Min kollega letar bara fel på allt jag gör, orkar inte!
Jag jobbar som timvikarie i mitt jobb, vilket innebär att jag byter arbetsplats flera gånger i veckan. Jobbar inom barnomsorgen, är barnskötare. Ofta kommer man tillbaka till samma ställe eller "fastnar" någon vecka eller två på samma förskola även om man hoppar mellan avdelningar. Jag jobbar nästan heltid och trivs med mitt jobb, men sedan en månad tillbaka har jag varit mycket på en specifik förskola där jag har svårt att komma överens med en av de ordinarie som jag tyvärr måste jobba nära.
Jag är i allmänhet en omtyckt person. Även om jag inte är perfekt är jag väldigt snäll och socialt kompetent, får ofta höra att jag är en klippa, gör ett bra jobb, är mjuk och rar men ändå tydlig. Ingen har tidigare haft klagomål på mig under de år jag jobbat med detta, men så är jag också väldigt schyst att jobba med och samarbetar bra. Jag tar heller inte åt mig för småsaker utan brukar låta det mesta rinna av, i annat fall säger jag till snällt och ingen har i vuxen ålder fortsatt bråka med mig då.
Nu har denna kollega jag nämnde börjat gå över gränsen så många gånger att jag tycker det är jobbigt. Det började egentligen första dagen jag var där då jag förstod att hon är en sådan som inte gillar vikarier (det är inget ovanligt, många är stolta och lite rädda för att någon ska ta över för mycket) men jag brydde mig inte så mycket om det utan lät henne stå i främsta ledet och höll en ganska låg profil. Jag har försökt lära känna henne, småprata för att ta bort "hotbilden" hon ev. har av mig, frågat henne om råd trots att jag inte behöver. Vill ju att hon ska känna sig bra på sitt jobb och kunnig! Jag har tagit egna initiativ och avlastat henne, erbjudit mig att göra saker men inget hjälper mot att hon är så kylig mot mig. Hon är kontrollerande mot alla men det verkar bara vara mig hon direkt ogillar :-/
Hon har bett mig att tänka på hur jag klär mig och visar min kropp (jag är LÄTT överviktig) då hon tycker att man som vuxen ska vara en förebild. Hon reagerade på att jag hade ett linne (ingen horklädsel) och ett par längre shorts häromdagen.Hon tyckte det var opassande och bad mig byta, men jag hade inga extrakläder med mig så då blev hon sur. Att hon själv hade ännu kortare shorts samma dag verkar dock inte spela någon roll....
Hon har bett mig att sätta mig försiktigt på stolar och bänkar då min "vikt inte är anpassad till dessa möbler." Jag väger 76 kilo och är alltså inte extremt tung på något sätt, och i vilket fall som helst tycker jag inte det är hennes sak att ta itu med. Hon har instruerat mig hur man öppnar ett mjölkpaket "enligt vår avdelnings rutiner" och behandlar mig som om jag vore i det närmaste förståndshandikappad. Jag har dock haft tålamod och slätat över det med att jag naturligtvis klarar mina uppgifter, inga problem etc.
Hon anklagar mig för att fuska med mina tider (det gör jag aldrig!) om jag tex ska ha 30 minuter rast så tar jag alltid exakt det, men när jag kommer tillbaka fäller hon kommentarer om att "oj, det var en LÅNG rast..:" Gärna när andra pedagoger eller föräldrar hör så jag blir bortgjord och verkar jättelat. Sen går hon gärna iväg just då så man inte kan förklara. Jag är lite rädd att andra ska tro att jag inte gör ett bra jobb även om jag anar att de kanske förstår hur hon är. Samtidigt vill jag ju inte snacka skit om henne heller, jag har ju ett vikarie-rykte att tänka på i hela kommunen....
Hon blev väldigt arg på mig igår då vi har några laktosfria barn (jag vet vilka och hade koll och serverade rätt mjölk) men det kom en kille och åt lunch med oss, med sina föräldrar med sig. Jag hade läst på allergilistan att han inte var allergisk mot nåt eller hade specialkost men jag frågade ändå för säkerhets skull eftersom han var ny. Hon bekräftade att det inte var nåt särskilt. Han valde mjölk till maten och jag hällde upp till honom, mamman satt bredvid och tittade på. Då blev plötsligt min kollega arg för att pojken tydligen skulle dricka utspädd mjölk och hon tyckte det var min skyldighet att informera mig om det. Mamman blev också arg för hon trodde att min kollega berättat för mig men att jag inte lyssnat/brytt mig och så var det ju inte alls! Droppen för mig var när min kollega säger "Hur många gånger ska vi behöva säga till dig!" och syftade på alla ordinarie. Jag fick en klump i halsen och blev ledsen och arg men var tvungen att hålla god min inför föräldrarna och barnen, det var bara att be om ursäkt. Sa något lamt om att jag inte visste men det trodde inte föräldrarna på :-/
Liknande incidenter händer hela tiden. Hon försöker få mig att framstå som lat, dum, den töntiga praktikanten typ. Ändå har hon själv inga problem med att vara tvungen att smita ifrån avdelningen och kopiera, utvärdera, dokumentera, gå på toa etc typ hela dagen och lämna mig ensam med en barngrupp. I vår kommun är det inget som inte är tillåtet men hon är ju väldigt kontrollerande vid alla andra tillfällen. Jag gör så gott jag kan och jag tror att mer eller mindre alla andra är nöjda.
Jag ska fortsätta jobba med denna kollega ett tag, så jag har pikat lite försiktigt att jag anser att det är väldigt viktigt att ha ett bra samarbete, köra med rak kommunikation, att man lyssnar och är lojala på rätt sätt men då håller hon bara med och gör ändå såhär. Jag hade tagit upp det hårdare om jag varit anställd där men nu är jag ju väldigt beroende av jobb på timmar (vilket hon tyvärr vet) och dessutom är chefen också lite knepig så jag vill inte ställa till med scener.
Tar gärna emot tips som kan funka eller bara saker jag bör tänka på och allmän input.Behöver andras syn utifrån, kanske överreagerar jag.
