Du som har en dålig självkänsla, hur påverkar det din relation till din partner, kommunikation, sexlivet osv? Om det påverkar, på vilket sätt och hur hanterar du och din partner det?
Om det inte påverkar, varför inte? Kan man älska någon annan om man inte älskar sig själv? Kan man låta sig bli älskad om man inte älskar sig själv?
Mycket knepig fråga, blir nog ett långt svar! Jag skulle säga att min dåliga självkänsla påverkar vårt förhållande negativt i längden, men jag gör vad jag kan för att motverka det. I det stora hela ursäktar jag mig nog för mig själv hela tiden, typ över min matlagning, svårt att ta komplimanger, över mina kläder, min hy, min kropp, vikt, you name it! Måste sminka och fixa mig för det mesta och har svårt att vara med på bild när han ska ta foton till t.ex instagram. Men det är nog inte de här smågrejerna som är så tärande för sambon och har inte så stor påverkan på vårt förhållande egentligen. Det vävs in bland mina bra sidor, som väger upp för det där ständiga klagandet på mig själv. Jag kämpar på med ett självförakt jag haft sen länge, men tycker fortfarande jag kan låta mig älskas och älska - trots det. Det som hjälper och har hjälpt är att jag har en oerhört fin sambo som oftast finns där och bara ger mig en kram när jag som mest behöver det. Det räcker SÅ långt.
Jag hade en jobbig barndom/uppväxt och min familj är idag mkt trasig tyvärr. Ibland får jag stark ångest som jag har svårt att hantera. Om jag får en kris, kan jag bryta ihop över det minsta lilla och bara störtgråta, t.ex. få för mig saker att min sambo är på väg att lämna mig, att han tycker jag är vedervärdig, att han ligger o drömmer om sitt ex, att vårt förhållande är ett påhitt, att han tycker jag är motbjudande, att jag är fulast i världen så är människan dum i huvudet som är ihop med mig, att hans vänner avskyr mig osv. Detta är mycket tärande för min partner såklart, att hålla på att övertyga mig om att jag duger, och så fort min ekonomi tillåter det ska jag fortsätta gå i terapi, för det hjälper mig mkt. Det är ju trots allt jag som har problemet och inte min sambo. Han klarar av det än så länge och finns alltid där och håller om mig och är helt fantastisk mot mig. Men det tär på honom och jag är så rädd att jag inte får bukt med problemen och att han kommer att lämna mig till slut.
Kan nämna att vårt sexliv är jättebra och vi kan för det mesta prata med varandra (men inte alltid, ibland blir det storbråk!) och vara öppna mot varandra så det känns som med tålamod och lite arbete SKA det här funka. Trots allt :)
Mycket knepig fråga, blir nog ett långt svar! Jag skulle säga att min dåliga självkänsla påverkar vårt förhållande negativt i längden, men jag gör vad jag kan för att motverka det. I det stora hela ursäktar jag mig nog för mig själv hela tiden, typ över min matlagning, svårt att ta komplimanger, över mina kläder, min hy, min kropp, vikt, you name it! Måste sminka och fixa mig för det mesta och har svårt att vara med på bild när han ska ta foton till t.ex instagram. Men det är nog inte de här smågrejerna som är så tärande för sambon och har inte så stor påverkan på vårt förhållande egentligen. Det vävs in bland mina bra sidor, som väger upp för det där ständiga klagandet på mig själv. Jag kämpar på med ett självförakt jag haft sen länge, men tycker fortfarande jag kan låta mig älskas och älska - trots det. Det som hjälper och har hjälpt är att jag har en oerhört fin sambo som oftast finns där och bara ger mig en kram när jag som mest behöver det. Det räcker SÅ långt.
Jag hade en jobbig barndom/uppväxt och min familj är idag mkt trasig tyvärr. Ibland får jag stark ångest som jag har svårt att hantera. Om jag får en kris, kan jag bryta ihop över det minsta lilla och bara störtgråta, t.ex. få för mig saker att min sambo är på väg att lämna mig, att han tycker jag är vedervärdig, att han ligger o drömmer om sitt ex, att vårt förhållande är ett påhitt, att han tycker jag är motbjudande, att jag är fulast i världen så är människan dum i huvudet som är ihop med mig, att hans vänner avskyr mig osv. Detta är mycket tärande för min partner såklart, att hålla på att övertyga mig om att jag duger, och så fort min ekonomi tillåter det ska jag fortsätta gå i terapi, för det hjälper mig mkt. Det är ju trots allt jag som har problemet och inte min sambo. Han klarar av det än så länge och finns alltid där och håller om mig och är helt fantastisk mot mig. Men det tär på honom och jag är så rädd att jag inte får bukt med problemen och att han kommer att lämna mig till slut.
Kan nämna att vårt sexliv är jättebra och vi kan för det mesta prata med varandra (men inte alltid, ibland blir det storbråk!) och vara öppna mot varandra så det känns som med tålamod och lite arbete SKA det här funka. Trots allt :)
Klar det påverkar, människor med låg självkänsla är jävligt jobbiga att leva med, svartsjuka, lättstötta, misstolkar allt, ska hitta dolda budskap i allt, ska analysera allt. Mitt ex var sån, aldrig mer säger jag
Min dåliga självkänsla har gjort att jag blivit omotiverat svartsjuk.
De tjejkompisar han har, ganska få, som jag träffar känns reko så de är jag inte svartsjuk på men blir osäker om jag duger rent allmänt ibland.
Klar det påverkar, människor med låg självkänsla är jävligt jobbiga att leva med, svartsjuka, lättstötta, misstolkar allt, ska hitta dolda budskap i allt, ska analysera allt. Mitt ex var sån, aldrig mer säger jag
Min man har dålig självkänsla. Han går i terapi för att jobba med det. Han är inte svartsjuk eller svår på något sätt. Men däremot visar väldigt lite känslor, liten lust till sex osv. Och det är svårt att veta hur jag ska hantera detta på bästa sätt.
Jag kan inte ha kärleksrelationer. Jag förändras till en svartsjuk, osäker, manipulativ galning. Jag lever ensam för att kunna vara den jag vill vara.
Jag förändras till en svartsjuk, osäker