Är det okej att säga såhär på sociala medier?

Inte det minsta normalt men många förstår inte bättre. Barnen kommer nog inte att tacka dem i framtiden.

Tänker att mamman färgar av sitt tyckande på barnet. Gör mamman såhär för att man ska tycka synd om henne eller vad är syftet?

Barnet kanske har det utan att föräldrarna deklarerat det för omgivningen.

Tycker det är många som gnäller och klagar på sina barn, det ogillar jag väldigt. Man har valt att skaffa dom och då tycker jag man får deala med deras beteende och så vidare, gillar man det inte så får man försöka ändra barnets sätt, börja fundera i andra banor liksom. 

Känner båda föräldrarna så vet att så är inte fallet.

Är det då okej föresten, om barnet har en diagnos?

Är det okej att skriva om det på sociala medier då?

Det tycker jag inte.

Jag tycker inte heller att det är lämpligt att man gnäller om sina barn. Jag gillar inte folk som gnäller över huvud taget. Jag har plockat bort alla gnällspikar från flödet på Facebook.

Med det sagt så är det ju ibland påfrestande för alla föräldrar, och jag tycker att man kan visa lite medkänsla istället för att starta en tråd på FL om hur hemsk denna personen är. Vad sägs om att erbjuda att sitta barnvakt en dag/kväll? Som jag förstod det så var det ju en vän till dig?

Ja, varför inte. Mer nyfiken på hur det uppfattas av utomstående. Säg att en vän till er konstant lägger upp sånt?

Nu har ju inte jag Facebook. Men jag hade tyckt att det beteendet var märkligt. Att skriva dåligt om sina barn. Har själv en son. Och skulle aldrig exponera honom så.

Jag skulle ju aldrig tänka att det är något fel på barnet, utan att det är föräldern det är fel på. I ditt fall var de ju två stycken, men jag är inte helt överraskad över att ensamstående mammor som sliter häcken av sig, och har barn på heltid, och ex som roar sig med att förstöra, blir uppgivna ibland. Men som sagt, försök att vara ett stöd istället. Har ni egna barn, så kanske ni kan ta med barnet när ni ska iväg på något (vilket ni iofs kan göra även om ni inte har barn, men det blir mer naturligt om ni har). Eller så skiter ni helt enkelt i dem, men då ska ni nog inte kalla er för vänner heller.

När FB kom var jag typ 15(!?) år eller så. Om min mamma, som också skaffade FB då, hade hängt ut mig där (för jag var överjävlig i tonåren) så hade jag nog hatat henne för all framtid.

Nä, inge schysst att hänga ut ungen så.

Bättre att skriva anonymt här istället. Om man nu måste klaga. För det kan ju vara skönt ibland.

Som förälder får man komma ihåg att nätet aldrig glömmer, ALDRIG. Det som du skriver om ditt barn idag, de gulliga, lustiga, bilderna du nu lägger ut på ditt barn, skriver om ditt barn. Det kommer du att få försvara för en kränkt och sårad tonåring som säger, hur kunde du? Bilderna du lägger ut kan användas i sammanhang du inte ens vill tänka på, ditt barns ansikte sätts samma så att det blir något helt annat.

Söta bilder är väl skitsamma?
Min unge har varit med på både blöjförpackningar, barnmatsburkar och nu senast som modell för en klädkedja. - Varför ska man be om ursäkt för det???

Tyvärr händer det att ansiktet på söta barn Photoshops ihop med en kropp på ett barn i en grov sexuell situation. Någon har beställt en bild på ett barn med ett specifikt utseende eller ansiktsuttryck. Sedan cirkulerar den bilden runt i pedofilgrupper. Hur jag vet det? En släkting arbetar som IT- expert för polisens grupp mot barnpornografi. Han har bestämt uppmanat oss att aldrig lägga ut bilder där i vårt fall barnbarns ansikten syns, endast påklädda bilder och på långt håll. Kanske extrem inställning, men han har sett mycket.