglarna. Jag avskydde nagelsaxen och det gick bättre med klipparen. Kan det vara att ni klipper dem för korta? Jag har ännu idag lite obehag om naglarna blir så korta så att huden direkt under naglen kommer fram.

Vår son var likadan, av samma anledning. Vi hade inte heller råkat göra illa honom nån gång. Jag sa precis som det är, får inte jag klippa så kommer han få ont och att vi tillslut måste ta honom till doktorn. Och sen klippa långsamt, en nagel i taget. Efter ett par ggr funkade det att påpeka att det ju inte gjorde ont sist. :)

Sen så skulle han dock aldrig få slippa undan. Jag skulle aldrig hålla fast och tvinga men här gör vi inte roligare saker förrän de tråkiga är gjorda.

Vår son var också så ett tag. Vi hade honom med när vi klippte egna naglar så han fick se att det inte var farligt. Sen EN nagel per dag (gäller både hand- och fot, börja med händerna som inte är ett problem). När det börjar gå bättre ta två i taget, sen tre i taget osv :) Tog inte ens två veckor så hade sonen kommit över problemet.

Och massor med beröm då ni fått klippa!

Det känns inte som ett alternativ eftersom det finns en risk att hon vaknar och då är ju verkligen förtroendet för oss bränt.Har testat men det är själva nagelklippningen i sig som hon motsätter sig.Vi klipper med nagelklippare. Tror inte att vi klipper dom för korta eftersom vi brukar spara en bit.Vi har också sagt att det kan bli sår och att man då kanske måste till läkaren men tror inte att hon förstår konsekvenserna av det. Vi har testat att klippa en nagel varje dag men det räcker med att vi bara påtalar att vi ska klippa en nagel så blir hon tvär och vägrar. Hon har varit så här runt ett år nu och det blir bara värre!

Kan ni inte fila naglarna istället då? Kanske är svårt med så små tår, men kanske värt att prova. Jag avskydde nagelklipparen när jag var liten för det kändes som att den skulle ta hela fingret på en gång.... Nagelsax funkar inte alls heller för er antar jag?

Man är en FÖRÄLDER och inte en curlingmästare och säger till sitt barn att nu SKA vi klippa tånaglarna punkt slut. Barnet får välja mellan att göra det frivilligt eller ofrivilligt men det måste göras, så enkelt är det och så GÖR man det. Om det behövs får den andra föräldern hålla barnet i famnen under tiden. Det NI gör är att låta barnet tro att klippa naglarna är något farligt och obehagligt samt något som är valbart. Gör ni likadant när barnet kommer på att det inte vill gå till skolan, inte vill flytta hemifrån och inte vill jobba eftersom det inte är "utvecklande" och bra betalt?

Om det inte funkar med mutor (typ 'du får äta glass till frukost om vi får klippa dem', det är ju ändå inte så himla ofta man behöver klippa dem så det är inte hela världen) så finns det ju bara två alternativ. 1) ni håller fast med våld och klipper. Största problemet här tycker jag faktiskt inte är kränkningen i sig, utan att ni riskerar att skada henne, det är inte så lätt att hålla helt still så att man kan klippa lugnt och säkert. 2) Ni gör det när hon sover. Om hon skulle vakna så gömmer du snabbt saxen och hittar på någon annan anledning, typ jag trodde jag hade tappat mina glasögon/telefon/nycklar här i din säng. Förlåt att jag väckte dig, sov nu vidare min älsking.
Jag själv har valt nr 2 efter att ha provat nr 1 en gång. Har faktiskt inte mutat som i exemplet ovan, men det är mest för att jag tycker att alt 2 är helt ok. Det har fungerat hur bra som helst. Naglarna har blivit klippta, inget bråk och inget gnäll. Perfekt helt enkelt.