Måste sminka mig varje dag. Nån mer?

Jag tror det har att göra med dåligt självförtroende i många fall . men det behöver inte stämma på alla , jag utgår bara från min egen erfarenhet med folk jag känner.

Jag sminkar mig nästan aldrig. Jag blir sminkad mycket på jobbet och det känns skönt utan smink när jag är ledig.

Jag tror att det mest är en vana, alltså hur man är van att se sig själv.

Jag sminkar mig aldrig och när jag väl gör det känner jag ungefär som du. Huden ser så flagig och ojämn ut med foundation, jag inbillar mig att eyelinern får ena ögat att se större ut än det andra, etc.

Så där var jag när jag var yngre, runt 14-20. Jag kände mig så ful utan smink och ville absolut inte att någon skulle se mig utan smink. Det knäppa är att jag var jättesöt då.

Nu är jag äldre och jag ar varken söt eller snygg längre. Men nu orkar jag inte bry mig helt enkelt. Jag finns inte till bara för att jag ska vara söt att se på. Jag har andra kvalitéer som väger mycket tyngre. Visst, det är inte kul att känna sig ful då och då, men om jag ska sminka mig så gör jag det för min egen skull och ingen annans. 

Jag har jätteful hy och är alldeles rödflammig utan smink. Går inte ens utanför dörren utan att ha fixat till en normal hudton. Ögonsmink har jag däremot inte alltid, men oftast.

Önskar att jag oxå kunde känna så! Men kan det vara så att man är så FUL att man bör sminka sig för att inte äckla omgivningen? 

När jag går utan smink känns det som att alla tänker fuuul om mig. Fast även när jag har smink :(

Jag färgar bara ögonbrynen, om jag inte markerar dem så syns de inte alls! Ser ut som att jag inte har ögonbryn alls ifall jag är helt ren tvättad, alla andra nojor har jag "vuxit ifrån" ;)

Nä, det finns ingen som är så ful.

Jag kan också känna så ibland om jag stöter på någon som jag inte har träffat på evigheter och inte är fixad. Men i övrigt orkar jag inte bry mig. Jag kammar inte ens håret de flesta dagarna.

I min bekantskap så är det väl  mer regel än undantag att man sminkar sig när man är offentlig (på jobb/stan mm). Jag ar däremot inga tvångstankar om att jag inte kan synas utan smink. Hemma är jag nästan alltid osminkad, ser det ser det som att ansiktet får återhämta sig. Men ska jag till affären så känner jag dock ett behov av att bättra på hyn, täcka blemmor dyl. Till jobbet så är jag alltid sminkad, för att jag känner mig snyggare med smink.  För mig är det inget konstigt iaf. Så länge det inte påverkar ens liv, som att inte kunna åka och bada, till stranden dyl för att man inte vågar visa sig utan.

Vet precis hur det är. Sminkar mig alltid.
Men...har haft ögoninflammation i snart 2 mån och har nu varit utan ögonsmink i två veckor. Försökte trots var och svidande ögon sminka mig men insåg att det aldrig kommer att bli bra då. Nu tar jag salva med antibiotika...ser fram emot att sminka ögonen igen. Tur att det är solglasögonsäsong.
Känner också en viss avundsjuka mot de som är så naturliga och fina. Det finns faktiskt de som är finare i smink. Jag kan inte avgöra om du är det men det är jag. Passar bäst i smink.

Ungefär så för mig också. Om jag bara är hemma behöver jag ju inte sminka mig för att slänga soporna, gå ner i tvättstugan eller gå och köpa mjölk i närbutiken. Men om jag ska ut oå stan eller handla på stormarknad där man kan träffa på kollegor och andra man känner måste jag sminka mig. Nu när jag är solbränd ser jag hyfsad ut utan smink men är väldigt ljus så det är ju stor skillnad på ögonfransarna.

Om jag hade haft långa mörka ögonfransar hade jag nog inte känt samma behov att sminka mig alltid bland folk jag känner. Funderar på ögonfransförlängning inför mammaledigheten för har hört att många inte orkar/hinner sminka sig och det vore ju kul att ha ett lite finare utgångsläge.