En lång historia
Hej. Jag börjar med att informera om att detta är lång läsning!
Jag känner att jag för en gångs skull behöver prata ur mig en hel del vad det gäller mig, mina barn och deras mor (Vi kallar henne 4). Det har varit en riktigt lång och kämpig resa, det är fortfarande det, men jag kommer kämpa för all framtid för mina tre underbara flickor!
Jag kör utan censur och bjuder på stavfel samt felskrivningar, särskrivningar konstigheter och missuppfattningar! Allt jag skriver är min egna uppfattning och hur jag ser på allt detta!!
Info om personerna (som jag håller hemliga för att inte peka ut någon):
barn 1 = 1
barn 2 = 2
barn 3 = 3
mamman till barnen = 4
0.Begynnelsen:
Till en början så berättar jag lite om mig, hur jag är och varför jag funkar som jag gör.
Jag är en grabb som alltid haft dålig självbild, låg självkänsla och satt andras vilja långt framför min egen. Jag har varit konflikträdd och blyg, rädd för det mesta och om man ska säga det med ett hårt ord en riktig mes? Dock min absolut starkaste sida jag alltid haft är manipulering, jag kan få folk att tro vad jag än säger. Jag har oftast alltid haft bra koll på alla mina lögner, all manipulering har skett med planering och målmedvetenhet... Men jag tror att det mesta har sina förklaringar och det finns oftast en orsak till att man är som man är, inte för att en föräldrar var si och så när mar var liten eller att man har diagnoser till höger och vänster, mer för att man varit med om olika saker som format en. Och jag anser att jag har vettiga skäl för min mesighet! Detta säger jag inte för att rättfärdiga mina fel eller för att säga att jag gör rätt när någon tycker att jag gör fel. Jag säger det för att ni kanske ska förstå lite av vad jag är för person så ni förstår varför jag gjort vissa val trots att andra val hade varit självklara.
Vi hade ett krångligt förhållande jag och 4, med mer bråk än lugn. Mitt liv var mest jobb och fester där jag faktiskt kände någon form av lugn.
Jag försökte göra slut med 4 vid flertal tillfällen och jag minns en gång speciellt när vi hade bråkat och jag sa att det vi håller på med inte funkar, hon låste in sig i en garderob och grät. Jag kände att jag lär ge henne ?space? samtidigt som jag behövde tänka så jag gick ut en stund. När jag kom tillbaka efter någon timme så var hon fortfarande i garderoben och jag pratade med henne om att vi behövde tid ifrån varandra, då svarade hon något i stil med att om jag lämnar henne så kommer hon börja skära sig och försöka ta livet av sig? Jag stannade...
I alla bråk vi hade, jag och 4, så använde hon sig av vilka medel som helst för att trycka ner en. Oavsett hur mycket det sved så skrek hon kännslolösa saker som hon visste sårade enormt, enbart för att vinna bråket.
Så jag fortsatte att vara tillsammans med 4 trots alla svårigheter, för varje dag som gick så sjönk min blick neråt lite mer för att slippa se folk i ögonen. Jag drog på mig en mask och visade för dom närmaste att jag mådde perfekt och att livet inte kunde vara bättre men djupt i mig visste jag hur mycket jag ljög. Jag kände mig ensam och visste inte hur jag skulle lyckas prata med någon om det, hur jag ska ta mig ur detta. Trots att jag mådde som jag gjorde så har jag alltid haft min närmaste vän J som hjälpt mig, stöttat mig och funnits där. Även om han aldrig riktigt vetat vad som händer eller hur jag egentligen mår så har han ändå alltid lyckats dykt upp och sagt dom rätta sakerna som fått mig att ens vilja fortsätta kämpa när jag vart på botten.
1.Starten:
Allt började med att 4 och jag fick våran äldsta dotter, vi kallar henne 1. Under graviditeten var det kämpigt och bråkigt men jag stod ut tills 1 kom till världen. Detta är mitt absolut bästa minne (när hon låg och stirrade på mig med sina enorma, gränslösa ögon), jag grät floder av lycka när jag låg där ensam med henne och hennes mamma syddes ihop efter kejsarsnittet.
Jag har många fina minnen med 1, hon var pappas lilla flicka och som det var under denna tiden så dög enbart mamma för mat, men jag jobbade heltid och umgicks inte jättemycket med 1 eller mamman (mer än efter jobbet, mellan 18 och 22 och 1 sov för det mesta)
När jag väl var hemma på dagarna efter jobbet så var det bråk och krångel, så efter tre månader öppnade jag ögonen och såg verkligenheten: flera års av depression, manipulation och lögner fick mig att be 4 att flytta. Jag tog det viktigaste, vi var överens om att 1 skulle bo med 4, och åkte till min bror i två veckor så att 4 skulle få tid att packa hennes saker och flytta.
Efter några veckor kom jag hem till en näst intill tom lägenhet och försökte att fortsätta jobba, vilket inte gick speciellt bra med tanke på hur jag egentligen mådde med att jag inte träffade mitt barn. Men efter bara några dagar så började jag ha umgänge med 1 och det gick sisådär. Jag valde att inte dyka upp vissa dagar, och helt enkelt att backa för att jag mådde skit!
Umgänget fortsatte att trassla (p.g.a. mig) under någon månad. Jag och 4 började träffas mer och mer och valde att vi skulle försöka igen, försiktigt? hon blev gravid igen och vi pratade väldigt mycket om hur vi skulle göra. Det var ganska tydligt med tanke på omständigheterna så vi kom överens om att jag kör dit henne men jag fick inte följa med in. Hon kom ut efter en bra stund och vi åkte hem.
Efter ett tag kom det fram att hon inte hade genomfört aborten för hon hade fått höra att det var tvillingar!... vi pratade länge och noga om detta och jag var tydlig med att vi inte borde behålla dom då vårat förhållande inte kommer klara av det, men hon valde i slutändan att det var hon som bestämde: Idag har vi tre barn.
Jag försökte verkligen att få förhållandet att funka men misslyckades, eller jag beslöt mig för att göra slut en dag? helt ur det blå. Så jag packade mina saker och tog hem dom till mig (barnen bodde hos 4). Omkring denna tid blev jag även anmäld av 4 för olaga hot, något som hon sagt i efterhand till mig samt andra att det inte ens hänt (hon ville bara visa för mig att hon har makten). Detta blev jag även dömd för trots att bevisen bestod av ?vittnen? som var folk hon hade ringt efter påstådda brott?
2.Separerade:
Vid denna tidpunkt var jag helt slut och mådde som en fisk på land (svårt att andas och mina sprattlingar tjänade inget till). Så det enda jag såg just då var att dra mig undan.
4 hade kontakt med några i min familj, som hon berättade sina lögner för. Hon manipulerade dom så pass att delar av min egen familj stötte ifrån mig utan att ens ifrågasätta eller prata med mig. Jag var vilse och mer ensam än jag känt mig tidigare någonsin i mitt liv. Jag kämpade med att behålla jobbet, att vilja göra något ens på helgerna, att ens existera blev något jag fick kämpa med. Jag letade anledningar till att fortsätta leva.
Under min tid som jag dragit mig undan så träffade jag till slut en ny tjej och vi började umgås rätt mycket. Detta blev väldigt komplicerat då 4 ringde titt som tätt och bad mig komma över för det var en ?nödsituation? men när jag kom dit så ville hon att jag skulle åka och köpa godis, känna på hennes mage eller bara finnas där och hålla henne sällskap. Jag var dum nog att göra om samma misstag om och om igen, gå på hennes ?nödsituations-samtal? och dyka upp och göra allt hon bad om i princip. Detta skadade mitt dåvarande förhållande riktigt mycket och 4 visste om det.
Hur som helst, 4 ringde mig en dag och berättade att hon skulle föda och att hon ville att jag skulle vara med, men jag valde att inte vara där (jag dök upp och hälsade på barnen vid ett senare tillfälle har jag för mig).
Men sedan träffade jag dom inte på ett halvår, vid den här tiden gick jag igenom den djupaste depressionen jag någonsin varit med om. Jag klev inte upp förrän 3 på dagarna, jag umgicks inte direkt med någon mer än för att visa att jag fortfarande lever (plus att jag har ett skumt sätt att dra på mig en mask och inte visa någonting för någon, denna gången ofrivilligt).
Jag förlorade självklart jobbet p.g.a mina problem att kliva upp samt att jag inte gjorde speciellt mycket när jag väl var på jobbet, så jag och min tjej flyttade ihop till en liten etta. Plus att jag skrev på att 4 skulle få ensam vårdnad om 1?
Jag kunde inte sova när jag borde sovit, allt jag kunde tänka på när jag låg i sängen var att jag kände någon form av avsky till mina barn. Trots att dom aldrig gjort ett fel, så kände jag att jag inte ville ha med dom att göra. Jag skämdes otroligt mycket och mådde minst lika dåligt som man kan förstå såhär i efterhand över detta.
Jag kämpade med mina känslor och tankar men beslutade mig för att försöka blockera det mesta. Det hände att jag såg 4 med barnen på affären ibland eller på stan men jag valde att titta åt andra hållet...
3. Realiseringen:
Tiden gick och en dag vaknade jag efter att ha sovit halva dagen och jag såg allt klart?
Jag hatade inte mina barn, jag hatade 4, för all våran historia för allt hon utsatt mig för för hennes lögner, manipulationer och svek? denna hat hade runnit över på barnen och jag kommer aldrig förlåta mig över att jag låtit andra känslor gå ut på barnen men just då såg jag att jag älskar alla 3 av mina barn, gränslöst!
Så jag röck mig i kragen och började träffa 1 igen, sällan men ändå, bättre sakta och säkert för hennes skull!
Efter några umgängen så började 2 och 3 vara med på umgängena, samt att jag och 4 började samtal via familjerätten och skapa scheman och prata vett i mig.
Jag träffade barnen mer och mer och det började ljusna, det tog några veckor (eller månader?) innan jag fick ha umgänge med dom själv utan att 4 och hennes dåvarande kille var med. Jag dök upp till alla möten och samtal angående barnen och dom lovade att umgänget skulle öka om jag bara visade att jag fanns där för barnen, men det skulle ta tid.
Så jag fortsatte med alla umgängen, och det rullade på, inte perfekt (mitt fel) men det gick framåt.
På ett möte kom det fram att 4 var i behov av avlastning men inte litade på att jag fanns där för barnen, så hon behövde stöd från socialtjänsten. Det blev beviljat att hon skulle få stöd i form av kontaktperson som finns tillhanda i 8h per dag. Samt löften till mig om upptrappning på umgänge när det visat sig att jag verkligen vill detta samt att barnen är trygga med mig.
På nästa möte kom det fram att 4 fått en massa orosanmälningar från två eller tre kontaktpersoner samt från barnens dagis att 4 inte ger en trygg och stabil miljö, matar barnen med välling istället för mat i några veckors tid, att barnen mer och mer är hos deras morbror samt mormor, att 4 inte klarar av att ta hand om barnen samt att 4 hellre vill festa.
Detta fick socialtjänsten att besluta att 1 ska bo hos sin mormor på utvalda helger och 2 och 3 ska bo hos deras morbror under samma helger.
Jag höll under den här tiden på med en del dumma saker (aldrig något knark eller liknande) och eftersom jag skrivit ingen censur så? Jag låg med 4 ibland, oftast för den enkla anledningen att när jag gjorde det så fick jag träffa barnen oftare, 4a var inte lika sträng med sina regler, osv. Detta rättfärdigar absolut inte vad jag gjorde eller att jag inte hade något val? för det hade jag.
Jag sabbade förhållande på löpande band och jag fortsatte ligga med 4, trots att jag såg vad som hände långsiktigt. Men jag var inte i tillstånd för att se så långt som jag behövde, jag kunde inte bry mig om mig själv? allt jag tänkte på var att jag vill umgås med mina barn, jag vill att dom ska få växa upp med sin pappa? Detta visade sig hela tiden vara det sämsta jag kunde göra för om jag inte ställde upp för 4 när hon ville, oavsett ifall det var sex eller ifall hon behöve flytta på soffan eller om hon behövde åka någonstanns, så blev hon så arg att hon förhindrade umgänge? Barnen fick lida för att jag inte kunde hjälpa henne...
4. Separerade barn:
Jag träffade 4 lite under denna tiden mellan mötena och hon berättade att en kille i princip flyttat hem till henne. Och att han var en MC-kille från ett gäng i en av storstäderna som bodde under skyddad identitet i våran lilla stad medans han väntade på en rättegång där han skulle tjalla på sin ledare?
Jag hade samtidigt kontakt med en familj som drev ett MC-gäng (det var dom som berättade detta för mig) och dom sa att eftersom det är mina barn som bor hos henne så får jag chansen att lösa det. Jag pratade med 4 om detta och förklarade att hon utsätter barnen för en enorm fara.
Mötet efter detta så kryper det fram att barnen är mer hos deras ?kontaktfamiljer? (mormor & morbror) än vad som var sagt så det beslutades att barnen ska tillfälligt placeras hos dom på heltid då 4 mår väldigt dåligt och känner sig ?övermäktigad?. Samt här får jag även kritik över att ?jag är med i ett MC-gäng? från 4, så jag förklarar hur det ligger till och att jag inte är med i något sådant men jag har haft kontakt med ett.
Under dessa möten var det väldigt lite prat om umgänget mellan barnen och mig men jag antog då att detta var för att dom sa tidigare att det skulle ta tid? lång tid.
Men jag reagerade självklart när barnen helt plötsligt fick flytta till deras morbror samt mormor, och att det inte ens var en fråga om jag skulle ha dom under den tiden.
På något plan tycker jag att det är mer självklart om Jag har dom än om dom ska splittras upp mellan deras mormor och morbror?
Vi kom överens på dessa samtal att umgänget skulle öka men att 4 skulle vara med när jag hade umgänge också.
Umgängena rullade på dock hade 4 svårt och mycket i sitt liv så hon valde att göra annat under tiden vi hade umgänge (som skedde vid hennes bror), som att ex. tvätta bilen istället för att umgås med barnen, eller att inte dyka upp.
Vi hade ett varsit umgänges-schema där 4 träffade barnen mer än mig, samt att hon skulle få komma till dagis och få igång kontakten som hon förlorat ännu snabbare. Jag bad om att få komma till dagis jag med och få mer kontakt med barnen i deras tryggaste miljö men det fick jag inte förrän dom var mer trygga med mig (Jag har inte fått kommit dit än idag mer än vid hämtningar/lämningar).
4 berättade för mig att hon skulle flytta under skyddad identitet och att hon behövde min hjälp med att få hem barnen först från hennes bror och mor. Men för att göra detta så behövde jag skriva på gemensam vårdnad över 2 och 3, inte 1. Vilket jag självklart gjorde, skrev på alltså.
Men jag gjorde inte mycket (mer än att övertala henne att kasta ut snubben som bodde hos henne) för att få hem barnen till henne, då hon använde sig av? mindre vettiga metoder. Hon anmälde sin egen mor och bror för att dom ?utgjorde en fara för barnen?, vilket resulterade i att dom fick flytta hem till 4 igen? Dock blev det inget av med att flytta under skyddad identitet då det rann ut i sanden?
5. Föräldraroll
Mitt umgänge med barnen fortsatte i närmare lugn och ro, hon smutskastade mig och det var förtal så det sjöng om det men jag fick i alla fall träffa mina barn och jag kände mig älskad och omtyckt av dom. Jag mådde som en gud när jag fick vara med dom och jag kände att jag växte i mig själv, min självbild ökade sakta men säkert!
Efter att hon fått hem barnen så kom jag till ett av dom vanliga mötena där vi pratade om hur vi ska lägga upp det framåt med umgänge och barnens trygghet, där 4 gav mig ett erbjudande att skriva på om ensam vårdnad om barnen (att jag ger henne ensam vårdnad!), vilket jag har för mig att jag skrattade rätt hårt över. Jag skrev inte på.
Eftersom barnen var under utredning via soc och jag hade vårdnad över 2 samt 3 så begärde jag ut papper om utredningen samt alla samtal och all möjlig information som gäller dom.
Dessa papper har jag i princip fått kasta i ansiktet på somliga i min familj som uteslutit mig, för att dom ska få en bild av hur stor kontrasten är om man jämför 4s version med socialens. Jag fick i alla fall höra något förlåt, vilket betyder väldigt mycket för mig!
Det kom även in en orosanmälan från dagis som var för att barnen börjat visa tecken på att dom mådde sämre sedan dom flyttat hem till sin mor igen. Och detta togs upp på nästa möte där jag utryckte min oro över att 4 förklarat för oss alla att hon inte fixar att ta hand om alla barnen själv, och erbjöd mig att ta barnen mer (att utöka umgänget) istället för att det ska rasa igen.
Vid något tillfälle här någonstans ringde jag henne då jag fått nys om en blog hon startat för ett tag sen där det var så löjligt mycket förtal och lögner, så jag bad henne att ta bort precis allt som har med mig att göra. Hon tog bort hela bloggen och startade en ny med lösenord?
Umgänget vandrade på och jag började få ha övernattningar med alla barnen, detta var något jag kämpat med att få och 4 är inte glad över detta men hon hade inte mycket val då barnen uttryckt att dom vill detta samt att soc sett mina framsteg som pappa.
När flera övernattningar skett (en per vecka) så kom jag till ett möte där 4 informerar att barnen blir ?okrontrollerbara? när dom sovit hos mig, att dom inte följer sina rutiner, att dom trotsar mycket mer än vanligt och detta fick henne att avbryta övernattningarna då jag inte hade något att säga till om, än en gång.
Efter ett tag började barnen vara mer och mer med sin morbror respektive mormor och helt ur det blå får jag ett samtal från 4 där hon frågar om jag kan ta 1 i några dagar? självklart svarar jag ja! och hämtar henne. Här fick jag även höra att jag inte skulle få träffa 2 och 3 under tiden jag hade 1, då dom skulle bo hos sin morbror? och att OM jag skulle göra annorlunda så skulle hon förstöra umgänget med mig och 1?
Jag hämtade 1 ändå, och tänkte att det 4 inte vet lider hon inte av?
Jag och barnens morbror träffades med barnen ändå en del under dessa dagar då jag fortfarande har vårdnaden om dom samt att jag för tillfället är boendeförälder åt 1 och det bästa för barnen är om dom INTE glider isär igen.
Efter ?några? dagar (närmare 5-7) får jag tag på 4 igen och hör med henne hur hon tänkt så jag kan planera, men får inget vidare svar mer än att hon åkt iväg långt bort.
6. Skumma ideér:
Det gick tre veckor totalt som 1 bodde hos mig och jag och 1 var på besök hos min bror och hans yngsta son. 1 och hans son leker i barnrummet, min bror sitter vid datorn och jag halvligger i soffan. Det plingade på dörren och min bror öppnade, där stod 4 och skrek något om att jag och hennes bror skulle ha träffats idag så 1 kunde leka med 2 och 3 men att jag aldrig dykt upp (jag och hennes bror hade pratat om det men vi bestämmde inget och jag hörde inget på dagen så jag antog att vi inte skulle ses). Hon stormade in i vardagsrummet och stirrade på mig, sedan kastade hon en blick på hans vardagsrumsbord och skrek rakt ut att jag är världens sämsta förälder. Hon frågade min bror vart 1 var och sprang in till barnrummet, jag gick efter och frågade vad som var fel men utan svar. hon lyfte upp 1 och knuffade mig ur vägen och satte på 1 sina ytterkläder medans hon förklarade för mig hur värdelös jag är och att jag inte borde ha barn. Samt att hon förklarade att 1 aldrig mer ska få träffa mig eller sova hos mig.. jag frågade vad hon höll på med och vid detta tillfället stod jag på knä för att jag ville säga hejdå till 1. 4 tog ett kort, hånflinade och pekade på bordet på en tom ölflaska min bror druckit kvällen innan. Det var den enda förklaringen jag fick, samt att jag fick inte ens säga hejdå till 1.
Jag har än idag inte riktigt hört vad anledningen var för att jag skulle ha 1 så pass länge ifrån ingenstans, inte för att jag klagar över att jag fick ha henne. Men ibland tänker jag: vad var det som hände, vart var 4 under tiden 1 bodde hos mig?
Detta har 4 under tidens gång vänt och vridit på så att enligt hon så drack jag varje dag, hon sa att jag inte matade 1, att jag stängde in 1 i ett rum själv, att jag sov hela tiden jag hade/har 1 o.s.v. Detta säger hon till alla hon kan, bl.a. min familj och folk hon och jag känner gemensamt.
Ett tillägg är att hon som jag sagt tidigare förtalar mig både till barnen samt till allmänheten, och jag är på det viset att jag aldrig har försökt att övertala folk om hur verkligheten ser ut enligt mig, utan jag har snarare försökt att köra mitt race och så får verkligheten uppenbara sig för dom istället. Däremot om någon skulle kommit till mig (som vissa har gjort) och ber om min verision så säger jag hur jag tänker och ser på saker och ting. (?Det finns alltid två sidor av ett mynt?). Men nu känner jag att jag vill vräka ur mig så mycket jag bara kan.
Men i alla fall, detta började vårdnadstvisten om 1?
Någonstanns i allt detta fick jag flera brev från 4as advokat om massa idéer om att sänka umgänge så jag skaffade min egna advokat och kontrade tillbaka.
Här någonstans träffade jag en helt fantastisk tjej under 6 månader.
Hon var hela min värld, jag mådde helt fantastiskt med hon (Vi kallar henne 9).
Hon hade egna barn, samt att när jag hade mina så hjälpte hon till på alla sätt hon kunde. Hon stöttade mig i allt, och hjälpte mig upp ur alla svackor jag hamnade i. Trots att hon var helt rätt för mig, så låg jag ändå med 4 under tiden... och ljög för 9 om det?
Jag umgicks med mina barn så mycket jag bara kunde, så ofta jag bara fick.
Att jag varit otrogen gnagde rätt mycket på förhållandet, då 9 kände att något var fel, och det tog slut efter 6 månader. Jag blev helt knäckt?
Ett par dagar efter så skrev jag med 9 och ville träffas och prata, det ville inte hon då hon fått reda på att jag varit otrogen. Jag åkte hem till henne och satte mig utanför dörren i hopp om att hon skulle prata med mig ändå, jag hörde genom dörren hur hon pratade med någon och sa ?han är här nu, kom hit?. Min första känsla och tanke som dök upp var att någon av hennes killkompisar skulle dyka upp och jag skulle få ligga på sjukhussängen en bra tid framöver.
Men personen som dök upp var 4?
Hon sa att jag var patetisk och annat som inte spelar någon större roll?
Jag skrev till 9 och bad om att hon skulle prata med mig, att 4 manipulerar sig till vad hon än vill ha. Det jag fick tillbaka var från 4 och hon berättade att allt jag skrev till 9 fick hon se.
Men 9 och 4 blev bästa vänner...
Några av mina största mardrömmar blev sanna. Dock lärde jag min en hel del av detta kapitel.
Jag har inte träffat 4 på annat sätt än enbart som mamma till mina barn efter det, hon skrev ett tag och var sådär snäll och konstig som hon alltid varit när hon gjort slut med någon kille och velat ha mig, men jag var ärlig med henne och förklarade att det inte kommer hända.
Umgänget fick lida (av vad jag tror var det) då 4 ofta har sänkt umgänget när jag inte följt hennes vilja.
På ett av mötena som vi hade efter detta så kom frågan fram varför umgänget mellan mig och barnen inte utökades, och 4 svarade: ?för att jag är inte trygg med att han förstår vad barnen behöver och att han kan ta hand om barnen?. En sådan enkel sak godtog Socialen och andra berörda, men jag fick en chans att försöka trygga 4 genom att gå föräldraskapsutbildning samt att en instans kommer hem till mig vid 3 tillfällen och filmar när jag har umgänge med barnen.
Denna filmningen skulle sedan gås igenom av oss (mig och den berörda instansen) där vi kollar på vad jag gör bra.
Under mötet frågade jag även vad som behövs för att vi ska komma igång med övernattningarna och svaret blev: när 4 känner sig trygg med att du har barnen så kommer umgänge att trappas upp samt att det kommer börja bli övernattningar.
Jag började gå på föräldraskapsutbildningarna samt att dom kom hem till mig och filmade umgänget, som för övrigt hade en fungerande struktur: jag hämtar på dagis och lämnar hemma hos 4. Så var planen, och ett tag funkade det... någorlunda.
Jag började träffa min tjej ?9? igen, som för övrigt fortfarande står ut med mig och mina bekymmer? Vi kämpar på och försöker få rätsida i allt. Jag har varit ärlig och hon har varit ärlig om allt. 9 träffar inte 4 längre heller, och jag tänker inte gå in på varför för det är hennes val.
Ett par veckor gick och jag fick vara nära mina 3 änglar i 8 timmar per vecka. En dag fick jag höra att barnen en fredag skulle lämnas till 4?s bror för barnen skulle vara där över helgen. Jag blev självklart orolig över varför men antog ändå i mitt lugna sinne att det är en engångsföreteelse och inget som upprepas allt för ofta då barnen behöver trygghet för att må bra! Men när jag lämnade barnen hos hennes bror så berättade han och hans sambo att barnen bor där varannan helg?
Detta var något som gör att alla mina varningsklockor gick berserk, trots att jag inte kunde göra så mycket? kanske för att jag inte kunde göra mycket.
4 har under den här tiden bytt ut flera advokater, varav den senaste är belägen 20 mil ifrån och tillhör en av Sveriges mest kända byråer där man jobbar med barn och familjetvister.
4 har under den senaste tiden agerat skumt, hon har förhindrat umgänge mellan mig och barnen, hon umgås knappt med sina barn trots att dom bor hos henne.
Hon förtalar mig till folk men även till barnen så när jag väl träffar dom så frågar dom om jag är arg?(detta kanske är en normal fråga från vissa barn men inte från mina). Dom tilltalar mig inte alltid som pappa, utan vid mitt riktiga namn och när dom pratar om 4as kille så säger dom Pappa ?namn?...
Men vad jag menar med att hon förhindrar umgänge så tänkte jag förklara med ett exempel, eller två.
En torsdag fick jag inte träffa 1, bara 2 och 3. För att 1 skulle träffa sin mormor och det var viktigare än att träffa mig. En vecka senare fick jag inte träffa någon av dom trots tidigare överenskommelse på familjerätten. När jag läser detta om igen så vill jag tillägga en detaljerad förklaring av det sistnämnda:
Jag blev uppringd en dag av familjerätten (som jag inte haft med att göra sedan jag skrev på gemensam vårdnad över 2 och 3). Dom ville träffas och ha ett möte med mig och 4. Jag förklarade hur möten brukar gå till och att det inte är en vidare smart idé men jag sa även att jag självklart kan göra ett försök.
Jag kom till mötet och det visade sig att min umgängesdag inföll sig på midsommar, så 4 bad mig att jag skulle hämta barnen vid en annan tid och ha dom mycket längre (Detta låter som något jag borde gått med på, men med tanke på tidigare felsteg och impulsiva idéer så ville jag vara på säkra sidan). 4 förklarade även att om jag inte går med på detta så får jag inte träffa barnen alls den dagen för då skulle hon åka iväg med dom. Jag sa att hennes advokat får skicka brev på detta, men att tillsvidare funkar det om familjerätten skriver ett avtal där detta står med. Dom vägrade skriva i att 4 skulle hindra umgänge om jag inte gick med på hennes villkor så jag sa att jag vill prata med min advokat först och att jag hör av mig så fort jag vet, jag fick en vecka på mig.
Jag ringde min advokat direkt jag kom ut och vi var överens om att jag skulle ha barnen samt att hon skickar ett mail om detta till 4as advokat.
Jag skickade sms till 4 och säkerställde att jag bestämt mig, jag skrev: Jag hämtar barnen klockan 9 på midsommar. Hennes svar var att det skulle tas via advokat och jag svarade att det redan är på väg.
Dagen innan midsommar så ringde 4 och berättade att jag inte fick ha barnen på midsommar ändå för hon skulle iväg med dom. Och att jag inte kunde göra något åt detta.
Det senaste som skedde var att jag fick ett förslag från hennes advokat om att dom ville sänka umgänget, från 8 timmar i veckan till 8 timmar varannan vecka. Utan anledning...
Någon dag senare ringde 4 upp mig och sa att jag bara skulle få träffa barnen varannan vecka på Torsdagar och Fredagar á 4 timmar, hon hänvisade till hennes advokats brev och sa att det var bestämt, trots att det var ett förslag. Jag frågade såklart varför och fick som svar: För att det är jag som bestämmer och inte du!?.
Jag har anmält detta till soc, familjerätten, och polisen. Det finns inget som någon av dom kan göra. Jag och min advokat sitter och skriver en stämningsansökan och är på väg till tingsrätten med detta. Men under den här tiden får jag inte träffa barnen mer än 8 timmar varannan vecka...
Jag pratade med dagis i hopp att få komma dit och träffa barnen där någon timme under dom veckor jag inte får ha umgänge med dom, och fick då höra att hennes förklaring till dom om att hon sänkt umgänget med mig var att hon kände sig låst på helgerna? Jag förstår inte hur umgänget mellan mig och barnen låser henne men?
Förhoppningsvis så får jag träffa dom på dagis i alla fall under dom veckor jag inte får ha umgänge.
Updatering:
Vi har haft ett möte om framtiden hos Soc (Barn- och familje-enheten). Där sades det rätt mycket men bland annat så ändrade 4 sin anledning till varför hon sänkt umgänget och det var för att hon kände att hon inte har så mycket tid med barnen så hon behöver dom dagarna jag skulle vart med dom för att stärka sin relation med barnen? Så nu har hon kommit med 3 olika anledningar till varför, och ingen av dom ger henne någon rätt till att göra vad hon gjort enligt mig.
Jag har även fått en stämning från henne, så jag slapp gå till tingsrätten och stämma henne.
Jag får fortfarande bara träffa barnen varannan vecka på torsdagar och fredagar á 4 timmar.
Hela den här historian gör mitt liv rätt tungt ibland. När jag tänker på detta så får jag svårt att sova, äta, fokusera... Vet inte riktigt hur jag ska ta mig ifrån den tyngden som finns om jag inte får träffa mina tre tjejer mer...
Hoppas inte allt detta låter som en snyfthistoria, för det är det sista jag vill... Jag känner bara att jag behöver kasta ur mig vad jag bär på så att det inte kommer i efterhand och bubblar upp när jag inte klarar av det...