Småbarnsförälder och förhållande problem

Ni har en dotter på tre månader? Så hon var kanske 6-8 veckor när han började fiska efter andra? Jisses, småbarnstiden har ju knappt börjat för er och han är redan less på det. Ledsen att säga det, men ert förhållande är nog inte så stabilt i grund som du tror. Är

Du säker på att det är första gången det här händer...?

Jag har inte sakt att förhållandet är stabilt. Bara att jag känner att jag verkligen ger allt men han blir aldrig nöjd.

Nej det är inte första gången det händer. Det har hänt en gång förut. Han var otrogen på fyllan =(

Men herregud! HAN planerade att vara otrogen och så är du förstående och tycker han ska belönas med mer sex? What??

LÄMNA det är inte ett dugg synd om honom, latmask och otrogen skit!

Men herregud! HAN planerade att vara otrogen och så är du förstående och tycker han ska belönas med mer sex? What??

LÄMNA det är inte ett dugg synd om honom, latmask och otrogen skit!

Du har redan förlåtit en otrohet, och ände valde han uttryckligen att säga nej till samvetet även denna gång och säga ok till att få ligga. Trots att han är väl medveten om att han inte längre riskerar bara ert förhållande utan dessutom sin helt nyfödda dotters familj. Skitstövel, säger jag.

Jag tror att du behöver välja väg här. Vill du leva med någon som uppenbarligen inte drar sig för att riskera familjen för att få doppa? Småbarnsåren kommer trots allt vara länge till och en tremånadersbäbis är bra mycket lättsammare än en rörlig ettåring eller en femåring som aldrig vill sova. Eller är det ett alternativ för dig att t.ex ha ett öppet förhållande där ni båda kan ha spännande sex vid sidan av och sen gå hem med gott samvete?

För mig är det inte ett altrnavit med ett öppet förhållande. Jag är tyvärr medveten om oddsen för detta. Känner bara att jag behövde få skriva av mig, få andras input.

Tyvärr, om det har hänt förut och var nära att hända nu, så kommer det med allra största sannolikhet hända igen Jag antar att han efter första otroheten lovade att det aldrig skulle ske igen?

Sen är hans bortförklaring om att småbarnstiden varit så påfrestande riktigt löjlig. Det har gått tre månader! Ännu mindre när han tog kontakt med tjejen... Dessutom verkar ju du ta det största ansvaret.

Jag reagerar också på att du skriver om allt du gör för honom. Vad gör han egentligen för dig?

Ja vad gör han. Snickrar på huset och pysslar med saker som behöver fixas på de. Annars ja bra fråga. Jag som bjudit ut honom på middag, bio osv

Jag tror tyvärr inte att han kommer ändra sig. Visst finns chansen att han gör det om han är rädd att förlora dig men då måste du också få honom att fatta att antalet chanser börjar ta slut. Annars känner han ju på sig att du kommer förlåta och då gör han förmodligen om det.

Det verkar ju inte så kul för dig heller att gå runt och känna dig otillräcklig hela tiden, och kämpa för att verka tillräckligt spännande. Den pressen skulle inte jag vilja leva under.

Precis så jag känner!

Om han tror att gräset är grönare på andra sidan, så låt honom smaka på gräset där och inse att borta är bra, men hemma är bäst.

Annars kommer han aldrig sluta tråna och du kommer aldrig sluta noja.

Det kommer bli en ond cirkel av allt och ingen kommer att må bra av det.

Öppet förhållande eller parterapi. Det har ju funkat för en del.

Det låter oerhört jobbigt, jag lider med dig att du hamnat i en sådan jobbig sits. Det verkar som om din sambo inte har förstått vad det innebär att ha barn, och att man måste sätta sina egna intressen och sin egen bekvämlighet på paus väldigt mycket när man blir förälder, nästan till 100% i vissa stunder. Att du drar det tyngsta lasset kring hemmet och ert barn och han ÄNDÅ inte är nöjd låter som en varningssignal. Det låter som om han inte är kapabel att vara vuxen och ta det ansvar som han måste ta som förälder - vara med barnet på natten när det vaknar, städa, laga mat, sköta om det och helt enkelt göra sin del i er familj - rimligen halva jobbet hur ni nu väljer att dela upp saker och ting. Är han arbetslös finns ju gott om tid för honom att vara delaktig, han har inga ursäkter.

Var barnet planerat? Vissa (helst män) har nog någon slags föreställning om att ett barn inte behöver hindra dem i deras intressen, hobbies och deras sätt att leva särskilt mycket, och om den andra parten (oftast kvinnan) inte sätter ner foten och kräver att man tar lika ansvar för hem och barn så kan de ju bara fortsätta leva ungefär som de gjorde innan de fick barn. Jag är imponerad av allt du gjort och hur tålmodig du varit. Att ni t.ex. lyckats ha så mycket samliv trots att er dotter bara är några månader är helt otroligt - fattar han ens hur tur han har? Min sambo och jag hade knappt sex alls ett halvår efter att vårt andra barn föddes - jag var för trött och förstörd rent kroppsligen efter förlossningen och kunde inte ens "gå hela vägen" förrän efter ungefär ett år då jag slutade amma (fick väldigt sköra slemhinnor av amningen och sex gjorde gräsligt ont). Men om han hade varit otrogen i det läget hade han verkligen åkt ut med huvudet före, en sådan sak gör man inte mot en partner som man älskar och som just har fött ens barn. Jag tycker det låter som om din sambo lever i en egen liten värld och bara tänker på sig själv och sina egna behov. Han låter omogen på många sätt, och extremt otacksam och respektlös mot dig. Jag råder dig verkligen att sätta hårt mot hårt om du vill försöka stanna kvar i förhållandet - men för att det ska gå måste din sambo först växa upp och inse att man inte kan bete sig som en lössläppt femtonåring hela livet och att det tyvärr är både arbetsamt och tufft att vara småbarnsförälder.

Tack för dina kloka ord. Ibland behöver man bara någon som lyssnar och förstår för att ha ork att kunna fortsätta. En klapp på axeln eller i alla fall någon som säger att man är duktig! låter kanske fjantig men så är det.

Hur det blir med vårat förhållande vet jag inte till 100% än. Just nu fortsätter vi tillsammans. Hur det blir i slutändan vet jag inte. Det enda jag vet är att OM det händer en gång till så kommer det inte längre att vara han och jag!

Har inte läst alla kommentarer och svar.. Men kan säga en sak. Din gubbe vet inte hur bra han har det. Om allt du skriver stämmer, så är du en superkvinna som borde bära blå dräkt med ett gult S på bröstet. Var lite försiktig så inte hela din existens handlar om att vara honom till lags för att hålla honom kvar,