katt och nyfödd bebis?

Jag har katt och väntar mitt första barn i dec. Det enda jag är lite smårätter för är om bebis skulle vara allergiker. Jag hade aldrig kunnat avliva min katt bara sådär. Då hade jag mycket hellre lämnat bort katten så h*n kunde få det bra nån annanstans. Och det är verkligen bara om det absolut inte fungerar med bebis och katten.

Fast hellre lämna bort än avliva. Inte hennes fel att ni skaffar barn juh. Katter är inte några vidare flockdjur, så länge hon får mat, vatten och omtanke i den nya familjen kan hon nog få ett riktigt bra liv. Att katten kissar inne är väl ett tecken på att hon redan nu är missnöjd med något... Kanske en winwin-situation får både henne och er att få bo någon annanstans.

Smårädd och inte smårätter *

jag har tre katter, min son är nu 3 månader, nu har mina katter alltid varit innekatter visserligen, för för det första är det inte speciellt snällt åt en utekatt att "göra om" den till en innekatt, det brukar oftast inte gå, det är ungefär som att lägga en oskyldig i fängelse (min personliga åsikt) . Hur som helst, min äldsta började i slutskedet av min graviditet både kissa och bajsa lite hur som haver. Jag köpte feliway, en sådan som man stoppar i väggkontakten, funkade väl sådär. 
Mina katter var också hopplösa på barnsängen och skötbordet, men när bebisen väl var här går dom inte i närheten av det längre. 
Enda gången någon av mina katter ens går i närheten av min son är när han ligger på golvet, och då är det endast en av dom som brukar gå fram till honom. 
För mej fanns det liksom inte en tanke på att avliva någon av mina katter, dom är mitt ansvar och jag måste se till att få det att funka helt enkelt. 
Och det har fungerat väldigt bra, dock längtar jag tills vi flyttar till landet om ett par månader, och dom får börja gå ut, inte bara för katthårets skull utan även för deras skull. 
Jag tycker du tar ett för snabbt beslut om du avlivar, försök ge bort henne i stället, till ett ställe där hon får gå ut igen. För hon verkar ju olycklig. 

Tycker också att det är orättvist mot katten att ta in henne när hon fått vara ute en gång i tiden men jag tog över denna katt, efter att förra ägaren "gjort om henne" till innekatt, för att hon vanvårdades där. Denna person som hade katten har stått mig nära så har alltid haft en stark relation till katten, därför det känns jätte konstigt att välja avlivning eller att ens lämna bort henne. Dom flesta i min omgivning har sagt att det bara är att avliva för att man inte ger bort en gammal katt men tycker inte att man gör så. Hade inte velat att någon först stängde in mig och sen avslutade mitt liv för att jag inte trivdes, så tänker jag i alla fall. Hade jag kunnat flytta till ett hus hade jag gjort det, så hon får vara ute, men ekonomin håller inte riktigt för det. 
Får nog försöka att hitta någon som vill ta emot henne och ge henne en fin stund under hennes sista år! :)

Jag rekommenderar dig att ta kontakt med en utbildad Etolog. Etologer jobbar med djurens beteenden och kan hjälpa dig att dels förstå varför din katt agerar som den gör just nu för att kunna åtgärda problemen, samt hjälpa dig med träning inför bebisens ankomst. De är det närmaste "Djurpsykologer" som finns. Är själv etolog men arbetar inte med katter, så jag vill inte ge några råd här. 

Så vitt jag vet jobbar Nayna Andersson och Lisa Berglund (Djurrelationer/Kattoteket) med främst katter. Sen finns även Karin Mörk (EtologKarin). Tror att de åtminstone finns på Facebook om du vill ha kontakt med dem. Himla bra människor. 

Lycka till! 

Jag har katter och har inte tänkt göra något speciellt. Min lilla katt gillar inte höga skrik och plötsliga rörelser så hon håller dig borta från mindre barn. Den store är coolare än coolast, han bryr sig inte. Kommer passa på barnet såklart så att det inte jagar katterna eller är dum mot dem, som ju barn ofta är.

I övrigt inga restriktioner. De kommer få fortsätta sova var de vill.

Min kompis katt osv alltid i barnvagnen, jag har inte ont av sådant, finns ju dammsugare.

Det enda man får hoppas är väl att barnet inte blir allergiskt bara.

barnet blir inte lättare allergiskt om det utsätts för päls från djur i så stora mängder då? det jag är lite orolig för också. Jag känner att det är lite ohygieniskt att ha djur där ett spädbarn ska vara men jag kanske är hysterisk av mig. Fått för mig bara att allting ska vara så renligt runt ett spädbarn... Känner mig som världens sämsta djurvän och har aldrig stört mig på hur katten skitar ner förrän nu, säkert gravidhjärna. Tänker inte göra något drastiskt i alla fall som att avliva,det är ändå ett liv vi pratar om. Får se hur hon reagerar på bebisen när vi kommer hem, funkar det inte bara får jag leta nytt hem till henne...

jag har förstått det som att barn blir mindre allergiska om dom utsätts för det...men den sanningen kan säkert diskuteras...
Jag var också rädd för smutsen, men det går över. Det är din gravida hjärna som ställer till det tror jag....:) ta det lugnt och vänta ut det. 

Angående allergier så är det snarare tvärtom! För rent bidrar till allergi. Exponering minskar risken. Vi har både katt och hund. De kommer att få vara nära bebisen. Min vovve älskar att pussa små barn.

Hade 2 katter när sonen föddes o de var aldrig i hans spjälsäng eller dylikt. Nu är den äldsta katten hans bästa vän. Han avgudar henne. Hon var 11 år när sonen föddes o jag var rädd att hon skulle få nog av honom men hon verkar tycka om honom. Den andra katten e rädd för honom.

så gör inget förhastat. Det kan ju faktiskt gå bra

Jag tror halvsyskonen är mer ohygieniska för barnet än vad mina två innekatter är ärligt talar... : D

Sen är jag ganska renlig av mig, vi städar ofta, för det får man göra när man har djur. Tror inte det är farligt för dem.

Vi ska ha barn i november. Och har två katter. Kommer bara se till att dom inte tror att spjälsäng, vagn osv är deras. Men annars får dom redan nu vara i bebis rum, om dom håller sej på golvet.

Vill inte göra för stor sak av det, för att dom ska kunna anpassa sej på bästa sätt.

Vad gäller allergier, jag hade själv astma när jag var liten. Då hade vi både hund och katter. Så jag tror det är varken eller om man blir allergisk. Sånt kan man inte veta.

Nu har jag hittat ett nytt hem till kissen hos en väns familj som bor på landet. Kommer lämna bort henne på prov ett par veckor för att se hur hon trivs och anpassar sig och för att se om dom trivs bra med henne.

Otroligt skönt att det löst sig och att hon får en chans att leva gott sina sista år! :) Samtidigt är det jobbigt att lämna bort en del av familjen men har chans att träffa henne och måste tänka på misse nu och inte mig själv och mina känslor. :)

Bra beslut! Både för dig och katten.