Vem har rätt att trösta?

Du tror man har rättigheter som förälder?

Kommer hon alltid och tar över när det handlar om att just trösta, eller tar hon över allt annat också? Vem som är eller anser sig vara bäst lämpad att trösta återspeglar annars ganska gärna hur resten av föräldraskapet ser ut.

Det här är ingenting du kan göra något åt bara just när barnet behöver tröstas. Se till att vara en lika närvarande förälder som din fru, ta lika mycket del i att bada, läsa, natta, lämna och hämta på dagis etc, så ska du se att det jämnar ut sig efterhand. Då kommer du att vara lika självklar då det gäller tröstandet, som din fru.

Sen kommer sonen säkert att ha både mammiga och pappiga perioder ändå, även om ni båda är lika närvarande, sånt får man bara som förälder acceptera. Och då kanske faktiskt lämna över tröstandet, ifall det nu är så att barnet för tillfället föredrar den andra föräldern.

Kan vara en fördel om man som föräldrar ser till att barnet känner sig lika trygg med bägge föräldrarna. Min sambo vart inlagd på sjukhus i 4 veckor, hade inte min son varit van vid mig hade nog den tiden vart ännu jobbigare.. Sen hade jag blivit rätt förbannad på min sambo om hon jämt kommit och lagt sig i min och sonens relation.

Till Drottningen70: Jag tror att man som förälder har samma rättigheter som den andra försäldern. Eller åtminstone hoppas jag det.

Till Anonym (snusförnuftig): Tack för ditt svar. Du har kanske rätt. Det är framförallt tröstningen hon tar över. Sedan är det sant att hon tar fler andra närhetssysslor såsom nattning och blöjbyte. Jag tar oftast lämningar och hämtningar och de kanske inte hjälper till med närheten även om vi ofta har en mysig pratstund på vägen till och från dagis. Dessutom tar jag många sysslor där inte barnen är inblandade som t ex storhandlingar och gräsklippning. Borde jag lägga några av dessa vardagssysslor på min fru så att jag i stället kan få fler av närhetssysslorna?

Till Michael 310: Tack. Det känns väldigt bra att det finns en förståelse för detta. Jag hoppas att inte alla mammor bara tror att man som pappa bara vill vara den som lagar cyklar och klippper gräs.

Jag tycker absolut att man kan turas om att klippa gräset och storhandla, men även om du gör de grejerna oftare än hon gör, borde det inte hindra dig från att t ex natta barn oftare. Barnet ska ju nattas varje kväll, så försök att få varannan. Blöjbyten och bad kan man också turas om med, så håll dig framme.

Millimeterrättvisa är ganska trist faktiskt, men jag vet ju inte hur ni har lagt upp det eller hur du känner för era sysslor, om det bara är en tyst överenskommelse eller underförstått att det är du som klipper gräset och storhandlar, eller om du har "lagt beslag" på de sysslorna, eller om hon föreslår att du gör det. Men du får väl föreslå att ni gör tvärtom ibland? Jag personligen tycker att det är bra att turas om i allt, för att jag tycker att det är tråkigt att alltid göra samma saker, men förhållanden kan ju fungera olika. Känslan jag får när jag läser dina inlägg är dock att du verkar känna dig förfördelad, och att ni inte riktigt har pratat ordentligt om hur ni vill ha det egentligen. Man kan inte "lägga på" sysslor på varandra utan man måste prata och komma överens. Kanske finns det saker som hon också tycker att hon gör för ofta, och hellre skulle vilja turas om med.

Hoppas att ni kommer till rätta med det här. Jämställt föräldraskap är inte så enkelt som det låter ibland.

Då tror du fel. En förälder har inga rättigheter, enbart skyldigheter.

att trösta ett ledset barn är ju inte rätt tillfälle att ta över närhetsrollen - bättre att ni försöker dela upp sysslorna med sonen generellt - då kommer ju sonen känna sig trygg med båda sina föräldrar! 

Wow din värld måste vara ganska annorlunda och leva i?

hur menar du då att föräldrar har rättigheter? vilka rättigheter har man då? 

dela lika på tiden med den andra föräldern, det är en rättighet anser jag.

Fast det är väl snarare en skyldighet, att ta ansvar för sitt barn? Det är barnet som har alla rättigheter, föräldrar har bara skyldigheter. Och ett barns förtroende är något man måste förtjäna.

Menade snarare ur perspektivet att den ena föräldern är ovillig att dla på tiden. Då anser jag att det är en rättighet att få ta ansvar åför sitt barn halva tiden.

Jag förstår hur du menar, men riktigt så är det ju inte, även om vissa föräldrar förstås kan roffa åt sig mer ansvar och lägga beslag på den mesta av tiden med barnet på ett sätt som verkar orättfärdigt.