Vad är det egentligen som är så fel och avtändande med svartsjuka hos en man?
Låt oss se till den känslomässiga logiken först. Om man älskar någon på riktigt så vill man ha den personen och vill inte dela henne/honom med någon (såvida man inte lever i ett öppet förhållande) Ni kvinnor har säkert varit svartsjuka på era män, men bland det mest avtändande som kvinnor vet tycks vara en svartsjuk man. Varför har kvinnan rätt att vara svartsjuk och kontrollerande men inte mannen?
Själv tycker jag bara det är gulligt och charmigt om hon jag är tillsammans med är svartsjuk på mig, för det innebär att hon verkligen vill ha mig mer än någon annan, och att det är mig hon älskar och inte vill dela mig med någon.
Samma är det väl för oss män? Om vi älskar och åtrår en kvinna så mycket att vi vill ha henne för oss själva, så borde det väl snarare vara ett bevis på stark kärlek?
Varför är det avtändande? Ok, jag kan förstå om det är det om svartsjukan och kontrollbehovet går till överdrift, men på det stora hela så borde väl svartsjukan om något vara ett bevis på att man är älskad för sin egen skull?