Seriöst. Hur gör man på semester med småbarn??

Man väljer sina resmål med omsorg.

Varför väljer man en storstadssemester med en 2-åring med så mycket spring i benen?

Klart man kan resa med småbarn, men man får ju anpassa resan och göra saker som funkar. Det blir ju roligast för alla då. Du måste väl ha märkt tidigare att livet inte är riktigt som innan du hade barn? Äter ni aldrig ute och fikar hemma?

Vi har varit i storstad med våra barn 1, 5, 12 och 14 år. Inga problem alls. Att ett barn inte kan sitta still i 45 minuter borde man veta. På några av restaurangerna kom servitrisen fram ned pennor och stenciler att fylla i. Det är en enkel sak att ta med själv alt en iPhone med barnappar som barnet kan se på. Choklad ruta att muta med.

Åhh känner igen mig så ;) 

Vårt barn i samma ålder vägrade sitta i vagn under hela semestern, vägrade hålla hand, skulle springa lång bit före oss heeela tiden. Man orkar inte det en längre period. 

Däremot var hon superduktig när vi var på restaurang och åt, satt still hur snällt som helst i typ två timmar. Det hör nog till ovanligheterna dock... 

Nästa semester blir det nog mindre av att gå i stadskärna, fler utflyktsmål där barn kan röja runt utan risk för att bli påkörda osv. Tanken i år var väl att hänga mycket vid stranden men vädret var inte på vår sida :/

Nej, jag tycker absolut inte att man ska låta bli att resa för att man har barn, eller välja bort semestern man vill åka på för att det inte finns någon bamseklubb. Lite ska man såklart anpassa sig till sitt barn, men anpassar man sig så mycket att man väljer bort allt som är lite besvärligt så tror jag faktiskt att man förstör både för barnet och sig själv.

Däremot kanske man exempelvis får acceptera att man måste skippa finmiddagarna under vissa perioder när barnet är riktigt litet och gå på McDonalds eller något annat barnvänligt ställe istället (men samtidigt kan man kanske passa på att ta en trevlig lunch någonstans när barnet somnat i vagnen). Och barnet kanske får acceptera att man stannar till vid en lekpark en timme så att det får göra av med energi och har roligt, men att man sen får sitta ned i vagnen en stund så att mamma och pappa kan få titta lite på stan.

Vi har gjort många storstadsresor med vår son och aldrig ångrat någon av dem, trots att det givetvis inte är samma sak att åka med barn som att åka ensamma.

Om man ska åka på semester med små barn så får man helt enkelt anpassa sig till dem för att få någon slags semester själv.
Vi sitter först av alla på restaurangerna. Telefon och surfplatta används för att hålla barnet kvar vid bordet. Man får turas om så en tar det lugnt och en springer efter barnet. Stadssemester med vuxenaktiviteter går bort. Alla aktiviteter utgår från barnet. De vuxna kommer i andra hand. Om man ska göra "tråkiga" vuxenaktiviteter se då till att barnet har något kul att göra eller att ni delar upp er så en gör de "tråkiga" vuxna sakerna och en hänger med barnet.

Varför åka iväg på något inte alla i familjen ämnas klara av? Vad sägs om att stanna hemma i några år till, tills hela familjen kan njuta av resan? Njut av dagsutflykter på hemmaplan? Det är banne mig inte fy skam. Sverige är vackert och har mycket att erbjuda.

Vi var iväg en vecka i storstad med vår 1 åring som bara skulle gå och gå och gå. Vi hade fullspäckade dagar med barn aktiviteter och på kvällarna var han helt slut och satt lugnt i restaurangen och somnade sen i vagnen.

Aktivera mer.
Tänk själv hur tråkigt det måste vara att sitta i vagnen hela tiden.

Varför? Vi har varit i Budapest! Tittat på Istvan basillikan, Budavar, Mattiaskyrkan, citadellet, fiskarbastionen, västra stationen, Szechenyi termalbad och Gellert termalbad, margarethe ön, hjältarnas torg. Man får ju hitta på saker så barnen får stimulans. På alla dessa platser kan barnet gå själv och det finns massor att titta på.
Att åka och på shopping semester är något varje barn hade skruvat på sig inför. Att bara sitta vid en strand är för varje intellektuell människa inte så stimulerande. Barn mår bra av att få följa med och se andra städer, se deras kultur och byggnader. Förstå att här har en människa huggit med en mejsel så det blivit en fin figur i sten. En femåring fattar sådant. Barn är inte dumma. Men när vi sedan ska äta är det upp till oss föräldrar att ha verktyg så barnen orkar med middagen.

En femåring, ja, men nu var det ju fråga om en TVÅåring.... Lite skillnad.